Var är genusperspektivet?

Sydsvenskan presenterar en lista på 25  svenska visor och låter sina läsare rösta. Jag tycker det är ett bra urval och röstar på Trubbel utan några större tveksamheter.

Länk till Sydsvenskan

Kanske saknar jag Lasarettsvisan som hade en mycket stark position i de personalgrupper på förskolor som jag under 90-talet diskuterade barndomsminnen med . På 90% av förskolorna vittnade någon äldre kvinna om hur mycket just den sången betydde för dem under uppväxten:
– Vi gungade och grät, vi gungade och grät!

Det är en kompakt manlig dominans på listan och frågan är om den här listan hade passerat ett genusmedvetet öga?

Kan vi kvotera folkets kärlek?

Myten om den förtryckta skolflicka

Jag försöker läsa de 333 kommentarerna till Bitte Assarmos artikel i Svd om pojkars och flickors situation i skolan.

Länk

Efter ett tag tappar jag intresset och tänker att den här striden om vem som det är mest synd om inte är särskilt spännande. Teorierna om pojkar som representanter för könsmakten korsar påståenden om flickornas anpassningsvillighet.

Jag väljer att leva efter antagandet att lärarens kön är betydelsefullt för barnens skolresultat.

 

Galten och hönsen

Galten och hönsen

 

Andra bloggar:
2 dagar sedan Christermagister

Dagens läroplansord – “tradition”

Jag läser förundrat den nya förordningen om läroplan LGR11.

Länk

Sydsvenskan, DN, DN2, Svd1, Svd2

Ordet “tradition” återkommer ständigt och tycks vara ett trollspö som motiverar de flesta aktiviteter. Om du kan säga att aktiviteten bevarar “en tradition” behöver du antagligen inte fördjupa dig i mer komplicerade resonemang om kunskap och innehåll. På 90 sidor hittade jag följande 22 exempel på positiv användning av begreppet:

  • I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande
  • Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.
  • Levnadsvillkor, traditioner, sociala relationer och kulturella företeelser i olika sammanhang och områden där engelska används.
  • Undervisningen ska även ge eleverna förutsättningar att utveckla kunskaper om kulturella variationer och traditioner i olika hushåll.
  • Olika mattraditioner, till exempel vid firande av högtider
  • Traditionella och moderna danser samt rörelse- och träningsprogram till musik.
  • Kulturella traditioner i samband med friluftsliv och utevistelse.
  • reflektera över traditioner, kulturella företeelser och samhällsfrågor i områden där modersmålet talas utifrån jämförelser med svenska förhållanden
  • Rim, ramsor och gåtor ur modersmålets tradition. –
  • Beskrivande och förklarande texter för barn med anknytning till traditioner, företeelser och språkliga uttryckssätt i områden där modersmålet talas.
  • Traditioner och högtider som eleven möter i olika sammanhang.
  • Beskrivande, förklarande och instruerande texter för barn och unga med anknytning till traditioner, företeelser och språkliga uttryckssätt i områden där modersmålet talas.
  • Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition.
  • Exempel på hur forntiden, medeltiden, 1500-talet, 1600-talet och 1700-talet kan avläsas i våra dagar genom traditioner, namn, språkliga uttryck, byggnader, städer och gränser
  • Exempel på hur 1800- och 1900-talet kan avläsas i våra dagar genom traditioner, namn, språkliga uttryck, byggnader, städer och gränser.
  • Genom undervisningen ska eleverna bli uppmärksamma på hur människor inom olika religiösa traditioner lever med, och uttrycker, sin religion och tro på olika sätt
  • Undervisningen ska även ge kunskap om och förståelse för hur kristna traditioner har påverkat det svenska samhället och dess värderingar.
  • Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att kunna tolka kulturella uttryck med anknytning till religiösa traditioner.
  • Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.
  • Slöjdande är en form av skapande som innebär att finna konkreta lösningar inom hantverkstradition och design utifrån behov i olika situationer
  • Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar medvetenhet om estetiska traditioner och uttryck samt förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder.
  • Hantverk och slöjdtraditioner från olika kulturer som inspirationskällor och förebilder för egna idéer och skapande.
Från Nordisk familjebok - förstora

Från Nordisk familjebok - förstora

Efter denna kanonad av lättsinnigt och okritisk traditionsfrossande blir jag nyfiken på om det finns några traditioner som inte omfamnas av den borgliga regeringen?

Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster.

Aha – vi ska motverka alla traditionella könsmönster!

Finns det inga mönster som skulle kunna tänkas vara funktionella även i vår tid?

Kan man tänka sig att det finns könsmönster om inte är “traditionella”? Hur ska vi förhålla oss till dem?

Kom igen nu Jan – hur menar du?

Nyamko Sabuni och Emmeline Pankhurst – Uppdaterat

Uppdatering: Nyamko Sabuni tar över ansvaret för förskolorna och tar med sig sina gamla ansvarsområden – det blir ännu mer intressant! Lärarnas nyheter

——————————————————-

Jag försöker förstå Nyamko Sabunis roll i den nya regeringen. Någonting med jämställdhet och ansvar för  frågorna inom utbildningsväsendet? Intressant, menar jag som är djupt besviken på hur jämställdhetsarbetet har bedrivits inom de tidigare delegationerna för jämställdhet i förskola, skola och högskola. Regeringen har inte lyckats bryta den likhetsfeministiska traditionen av att skuldbelägga pojkar  och osynliggöra frågan om deras svaga skolprestationer.

I London fotograferar jag den tidiga suffragettrörelsens ledare genom regnskyarna och läser om henne:

Genom att trotsa rollerna som hustru och mor som den fogliga följeslagerska beredde Pankhurst vägen för feminister som senare skulle fördöma hennes stöd för imperiet och för konservativa sociala värderingar.[2]

DN

Vad säger SD om kvinnors rättigheter?

Korrespondenterna berättar om den ökade könsuppdelningen i Israel där ortodoxa judar tillämpar strikt könsapartheid med statens stöd.

Länk till SVTplay

I Saudiarabien går utvecklingen åt det motsatta hållet och idag tycks det vara möjligt för en kvinna att läsa juridik.

Inslaget om hur amerikanska flickor avlägger kyskhetslöften till sina pappor är skrämmande i sin naiva absurditet. Avhållsamhetsprofeterna fick 218 miljoner av Bushadministrationen för att sprida sitt korkade budskap. Det mesta föll på hälleberget.

Vi förstår inte det här!

Vi förstår inte det här!

Kan Batman vara rosa?

Anette Hellman disputerar och jag läser presentationen med intresse.

Länk

Jag har tidigare kritiserat författaren och är lite undrande inför utgångspunkterna som tycks vara starkt inom-institutionella (Länk till tidigare inlägg)

Anette Hellman använder sig av uttrycket pojkighet, snarare än maskulinitet. Detta för att de normer som barnen i förskolan förhåller sig till väldigt mycket har att göra med hur man förväntas vara som barn. Och där är ålder viktigt.

Jag skulle nog föredra att Anette använde ordet “pojkaktighet” i stället för “pojkighet”. Den här “manliga” positionen är naturligtvis ett resultat av förhandlingar och en ytterst tillfällig konstruktion. Men det är bra att begreppet “hegemonistisk maskulinitet” avfärdas som analysverktyg. Det ger inga ledtrådar vid tolkningen av barns lek och låser blicken vid traditionella maktmönster.

Det här med “ålder” som kategori är ganska nytt för mig. Är det den vilda tonårspojken som spökar i bakgrunden? Någon som ska tämjas?

Genom att berömma vissa handlingar på det här sättet, och koppla det till kön, lärs barnen hur man bör göra som pojke eller flicka. Att bli stor innebär att leva upp till förväntade könsmönster.

Jag skulle hellre säga “att bli stor innebär att våga experimentera med förväntade könsmönster”. Den där enkla linjära  socialiseringen är en alltför banal som modell för de komplicerade processerna.

När det gäller själva sakfrågan är jag osäker. Du kan naturligtvis i god postmodern anda färglägga Batman hur du vill men jag är rädd att myten banaliseras om vi gör honom alltför deltagarstyrd. För den som verkligen älskar Batman är det här en viktig fråga – även om vi har vant oss vid att vår hjälte gestaltas av olika skådespelare och tecknas av olika tecknare.

Om jag minns rätt var Fantomen (Dragos) lila i vissa länder?

Grattis förresten! Jag återkommer när jag läst.

