Friskolor som utbildningens kastväsende

Nu börjar allt fler tröttna på orättvisorna.

Our schools should be at the forefront of promoting civic solidarity and guaranteeing social mobility; private schools, however, do the opposite. They produce not a meritocracy but a plutocracy, in which a tiny minority is able to entrench its power and privilege. Thus the inconvenient truth is this: if we genuinely want to create a level playing field for our children, and ensure equality of opportunity and social justice, there can be no place for private schools. It is time to abolish our educational caste system.

20120920-223603.jpg

Jag funderar på att klippa mig inför terminsstarten

Retronaut.co

Retronaut.co

Alternativet är att börja med turban.

 

Hasse Alfredson på tomgång – jag minns det här som roligare. Inledningen är rätt svajig.

Fast slutpoängen “Endast iklädd en hög hatt…” hör till allmänbildning.

Kjell Alinge och friheten

20120709-092648.jpg

Kjell Alinge skriver om åsiktsklimatet på Sveriges radio.

Det är deprimerande läsning och jag försöker intala mig att takhöjden är högre inom högskolan.

I en rad omgångar har jag varit med om att program som jag gjort hamnat på ”Svarta Listan”. Oftast är det hela bara vanliga och primitiva inslag av politisk korrekthet. Men det vidmakthåller en atmosfär av passivitet.

Jag minns med detaljskärpa hur en chef som omvänts till en så kallad ”medveten” och ”radikal” samhällssyn ringde mig och sade med hård betoning på varje stavelse att jag genast måste sluta skämta om Grupp 8. Jag svarade henne att det tänkte jag verkligen inte göra. Det kändes som om denna chef plötsligt var en del av ännu en sketch som jag och Janne Forsell gjorde. Men jag kunde hålla mig för skratt när kvinnan drog med sig en hel redaktion och fick bort programmet ”Hemma Hos”.

Jag har en utbildningspolitisk svacka

Efter några dagar i Berlin inser jag att det är dags att arbeta upp bloggens seriösa utbildningspolitiska image. Då ramlar jag över den här artikeln om SM i ordvitsar:

https://twitter.com/ulfbenkel/status/185990355152408576

Dessutom har jag börjat följa twittraren Göteborrrg:

20120403-065944.jpg

Detta kan aldrig sluta lyckligt.

Vårt behov av Jonas Gardell – uppdaterad 2

Jag citerar långt och hoppas att kvällstidningarna tar till sig budskapet. Eller ännu hellre – dess läsare!

Vad vi upplever i dag är lite av de humorlösas hämnd, ledd av Aftonbladet och Expressen. Varje liten rad jag och andra komiker i dag publicerar verkar granskas av anställda på tidningarna som med lupp söker formuleringar som kan misstolkas, uppförstoras, ryckas ur sitt sammanhang och rubriceras som ett “hån”, ett “angrepp” eller en “hat-attack”.
Vilket naturligtvis är en ren lögn.

Kvällspressens relation till sanningen är som mitt rövhål: beundransvärt tänjbart.
Så åter till den käre Ranelid, vars rappande om mannens säd alltså fått mig att omvärdera min homosexualitet.
Jag har faktiskt full respekt för Ranelid när han brunbränd med skjortan uppknäppt till naveln kastar ur sig sina gamla aforismer i otakt till discodunk. När han däremot tillåter sig att bli rasande för att man skämtar om honom förtjänar han inte längre den respekten.
Fast ärligt tror jag inte att Ranelid “rasade” förrän Expressens journalist ringde upp honom för att få en kommentar till kollegan Gardells “hån”.
Är det verkligen denna bokstavs­tolkande, torftiga medietillvaro vi vill leva i, eller är det inte dags att göra lite uppfriskande uppror?
Upp till kamp mot dem som hatar humor!
Utan humor stannar Sverige

Och så en liten twist:

Och ytterligare en:

https://twitter.com/andersmi/status/175972449526099968

Varför tänker jag på Ann Heberlein? En annan begåvad person vars skörhet inte riktigt passar in i bilden av vad en författare förväntas tåla.

Vi bara skojar?

Ibland är det skönt att inte ha någon åsikt

DN:s Jenny Nordlander menar att folk inte vågar kritisera Luuks och Lokkos podcast:

Ingen förutom Charlotta (och jag men jag är helt svettig nu) vågar säga att programmet inte infriade deras förväntningar. Vi väntar alla snällt på att det ska utvecklas och bli bättre. För det är vi säkra på att det kommer att bli. Vi vill ju det! Just nu gör de bara en torr och ohärlig variant av ”Filip och Fredrik”.

Det kanske är en tröst att Mona Masri gör samma bedömning i Sydsvenskan:

Men i det andra avsnittet låter Luuk och Lokko dessvärre mer som två sköna grabbar, á la Filip & Fredrik, som gör relations­radio om manlig vänskap, skilsmässa och faderskap. Vore de två kvinnor som spontandryftade ditten och datten så skulle många kanske fråga ”vem bryr sig?”. Ungefär som man gjort med bloggosfären.

Jag anar ett mönster. Killar som pratar strunt kommer i fortsättningen att kallas “Filip och Fredrik” och det är ingen komplimang. Har de här tre artiklarna något med kön att göra?