Att föreläsa för unga studenter är en prövning. De mest självklara referenser till Povel Ramel, Martin Ljung, Carl-Gustav Lindstedt, Fridolf Rhudin eller Malte Lindeman är ofta bortkastade. Idag drabbades jag av våldsam lust att höra monologen om den barske norrlänningen i Lars Ekborgs gestalt. Replikerna är liksom huggna i sten och det är spännande att detta monument över machokulturens är skrivet av Sveriges största mjukis Beppe Wolgers. Jag hittade texten på en generös blogg.
Idag är det svårt att värja sig från alla humorprogram på radio och teve. Jag menar att det var roligare förr – eller så hade vi det tråkigare.
Kanske skulle det vara möjligt att ur svensk synvinkel önska sig att en annan konflikt skulle stå i centrum. I många familjer tävlar mor och far om barnens kärlek. Då har kvinnan ett försprång genom sin mjuka hud som hon utnyttjar till att knyta ett symbiotiskt band och utestänga fadern.
Tysta tankar 