Nu sätter vi S:t Olof på regnbågskartan

Ikväll 20.40 sänder SVT en dokumentär om mjölkbonden Knut som är transvestit. Missa inte det! Länk till SVTplay

Uppdatering – hela programmet

YAExpressen

En del tror att toleransen mot avvikare är mindre i små samhällen. Det är inte självklart sant. En duglig och pålitlig person kan bli accepterad – även om han bryter mot traditionella normer. Den som har tagit mot guldmedalj ur kronprinsessans hand för 25 års prickfri mjölk är värd all respekt. Till sist är det vad du gör som räknas – inte hur du ser ut. Så mycket har jag lärt mig av livet på Österlen.

Kanske överskattar genuspedagogerna skräcken för det avvikande? Den maskulina hegemonistiska heteronormativiteten utmanas på många plan, men det sker på ett ganska okomplicerat plan:

– Har man som jag svävat mellan liv och död när en låglandstjur attackerade mig 2008, då tar man det lugnt, säger Knut Lindgren.

Jag är faktiskt stolt över min by!

Manligt nätverk på LUT – nystart

Det manliga nätverket på lärarutbildningen vid Malmö högskola är öppet för alla intresserade. Du som är färdig lärare är särskilt välkommen. Vi diskuterar jämställdhet och hur det är att arbeta i förskola, fritidshem och skola. Vilka förväntningar möter du? Vilken frihet har du att skapa en yrkesroll på egna villkor?

Under hösten träffas vi följande onsdagskvällar mellan 17.15 och 19.00 på Lärarutbildningen Orkanen. Vi bjuder på fika!

15/9     C233

13/10   A227

17/11   E239

15/12   A227

Du kan anmäla dig http://manpalut.wordpress.com
eller Facebook

Vilka förebilder behöver vi?

Vilka förebilder behöver vi?

Butterfittan

Jag tyckte mycket om Bitterfittan av Maria Sveland och såg fram emot uppföljaren. Efter att ha läst Rakel Chukris recension är jag inte lika förväntansfull (länk):

Den politiska ambitionen lägger sig som teflon över berättelsen. ”Bitterfittan” var ett blod- och svettfyllt utsnitt ur verkligheten, men ”Att springa” har proppats full med karikatyrer. Det krävs stor välvilja för att orka sig igenom de fyrahundra sidorna. Resultatet är en grovhuggen feministisk grundkurs, förtäckt till roman. Men det var kanske meningen.

Tillhör vi fel målgrupp?

Tillhör vi fel målgrupp?

Kön och genus – genus och kön

De flesta barn föds med ett  definierat biologiskt kön. Sedan börjar kampen om den sociala konstruktion vi kallar genus. Populärt uttryckt handlar det om att “göra” kön eller att konstruera en identitet som är begriplig för oss själva och omvärlden.

Idag finns det ingen enkel väg och starka krafter slåss om tolkningsföreträdet. Å ena sidan deklarerar genusvetarna betydelsen av att förklara krig mot de förtryckande könsrollerna som tvingar in oss i stereotypier. De kämpar för rätten att slippa göra kön.

Å andra sidan finns de som menar att barnets väg mot vuxenlivet innehåller en rad experiment med positioner och då ingår rätten att få göra kön som en del av de förhandlingar som vi konstruerar oss genom.

I dagens Sydsvenska möter vi en förälder som avgjort hör till den första kategorin. Barnet Vide ska uppfostras könsneutralt och nu söker mamman likasinnade för att starta en förskola utan könsroller. (Länk till artikel)

Genusvetaren Kristina Hultberg är milt avvaktande (Länk). Det finns hopp för genuspedagogiken.

Strike the pose

Jag passerar Stortorget och möter en oväntad syn:

Min symbolfantasi går igång:

Den överdrivet långa vita bilen?

Assistenten med moroten (ett framtidsjobb)?

Den svartklädda skönheten som kelar med en vit häst?

Den hårt arbetande fotografen?

Den vitklädda flickan som är på väg in i bilen?

Rådhusets trappa där brudparen brukar möta folkets jubel?

Vad betyder allt detta? Ett skådespel där alla spelar sina roller utom jag som missat poängen?

Efter en stund inser jag att det är ett reklamjippo för en limousinefirma och en modellargentur. Jag tar några bilder och förbannar den ytliga och  kvinnoexploaterande kommersialismen – när  jag ser något bekant hos en av fotomodellerna. Det är ju  C  – den snorigaste ungen på dagis som nu 15 år senare sträcker ut sina långa ben på motorhuven.

Återigen en meningslös historia utan mening eller moral. Jag måste skärpa mig.

