Ett tema i rätt tid och mina bilder från Mapusa i Goa lyfter mig ur vintermelankolin.
Fototriss – doft
24
Category Archives: Indien
Vilken terrorism är intressant?
Per J Andersson skriver om mediers besatthet av terrorism som riktar sig mot västerlandet och oförmågan att förstå dynamiken i de konflikter som förklarar terrorattacken i Indien.
I november 1996 kolliderade en saudisk jumbojet med ett kazakstanskt fraktflygplan kort efter start från flygplatsen i Delhi. 349 människor dog, inte en enda västerlänning. När internationella nyhetsbyråer kom fram till nedslagsplatsen mötte de en polis som förstått hur journalisterna tänker. Ta det lugnt, sa han i all välmening till reportrarna, här finns bara döda bruna människor.
Ibland är det svårt att förklara vad begreppet etnocentrism egentligen innebär och hur det påverkar vår syn på världen. Jag minns Skånska dagbladets löpsedel om en flygolycka på 60-talet:
12 svenskar dödade – dock inga skåningar
Bombay – suck
Jag har vänner i Goa. Familjen med fyra barn är beroende av turismen. Just nu går de och väntar på flygplanen som ska fylla stränderna och restaurangerna med nya kunder.
Därför är det svårt att se bilderna från Bombay utan att samtidigt plågas av konsekvenserna för de fattiga kämpande människorna. De som hoppas att skolgång ska bryta mönstren och öppna vägen för ett bättre liv.
Terrorattacken kunde inte ha kommit vid ett värre tillfälle. Offren finns bland de som redan har det svårast – barnen som inte kommer att kunna gå till skolan eftersom de måste hjälpa till med familjens försörjning. En svår situation håller på att bli olidlig. Hur lång tid tar det innan turisterna hittar tillbaka?
Mikael Bergstrand gör en bra analys, men slutklämmen är olycklig för de av oss som skräckslagna har åkt bil i Indien:
Vågar man resa till Indien?
– Ja. Risken att utsättas för terrorvåld är väsentligt mindre än att råka ut för en bilolycka.
Tjo vad det var livat i Dehli i lördags
Ju fler desto roligare. Så har jag alltid tänkt och är ett villigt offer för alla rekordförsök, antingen det gäller barnkörer eller dragspelsorkestrar. Samtidigt är det något lite skrämmande över det här med att spela tillsammans under väldigt välordnade former. Risken är stor att det diciplinerade tar över och en del av glädjen försvinner.
Jag har svårt att tolka ansiktsuttrycken från sitarkonserten i BBC-inslaget (länk) men jag har en vag känsla av att här spelade man inte fel ostraffat.
Annars är det ett sådant utpräglat jaglängtartillIndienväder och jag famlar bland mina gamla bildspel. 1 2 3
Fler bloggar om Indien.
“It had to be in groups”
Anne-Marie tipsar om en föreläsning som beskriver hur datorer kan påverka barns lärande i utsatta områden.
“The hole in the wall experiment”
Jag älskar tanken på självorganisering och det finns mycket hopp i berättelsen.
“A teacher that can be replaced by a machine -should be…”
Erfarenheterna från Indien är möjliga att överföra till Sverige. Mycket av barnens lärande sker utanför skolan i informella självorganiserade grupper.
Den uppblåsta svenska skolan är ibland besatt av sin egen betydelse. Tanken på att barn lär av varandra har märkvärdigt svårt att slå rot.
Filantropins lov
Peter Singer är en kontroversiell filosof och i Sydsvenskan skriver han om den öppna välgörenhetens betydelse för att öka solidaritet mellan människor. Det går alltså att förändra bilden av snål normalitet. Genom att med stolthet visa upp sin givmildhet skapas ett nytt sätt att se på vad det innebär att vara människa.
Jag är nog präglad av den falska ödmjuketens ideologi och är notoriskt misstänksam mot fina människor – antingen det sker under religionens eller den avdragsgilla sponsringens täckmantel. Samtidigt lever jag i ett samhälle där bilden av den goda omhändertagande staten krackelerar. Frivilligarbete som för några år sedan sågs som konkurrerande arbete till det sociala skyddsnätet framstår idag som klokt och rätt. Det som sker stort behöver inte ske i tysthet. Vi är mottagliga för det goda exemplet.
Barnen på bilden är en del av mitt goda projekt. Kanske behöver jag dem mer än de behöver mig.
Tisdagstema – ögon
Ett underbart tema och svårt svårt att välja. Därför vill jag visa ett litet bildspel med indiska ögon.
I Indialand bak Himalayas strand
Hur många motsättningar ryms i en bild?
Spegeln, fotot, tanken och texten
Peter Gärdenfors har skrivit en spännande text om språk och bilder i dagens svd.
Hur tänkte människor om sig själv innan det fanns speglar?
Hur påverkas vi av att foton idag finns överallt och omedelbart?
Diskussionen om integritet och rätten att inte avbildas är svår och präglas ibland av en misstänksam oro, tycker jag lite lättsinnigt. Gärdenfors beskriver hur människorna i de icke-industrialiserade länderna är misstänksamma inför avbildningen – men inte utifrån vaga religiösa föreställningar. Rädslan handlar mer om att reduceras till en bild man inte kontrollerar.
När jag tittar på bilderna från Indien snuddar jag vid tanken på att varje fotografi är en möjlig kränkning, men också en möjlig stolthet och glädje över att finnas till.
Den funktionella aggressiviteten
Jag gillar krabbor. De är modiga och lite korkade. På västkusten fiskade vi krabbor med torskhuvud. Det är spännande och lärorikt när det gäller att fundera kring kognition och reflektion. Vad är kunskap – hur tänker jag om mina erfarenheter?
En krabba smyger alltid fram till betet och börjar försiktigt äta – men när det väl har börjat kan den inte sluta! Därför är det enkelt att dra upp torskhuvudet och skaka av krabban i en spann. När vi fyllt spannen med krabbor häller vi tillbaka dem i havet och fiskar upp dem igen. De är lika glada, glupska och fullkomligt oförmögna att dra några slutsatser av sina misstag. Programmeringen är enkel och funktionell.
På samma sätt är krabbor alltid inställda på strid. Om de blir angripna går de till motattack hotfullt viftande med sina små klor. Oberoende av angriparens storlek eller antal. Krabban på bilden har just skrämt iväg tre kajor och nu försöker den imponera på mig. Det funkar.
På lärarutbildningen dyrkar vi reflektion och belönar studenter som visar upp denna förmåga. Jag tror att krabbor skulle kunna lära oss en del om att inte vika ner sig. När diskussionen om skolan drar förbi vore det spännande att se prov på lärares mod snarare än anpassningsförmåga.
Tysta tankar 