Anita Lindblom sjunger en tänkvärd sång av Sonny Bono från filmen Trettio pinnar muck. Diskussionen om manlighet måste föras på olika nivåer och den här låten hoppar upp och biter mig i näsan.
I första hand tänker jag på de män som väljer att utbilda sig till lärare. Vilka risker tar de? Vilka belöningar väntar de sig?
Delegationen för Jämställdhet i skolan tycks tro att de här männen skuldbelägger sina kvinnliga kolleger. Jag undrar hur de tänker? Länk till dokumentation från konferens.
När jag lämnar min arbetsplats är ljusgården fylld av färgglada affischer och i hörsalen spelar Idol-Calle Walkin in memphis inför förväntansfulla ungdomar. Det är Thoréns gymnasium (absolut ingen länk!) som använder en del av sin reklambudget på 400.000 för att locka framtida elever.
Länk
Jag känner mig gammal och gnällig. Nu räcker det inte med gratispennor och T-shirt. Dagens ungdomar frestas med bärbara datorer. I stället för kvotering kanske det vore läge att dela ut Ferraribilar till dem som söker tekniska linjer? Se där en lösning på samhällets problem!
I samma tidning (länk) läser jag också i en spaning av Emma Leijnse om vad skolan belastar budgeten med i olika kommuner. Dessutom finns ett nytt sätt att mäta effektivitet:
– Vad kostar varje betygspoäng per elev?
Jag tänker att denna företagsekonomiska modell är ganska riskabel. Betyg som avkastning på insatt kapital? Okej – jag behöver nog bara vänja mig vid den krassa tanken på att barn är investeringsobjekt med hög eller låg lönsamhetsgrad.
Jag törstar efter goda nyheter inom området jämställdhet. När vi diskuterar rekrytering av män till läraryrket slutar ofta samtalen i en uppgiven suck om samhällets strukturer. Ingenting kommer att förändras förrän männen börjar ta ut sina föräldradagar och vara delaktiga i barnens tidiga uppväxt. Den politiska vägen verkar svårframkomlig och obehaglig i sitt förmynderi.
Därför klamrar jag mig fast vid de positiva strimmor som finns i DN:s redovisning över föräldraledighetsstatistik
Länk
– Männens uttag har framför allt ökat när det gäller de yngre barnen, de som inte fyllt två år, säger Niklas Löfgren, försäkringsutvecklare på Försäkringskassans huvudkontor.
År 2000 tog papporna i genomsnitt ut 24 dagar med föräldrapenning. Sedan har det ökat sakta och stadigt och slutade förra året på 34 dagar, enligt Försäkringskassans nya statistik.
Om apartheid kunde förändras borde det även vara möjligt att rasera den könsuppdelade synen på vem som tar hand om barnen.
Anne-Marie Körling skriver till små pojkars försvar:
Länk
Hon oroar sig för att en del tår kommer att ta illa upp och jag har lovat fixa nya kompisar om de gamla sviker. Ni får gärna uppmuntra henne.
Jag har länge trott att äkta nörderi var en manlig egenskap. De ändlösa musikerdiskussionerna om gitarrmärke, strängtjocklek, plektrumtyp, lockträslag, stallkonstruktion, lackblandningar, halsbredd, stämmekanik, svajarmslängd, sladdtjocklek, förstärkartyp, högtalarstorlek, effektpedalkombination och strömförsörjningsalternativ har sällan engagerat mina kvinnliga vänner, som i stället envisas med att “bara vilja lyssna” och njuta av musiken.
Den enda kvinnliga nörden jag känner samlar på tomtar och jag är osäker på om det räknas. Jo, det gör det nog.
I debatten om manligt/kvinnligt har den här skillnaden varit besvärande. Skulle kvinnor sakna förmågan till distanslös hängivenhet? Hur ska vi analysera olikheten? Är det en social konstruktion eller biologi?
Nu publicerar Sydsvenskan en befriande artikel om kvinnliga nördar.
Jag tror att jämställdheten börjar här någonstans. Drömmen om att inneha en komplett samling av vad som helst är inte reserverad för män. Hur är det Knyttet säger:
– Vad ska man med en snäcka om man inte får visa den för någon?
Att samla indiska gudabilder är en bra början
I den överhettade kvoteringsdebatten är Tobias Krantz utbrott i morgonteve om “Detta är människor av kött och blod som får sina drömmar krossade” ett svårslaget retoriskt bottennapp.
När KB ska göra om sin lista över 40-talets viktigaste författare på grund av att det finns för få kvinnor vore det intressant att pröva samma hjärtskärande formuleringar på de manliga författare som drabbas av kvoteringslusten. Är det politiskt möjligt?
Vem ska bort?
Erik Lindegren, Karl Vennberg, Werner Aspenström, Axel Liffner, Ragnar Thoursie, Sven Alfons, Elsa Grave, Anna Greta Wide, Harald Fors, Stig Dagerman, Bengt Anderberg, Stig Sjödin, Thorsten Jonsson, Tage Aurell, Sivar Arnér, Peder Sjögren, Gösta Oswald, Lars Ahlin, Bernt Erikson, Lars Gyllensten.
Aspenström drabbas av utkvotering?
Mer info och anmälan på hemsidan eller på Facebook (sök på Män på LUT)
Förslag på tema till våren är REKRYTERING (inte KVOTERING)
Min mörka hemlighet är att jag 1975 fick 0,2 i tilläggspoäng när jag sökte till förskollärarutbildningen i Malmö. Någonstans går en diskriminerad kvinna som jag i värsta fall har stängt ute från förskolläraryrket. Denna skuld måste jag lära mig att leva med.
Nu förbjuds denna form av särbehandling. Länk Sydsvenskan, DN, Svd
Jag är lite undrande över den svenska formen av absolut rättvisa eller meritokrati kanske är ett bättre ord. När den indiska staten annonserade ut intagningsbestämmelser till polisskolan var det olika längdkrav beroende på vilken folkgrupp du kom ifrån. Där var det viktigare att staten representerades av ett utsnitt av befolkningen än att de höll en viss minsta längd.
Detta är ett ämne som vi måste prata om i Manliga nätverket för lärarstudenter.
Jag försöker undvika att ha åsikter om kändisar. En del debattörer som normalt sett är emot våld inom äktenskapet tycks mena att Elin borde valt en annan klubba att misshandla sin man med.
Lars Ryding skriver så här i Svd om en känd golfspelares broderade tagelskjorta:
Det hjälper mig ej
med pengar på banken
när tjej efter tjej
haft en tiger i tanken.
Plumpt men kul.
Min bild av en bra start på jullovet är lite udda: en hög med stryktvätt och Robbie Williams tio bästa rockvideor på VH1.
Det spretar och är alldeles underbart personligt och pretentiöst. Let me entertain you får Freddy Mercury att framstå som blyg.
I videon till She´s madonna får han till sist frågan om vilket råd han egentligen vill ge till sig själv:
– You´re a good lad, Robbie!
I genusförvirringens tidevarv tror jag det är viktigt att påminna sig själv om det egna värdet.
Tysta tankar 