Min lille vän 25

mlvradio

Högskoleminister Lars Leijonborg avgår och min lille vän jublar framför radioapparaten. Han tror att det kommer en ny minister som inte vill politisera högskolan och som inte låter sig styras av varken HSV:s akademism eller Björklunds populism. Vännen drömmer om en person med hög integritet som har vett att diskutera akademiska professionsutbildningar utifrån ett brukarperspektriv. Hur ska vi skapa en lärarutbildning som möter barnen och föräldrarnas behov av kompetent och engagerad personal?

Det första en ny minister bör göra är att se över de signaler om HSV har sänt ut till landets lärarutbildningar. Just nu förbereds uppsägningar av erfarna adjunkter och detta beskrivs som en kvalitetshöjning.

Leijonborg lät sig utnyttjas i ett elakt spel om akademiska positioner. Må den kommande ministern uppvisa större integritet i förhållande till skolminister Björklunds hämndlystna skolpolitik.

DN 1, 2, 3, Svd 1, 2, 3, 4, Sydsvenskan 1, 2, 3

Själv är jag försiktigt avvaktande och tror att frågan är mer komplicerad än den lille vännen anar.

Akademisk professionsutbildning 3

pollare

Tornhuset och pollaren

Diskussionen om den framtida lärarutbildningen fortsätter och den viktigaste frågan kanske är om det är ansvarsfullt att visa oro utåt. Ingen vill riskera att framstå som illojal genom att ställa obekväma frågor om utbildningens  innehåll eller konsekvenser för studenterna.

Därför råder största möjliga tystnad. Vi som hotas av uppsägning jobbar på och låtsas som ingenting. Någonstans pågår förhandlingar om turordningar och underlag förbereds av styrelser till dekan och rektor. Områdesstyrelse och högskolestyrelse har en oklar roll i processen som verkar styras av andra krafter. De fackliga organisationerna företräder sina medlemmar och efterlyser konsekvensbeskrivningar. Politikerna är osynligare än luft.

“Detta är en process som pågår i alla akademiska yrkesutbildningar över hela landet”

– Ungefär som svininfluensan?

Den stora kostymen möter en paljetterad stringtrosa

Huset fortsätter att surra av rykten om varsel och uppsägningar. En version är att beslutet redan är taget och att det nu enbart är en teknikalitet vem som ska gå. Trots att propositionen om nya lärarutbildning inte är presenterad beskrivs processen som apolitisk och ostoppbar. HSV är tillsynsmyndighet och därigenom bortom direkt politisk kontroll. Riksdagen har delegerat makten till tjänstemän som nu skapar egna regler. Uppbyggnaden av landets högskolor var ett politiskt projekt – raserandet sker på tjänstemannanivå.

Den fackliga linjen är att arbetsbrist måste påvisas utifrån de existerande uppgifterna. Arbetsgivarens önskan att möta kommande krav genom att säga upp adjunkterna har inget stöd i lagstiftningen.

Till detta kommer myten om den för stora kostymen. Jag har ofta haft moraliska svårigheter med att försvara det låga antalet lärartimmar i kurserna och känt personligt ansvar för de studenter som inte fått det stöd de har rätt till. Samtidigt som mål och ambitioner skruvas upp har resurser överförts från grundutbildning till andra områden. Det uppstår ett trovärdighetsproblem i mötet med studenterna som är svårt att reparera. De studieovana grupper som var så viktiga att locka till högskolan sorteras tidigt bort.

I stället för “för stor kostym” upplever jag mig avklädd in till den paljetterade stringtrosan. Det kan bli spännande föreläsningar i höst.

“Bättre lyss till den string som brast…

Lärarutbildningen – vi bygger om

LUT

Det sipprar ut rykten om nedskärningar och omorganisationer.

Vi talar väldigt mycket om siffror och datum för eventuella varsel.

Vi talar en hel del del om kraven från HSV och regeringens utbildningspolitik.

Vi talar ganska lite om studenternas, kommunerna, föräldrarnas och barnens intresse.

Vi talar inte alls om vår egen vision.

Once in a lifetime?

Inte ofta delar jag åsikt med Svenska dagbladetsledarsida 1 , 2 – men idag skriver P J Anders Linder om hotet mot IB-utbildningen och jag nickar instämmande. Som förälder var det en omskakande upplevelse att efter nio år av gnälliga föräldramöten i grundskolan möta dotterns lärare på Borgarskolan i Malmö som sa:

– Det är en ynnest att få möta de här ungdomarna!

Ungefär då återvann jag en del av min tro på skolan som bildningsmiljö

stam

There´ll be some changes made

Jag fortsätter att försöka beskriva mina tankar om den förestående förändringen av lärarutbildningen med hjälp av musik. Det finns en avgrund mellan Billie Holidays sorgsna bräcklighet och Dinah Washingtons självmedvetna utrop.

There´ll be some changes made

Billie Holiday

Dinah Washington

For there’s a change in the weather
There’s a change in the sea
So from now on there’ll be in change in me
My walk will be different, my talk and my name
Nothin’ about me is going to be the same
I’m goin’ to change my wayof livin’
If that ain’t enough
Then I’ll change the way that I strut my stuff
’cause nobody wants you when you’re old and gray
There’ll be some changes made today

Jag måste nog bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till de signaler som statsmakten skickar ut när det gäller att organisera utbildningen. Frågan är vilken plats det finns för adjunkter i de ansökningar om examensrättigheter som lärosätena förbereder? Går det att driva en utbildning utan lärare med undervisningserfarenhet?

