Rektors uppgift

Edward Jensinger tycks ha fått nog av att det inte händer något inom IKT-området.

Jag twittrar och bloggar och har en synlig, tydlig, digital identitet (tröttsam för vissa, givande för andra). Jag har det för att jag måste. Jag måste för att jag är rektor på en skola. Det går inte att vara rektor på en skola utan att vara digitalt aktiv. Tycker jag. Andra rektorer tycker tydligen att det går utmärkt. Undrar vad deras personal tycker (och vad min personal tycker)?

Någon av mina kollegor brukar fråga mig hur jag orkar. Hur jag orkar twittra hela tiden. Hur jag orkar blogga flera gång i veckan. Hur jag orkar läsa alla tweets och andras bloggar. När hen säger det så finns det en underton av att det inte är särskilt viktigt att vara digitalt aktiv. Kanske finns där också en tanke att jag borde syssla med något annat, viktigare. Som att bläddra i en pärm. Det är en tanke som för mig är upp-och-ner. I och med att jag bryr mig om min skola, dess utveckling, måste jag vara aktiv även i sociala nätverk och på den digitala arenan. Allt annat är för mig främmande.

När jag är digitalt aktiv kan jag påverka min personal. Jag kan till och med påverka andras personal och elever. Till exempel så att de kontaktar mig för att få börja arbeta hos oss eller gå i skolan hos oss (vilket glädjande nog sker).

Kollegan och yrkesrollen

De här diskussionerna slutar ofta i vaga antaganden om “lagom” och försök till gränsdragningar mellan privat och personlig.

Mikael har bestämt sig för att gå hela vägen. Det är bra att någon vågar gå före.

20120916-071122.jpg

Bra att ha

Det är den 15/9 idag och finns det inte längre någon ursäkt att inte ha koll på utbudet av appar.

Jag har snabbkollat och det ser mycket generöst ut.

Etikett på högskolan

Diskussionen om mobiltelefoner lär fortsätta.

An example: I spoke with a colleague earlier today about student decorum and what faculty can or should do when problems arise. She expressed surprise and dismay at the most common in-class problem: cell-phone use. Students usually don’t talk on their smartphones in class, of course, but they certainly text one another and check email or Facebook with relative abandon. Recently, during the first day of class, she reviewed cellphone etiquette as articulated in the course syllabus (“phones should be on silent and out of sight”) and then observed a first year student in the first row with his eyes glued to his cell phone. She let it pass because it was the first class meeting. When the second class rolled around, he sat two rows back and spent much of his time (albeit in failed attempt at being surreptitious) again staring at his phone and texting away. Slightly exasperated, after class she asked him to visit her during office hours. He did. She had to do a one on one session explaining the facts of classroom etiquette life. He expressed real embarrassment and apologized, which led to a broader talk on college life and appropriate behavior in and out of the classroom. My colleague wondered—not inappropriately—why so much effort has to be exerted for what should be a straightforward, even obvious, example of delaying gratification (i.e., put the phone away until class ends).

Det känns lite gammalt. Om jag vill att studenter ska kommunicera digitalt blir det ologiskt att förbjuda smartphones i klassrummet.

Här finns utrymme för förhandlingar.

20120908-090318.jpg

Fler goda råd

https://twitter.com/tankom_hans/status/242160029602553856

Write to please just one person. If you open a window and make love to the world, so to speak, your story will get pneumonia.

Jag funderar ofta över drivkrafterna för att skriva bloggtexter. Vem är den där personen jag försöker behaga?

20120902-094100.jpg

En av författarna som delar med sig av sin visdom är Henry Miller. Det var länge sedan jag läste hans böcker. Jag undrar om de fortfarande lever?

Bloggande akademiker/förskolechefer?

Jag undrar ibland om det går att förena seriositet och informellt anslag? Mina erfarenheter från akademin pekar tyvärr mot att det är svårt. Den här rapporten gräver i frågan.

This paper describes a small-scale study which investigates the role of blogging in professional academic practice in higher education. It draws on interviews with a sample of academics (scholars, researchers and teachers) who have blogs and on the author’s own reflections on blogging to investigate the function of blogging in academic practice and its contribution to academic identity. It argues that blogging offers the potential of a new genre of accessible academic production which could contribute to the creation of a new twenty-first century academic identity with more involvement as a public intellectual.

I Sverige säger arbetsgivaren upp en bloggande förskolechef.

Hoppsan.

SAMR – något vi måste ta ställning till?

Jag ska fundera vidare om våra studenter behöver ta del av den hör diskussionen.

20120821-050910.jpg