Läs Skolportens intervju med Anette Hellman

Läs hela avhandlingen

Min sköra manlighet del 2

I en ganska minnesvärd tråd diskuterade vi huruvida det är möjligt för en riktigt karl att hämta ELLOS-paket på posten. Jag tror att vi enades om att det antagligen handlade mer om klass än om genus.

När jag skulle gå ut i London hände det igen. Jag behövde något att stoppa ner regnkappan i och erbjöds en tygpåse från Gudrun Sjödén.

Jag är osäker på “Projekt pojke”

På 90-talet försökte jag följa med i diskussionerna på det manliga nätverk som fladdrade till i Sverige då. Det var ganska underliga stämningar och ofta fanns det ett obehagligt självförakt i tonen som gjorde mig illa till mods. Allt utgick från könsmaktsordningsteorier och män skulle lära sig att bära sig ordentligt åt.

En av de tongivande personerna var Tomas Wetterberg som senare belönades med ordförandeskapet i den mest mansfientliga utredning som svenska regeringar har presenterat. Länk. Könsroller var ren ondska och pojkarna skulle upplysas och medvetandegöras genom pedagogiska åtgärder. Att rekrytera manliga pedagoger var inget mål förutom att de kunde få tjäna som symboler för svensk jämställdhetspolitik – den nye mjuke mannen.

I söndags lyssnade jag fascinerat på dokumentären om Göran Lindberg (Länk) som var en ofta anlitad föreläsare inom rörelsen. Tomas Wetterberg berättade att det var något underligt med den här polischefen som visade detaljerade bilder på autentiskt våld i ett sammanhang som knappast var motiverat. Men ändamålen helgade medlen och då var det oerhört viktigt att slå fast bilden av mannen som förövare och objekt för förändring. Etablissemanget jublade och Margareta Winberg kunde fortsätta att banka in den negativa mansbilden i medvetandet.

När jag nu läser genuspedagog Marcus Svenssons förslag om att starta en rörelse för att medvetandegöra pojkarna blir jag misstänksam (länk):

Ingen förändring till mer demokratiska och jämställda förhållanden och till bättre utbildningar torde dock komma till stånd om inte tid och pengar avsätts till just ett sådant medvetandeskapande arbete.

Därför vill jag nu föreslå politiker och skolledare att man sjösätter »Projekt Pojke«.

Genom att utbilda elever i genusvetenskapliga teorier, mansforskning och jämställdhetsfrågor kan vi stärka ungdomarna i jämställdhetsarbetet.

Projektet ska också problematisera de värsta formerna av ojämställdheten i samhället: som sexuella trakasserier, kvinnomisshandel, trafficking och våldtäkt. Det finns ett tydligt samband mellan våldet i samhället och de värderingar som manlighetsidealet omger sig med.

Projektet syftar till att kunskap i dessa frågor skall medföra att en kritisk position till mansnormen intas.

Vi måste helt enkelt ruska om pojkarnas idé om vad det innebär att vara man.

Tyvärr Marcus – du är säkert en fin kille men du får nog vara lite tydligare med vad du menar med “att vara man”. Vad är det för teorier du lutar dig mot?

Den här typen av åtgärder riskerar att bidra till en ytterligare demonisering av pojkarna. Det räcker med Jan Björklunds påhopp mot “grabbgängen”. Genuspedagogerna borde fokusera på den ojämna könsbalansen inom pedagogkåren.

Är det någon skillnad mellan rasism och invandrarfientlighet?

I en annan tråd försöker Jan Lenander förklara skillnaden mellan  två svåra begrepp.

Länk

Niklas Orrenius beskriver i Sydsvenskan vikten av vara tydlig i de här frågorna:

I Malmö tingsrätt berättar rådman Monica Nebelius vad som hände med den SD-nämndeman som gladdes åt att en muslimsk kvinna blivit påkörd.

”Han fick fortsätta. Jag tror att de hade ett samtal med honom och därefter var det slut med det”, säger Monica Nebelius.

På väg ut från Malmö tingsrätt möter jag tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem. Han ser stora problem med nämndemän från SD på grund av partiets antimuslimska retorik:

”Hur rättvist känns det för en muslim att en sverigedemokrat är med och dömer? Jag är rädd att förtroendet för domstolen minskar.”