För mig är det delvis en dålig repris på diskussionen om arbetsfördelning mellan barnskötare och förskollärare inom förskolan. Förskollärare har försökt tillägna sig tolkningsföreträde och pedagogiskt ansvar – barnskötarna har intagit underdogposition och nöjt sig med att torka bord och bära ut soppåsar. Polariseringen har på många arbetsplatser varit djupt olycklig. Särskilt pinsamt har det varit när nyutbildade förskollärare har försökt sätta sig på rutinerade barnskötare – men ur kvalitetssynpunkt tror jag att många barnskötare har gjort sig mindre än de är. Resurserna har inte utnyttjats rationellt.

Nu ställer jag på djupt allvar  frågan om ansvarsfördelning mellan adjunkter och lektorer inom framtidens lärarutbildning.

failiure

När HSV skjuter Björklund i foten

Jag har tillsammans med Rasmus och Fredrik från studentkåren skrivit ett debattinlägg i Sydsvenskan om HSV:s rapport Man ska bli lärare

Länk till Sydsvenskan

Det är svåra frågor och lätt att halka fel bland genusteorierna – jag citerar slutklämmen:

Idag vill samhället ha allt större kontroll över vad som sker i klassrummet. Det tidigare flexibla läraryrket tappar i status och attraktion. I ett intressant avsnitt kritiserar rapporten från Högskoleverket lärarutbildningsutredningens förslag om avgränsade studiespår och förkortade utbildningar i skarpa ord:

”För att attrahera män till inriktningarna mot förskola har det också visat sig vara viktigt med möjligheter till en bred ingång. Det har också varit viktigt med samband mellan inriktningen mot förskoleklass och övrig lärarutbildning, för möjlighet till rörlighet och flexibilitet. Som den här studien har diskuterat så attraheras inte männen av kortare utbildningar med liten möjlighet till ämnesfördjupning. (…) Bristen på män skulle därför riskera att bli ännu större på den del av lärarutbildningen där bristen redan är som störst.”

Lärarutbildningsutredningen vill återskapa 60-talets skola och det är lätt att se dess fasta stadie­indelningar som kvinnofällor. Om Jan Björklund vill locka fler män till skolan måste han göra upp med både det likhetsfeministiska perspektivet, som förnekar skillnader mellan män och kvinnor, och de mansklichéer som skisseras i Högskoleverkets rapport. Det första steget är att våga föra en öppen diskussion om varför männen behövs i läraryrket och på vilket sätt fler manliga lärare skulle kunna bidra till att förändra den svenska skolan.

Sydsvenskan har stängt av kommentarsfunktionen – men jag är nyfiken på hur ni tänker!

foten

Äntligen – en viktig rapport

HSV:s rapport om hur män ska lockas till skolans och förskolans värld har kommit.

Man ska bli lärare

Läs den och sprid den!

Jag har varit med i referensgruppen och ser fram emot att diskutera innehållet. Allt är inte glasklart och det finns drag av kompromiss över texten.

rock

Pojkars skolprestationer – igen och igen

Mats Björnson beskriver ett problematiskt läge på Newsmill. Inga enkla förklaringar och ett diskuterande tonfall som är ovanligt.

En sak som förvånade litet vid genomgång av tillgängliga uppgifter om kön och skola var att könsskillnaderna var ungefär lika stora bland barn med medelklassbakgrund som bland barn med arbetarklassbakgrund. I gruppen elever som har toppbetyg från grund- och gymnasieskola utgör flickorna uppåt tre fjärdedjedelar, vilket får till följd att de ofta slår ut pojkarna från de mest attraktiva skolorna och utbildningarna. På många skolor i Stockholms innerstad har vi fått en stark majoritet flickor. Behöver vi könskvotering för att tandläkare, jurist och arkitekt inte ska bli kraftigt kvinnodominerade yrken framöver?

Den 30/3 kommer Högskoleverkets rapport om hur män ska lockas till läraryrket. Björnson tar inte upp frågan om hur lärarkårens könstillhörighet påverkar pojkarnas prestationer. Det är en känslig fråga och jag tror att det finns en lockelse i att se fler manliga lärare som en snabb lösning. Men att inte ta upp problemet med skolan som en femininiserad kultur är fegt.

kort

Att tänka rätt är stort –

– Att tänka fritt är större!

Igår hade vi studiedag för personalen på Lärarutbildningen och förberedelserna inför det kommande var ett givet tema.

Remissen är ivägskickad och nu återstår arbetet med att konstruera ett bärkraftigt alternativ som vi tror att HSV finner attraktivt.

Ett problem är att det inte finns något riksdagsbeslut eller proposition att förhålla sig till och då är det lätt att stirra sig blind på utredningen, som pendlar mellan att vara obegriplig och övertydligt detaljstyrande.

En avgörande punkt är det som tidigare kallades Allmänt utbildningsområde men som nu benämns  Utbildningsvetenskaplig kärna. Denna består av åtta moduler som de flesta tolkar som 7,5-poängskurser. Dessa ska relateras till fyra perspektiv som ska “genomsyra och prägla” all undervisning. Som i sin tur ska relateras till professionsämnena, vilket vi nu kallar huvudämnena. Vilka i sin tur ska relateras till såväl skolämne som akademiska ämnen. Samtidigt är det viktigt att såväl avnämare (kommunerna) som studenterna kommer till tals i processen. och till sist får vi inte glömma högskolans egna kvalitetsarbete och lokala perspektiv (genus, klass, etnicitet och hållbar utveckling)

Är det någon som tror att det finns utrymme för tolkningssvårigheter? Om avsikten är att gissa hur politikerna vill ha det – ja då är faran stor att vi går vilse bland alla dessa hänsyn och önskningar om att vara till lags.

Alternativet är att tänka fritt och hoppas på att grunden är stabil och kapaciteten tillräcklig. Just nu känns det som om många av mina kolleger är alltför ivriga att hoppa ner i lådan.

Tids nog kamrater…

che