Det har pågått en del diskussioner om kvotering till högre utbildning och den allmänna meningen tycks vara starkt negativ mot den här typen av åtgärder. I styrelserummen råder den motsatta meningen bland kvinnor.

Svd, DN

En majoritet av de 100 kvinnor som anses ha störst makt i svenskt näringsliv är numera för en lag som tvingar börsbolagen att öka antalet kvinnor i styrelserna, enligt Veckans Affärers kommande nummer. I fjol var 32 procent av kvinnorna på tidningens maktlista positiva till en kvoteringslag, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.

Genusforskaren och företagsekonomen Agneta Stark är inte förvånad.

– De här sluga maktkvinnorna har insett att nu är det läge att flytta fram positionerna ordentligt genom att trycka på i det politiska systemet på samma sätt som de säkerligen trycker på inom sina egna nätverk, säger hon till Ekot.

Agneta Stark kommenterar  omsvängningen av attityder med en viss sälta och jag blir osäker på ordens valörer. Är inte detta en form av härskarteknik? Eller är “slug” ett ord som vi måste omvärdera? Den som tänker ge sig in i de manliga hierarkierna måste antagligen vara som Baloo (både listig och stark).

• Läs mer
• Kvinnolön 93 procent av manslön
• De är de mäktigaste kvinnorna i världen
• Män får bättre löneförmåner än kvinnor
• 200 kvinnor får styrelseutbildning av regeringen
• Hela listan på de utvalda kvinnorna

Nye krönikören i Lärarnas tidning Mikael Ekström beskriver hur det är att vara ensam man i skolan. Övertygelsen om att i första hand se sig själv som pedagog bortom genuskonventioner verkar vara lite skör och jag tolkar Mikaels reaktioner som en aning kluvna och uppgivna.

Å ena sidan är det smickrande att få vara del av den kvinnliga gemenskapen i personalrummet (“Tjena tjejer!”) och barnens sätt att påkalla hans uppmärksamhet genom att enträget  ropa “fröken” kanske går att vänja sig vid.

Å andra sidan tror jag att det i längden är en ganska påfrestande situation men Mikael verkar vara hyfsat nöjd. Jag tror att fortsättning följer.