Madonna – Vogue

Min sköra manlighet

Jag brukar berömma mig om att ha en modern mansroll. 25 år i förskolan har gjort mig i stort sett oemottaglig för pikar om bristande manlighet och jag ser mig själv som en känslig, diskande, städande och matlagande man som leende tar ansvar för barn och blomma.

Så – varför vill jag inte gå till ICA och hämta fruns ELLOS-paket????

Efter en stunds ideologisk självrannsakan biter jag samman och går verkligen dit:
– Tyvärr, du behöver adressatens legitimation!

Ständigt dessa bråkiga pojkar

Min favoritspecialpedagog Christer (länk) skriver om tendensen att skuldbelägga pojkar i skolan utifrån en artikel i AB som bygger på oändligt gammal och tvivelaktig forskning.

Mycket klokt sägs i kommentarerna och jag citerar gärna Helena:

Det andra problemet är att vi har en sådan extrem lydnadsskola. Flickorna rättar sig bättre och gör snällt meningslösa uppgifter. Pojkarna opponerar sig och hamnar på kollisionskurs med sina lärare. Vi måste tillåta elever att ifrågasätta, kritisera, påverka och välja andra vägar. Däremot måste vi sluta tillåta dem skrika, bråka och på andra sätt förstöra arbetsron.

Ibland tror jag att vinden har vänt och att det finns utrymme att diskutera frågorna. Jag har tidigare kritiserat DEJA:s arbete för att inte våga lämna de här trygga utgångspunkterna – men än finns det hopp.

”Lund – staden där barn förlorar sina pappor”

Jag försöker att undvika ämnen som jag vet är infekterade och där jag saknar djupare kunskap. Det går inte så bra och ADHD-debatten gör mig lite bekymrad – fast glad också eftersom jag vill ha en levande diskussion här.

När vi startade det manliga nätverket fanns det en del personer som trodde att det var något antifeministiskt påhitt och en del män med dåliga erfarenheter från vårdnadstvister hörde av sig. Jag har en naiv förhoppning om att slippa bli indragen i sådana konflikter även om det är svårt att inte se kopplingen till föreställningar om mäns bristande lämplighet för läraryrket.

I dagens Sydsvenska presenteras personerna bakom rapporten ”Lund – staden där barn förlorar sina pappor”  (minpappa.nu)

Kort sagt: ojämställdheten i vårdnadsdomarna speglar ojämställdheten i samhället. Men också en föråldrad lagstiftning.

– Den lever kvar i en föråldrad bild av kärnfamiljen. Dagens pappor tar mycket större del i sina barns liv än tidigare generationer – men det avspeglas ännu inte i vårdnadsmålen.

Jag har begränsade erfarenheter och borde inte ta ställning. När Per Frennrup kallar Socialförvaltningen i Lund för “Ett Auschwitz för pappor” blir jag besvärad av det höga tonläget och önskar att det fanns en neutral position. Pelle Billing antyder att det inte finns utrymme för en sådan hållning idag:

– Genom feminismen har vi män fått lära oss att vi har makt och att vi har förtryckt kvinnor i alla tider. Men den bilden stämmer inte med hur män själva upplever sina liv.

Man kan skriva och påstå saker om män som aldrig hade godtagits om man bytte ut ordet man mot ”svart”, ”invandrare” eller ”jude”, menar Pelle Billing.

Kanske hänger de här frågorna samman mer än jag vill tro? Jag funderar vidare på om det är möjligt att återskapa någon form av självförtroende hos de män som väljer läraryrket i en värld som genomsyras av stark misstänksamhet?

Gammal inbjudan - aktuellt tema

Gammal inbjudan - aktuellt tema

Jan Stenmark – Pennan i näsan

Snart ska jag hälsa 300 förväntansfulla studenter välkomna till lärarutbildningen. Det brukar vara ganska svajiga tillställningar med mycket känslor i luften och ibland har jag försökt skämta för att lätta på spänningen. Jag bläddrar i Jan Stenmarks underbara bok Pennan i näsan och hittar massor av bilder som antagligen inte är helt lämpliga.

Det kan vara så att jag underskattar deras sinne för humor?

Om genusperspektiv på lärarutbildningen

Jag försöker samla tankarna och uppsöker ett ödsligt bibliotek. I morgon ska jag prata om genus för mina kolleger och som vanligt försöker jag undvika de biologistiska trampminorna.

Martin Ingvars text om könsskillnader försvårar positionen för dem som betonar den sociala konstruktionens betydelse. Det var ganska slugt av regeringen att släppa in honom i DEJAs arbete. I stället för att addera arv och miljö menar han att vi bör multiplicera dessa faktorer.

I den första kursen möter studenterna etnologiska och starkt manskritiska texter (“Kulturnavigering i skolan“). Frågan är om de tål mer än ett perspektiv?

Läs Martin Ingvars text här (nytt fönster)