HUT exotiserar IT

stenMin ödmjuka vecka är över (tack för det!) och jag hänger mig åt aggressiva tankar.

Tomas Kroksmark beskriver det ålderdomliga tänkandet i Lärarutbildningsutredningen så här:

Svårt är det, att få ordning på lärarkompetensforskningen – men omöjligt är det inte. De referenser som finns med här säger nog allt om denna utredning. Den är gammalmodig och bygger på forskning som inte längre är relevant – var är de nya greppen? Vart tog diskussionen om det globaliserade och digitaliserade lärandet vägen – där Internet ensamt erbjuder möjligheter som ingen tidigare generation skådat. Jag får känslan – snarare – att utredaren anser att nätet är en fluga, som snart går över.

Jag försöker förstå vad det är för tankar om IT som har fått företrädare för KK-stiftelsen att slå kullerbyttor av glädje och läser de sidor som försöker beskriva den framtida lärarens kompetenser med stigande förvåning och oro. Tidigare inlägg

3.1.4 Informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs


Lärande består till stor del av kommunikation och bearbetning av information.

En ganska djärv definition – vad är det för kunskapssyn som ligger under denna?

Informations- och kommunikationsteknik (IT) är ett allt viktigare redskap i skolan.

Redskap för vadå? Varning för instrumentalism. Det finns dimensioner som inte fångas i denna förenkling.

Villkor som anses avgörande för bästa användning av nya undervisnings- och inlärningsmetoder är att IT används i syfte att förbättra undervisningens kvalitet.

Den meningsbyggnaden gör ingen glad…Visserligen har utredningen skrivits snabbt – men någon borde ha läst igenom manuset.

Det gäller att främja praxis där IT inverkar positivt på undervisningen och inlärningen, så att hänsyn kan tas till de studerandes olika inlärningsstilar och pedagogiska behov.

Främja praxis – vem pratar så? Men mina förstaterminsstudenter brukar uttrycka sig så här välmenande och normativt. Är det en hyllning till individualiserat lärande? Jag ser det som en ideologisering av tekniken.


Det är därför viktigt att såväl blivande som redan yrkesverksamma lärare stöds i deras nya och vidgade ro
ll.
Och denna ”nya och vidgade rollen” kännetecknas av – vadå? Kan verkligen en roll vara både ny och vidgad samtidigt?

Det är vidare viktigt att forska kring samt utvärdera hur IT inverkar på resultatet av inlärningsprocessen i form av förvärvade kunskaper och färdigheter.
Ytterligare ett ganska banalt påstående – dock tror jag det kan också vara en naiv förhoppning som reducerar IT till en fråga om effektivitet i traditionell överföring.

Generellt kommer läraren att spela en ny och viktig roll i det framtida informations- och kommunikationssamhället.

Belägg saknas – skolan har inte haft denna funktion än så länge och det finns inget som tyder på att funktionen ska förändras. From förhoppning.

IT i olika former kommer allt mer att genomsyra den vardagliga tillvaron för framtidens medborgare. Det behövs emellertid en vägledare som med kompetens och auktoritet kan stödja barn och ungdomar på väg ut i samhället.
Här tonar bilden av den gode herden fram. Ungdomarna är inte på väg ut i samhället under överinseende av den trygge byskolläraren.

Läraren kan genom sin utbildning och erfarenhet varna för faror på Internet,
Usch ja – internet är farligt och skolans uppgift är att skydda. Synen är delvis förlegad. Dagens barn är skickliga på att avkoda faror och deras vana att umgås i chatrum ger dem en kompetens som överstiger lärarens. Men naturligtvis kan skolan stå kvar på sin moraliska stol och varna för olika saker(jfr sex och samlevnad)

hjälpa till med såväl sökningsmetoder
Ja – tänk så spännande! I sammanfattningen talas det om källkritik som en IT-fråga. Jag menar nog att det är en färdighet som hör hemma under det vetenskapliga och kritiska perspektivet.

som strukturering av funnet material
Men detta är väl ingen IT-fråga?

och stimulera till innovativt tänkande.

Är detta IT?

sten2

Läraren kan också vägleda i etikfrågor på nätet,
Flera forskare betonar att det inte finns någon särtskild nätmobbning eller behov av IT-etik. Värdegrunden bör ge en stabil grund här.
ta upp frågor om mediehantering
Är det mediakunskap som syftas så tänker jag att det är ett ämne som delvis ligger nära svenska, estetiska ämnen och samhällskunskap. Ingen renodlad IT-fråga om det inte gäller att gå från konsument till producent -men i dagens examensordning finns samma överlappning.

ge sakkunniga råd om ord- och bildbehandling
Det känns tryggt att utredaren betonar att råden ska vara sakkunniga…

samt skapa förståelse för matematiska samband genom animerade förklaringar. Vidare kan exempelvis realtidsstudier av undervattens- eller rymdhändelser med möjlighet till momentan påverkan av det pågående skeendet genomföras.

Skona mig från fler exempel! Detaljrikedomen blir bara pinsam.

Fler liknande och tydliggörande möjligheter öppnar sig inom många ämnen genom IT. Läraren kan återfå en del av sin förlorade auktoritet och även på IT-området bli en positiv, kunnig och stödjande kraft för eleverna.

Vem talar om förlorad auktoritet? Nog är det pinsamt att vi idag har en generation av lärare som är underlägsna sina elever på många områden ifråga om IT-färdigheter. Men auktoritet är ett starkt ord – hur konstrueras den? Jag tror inte att läraren ska försöka hävda ett klassiskt kunskapsövertag som bas för sin auktoritet..

Det kan finnas en osäkerhet hos lärare inför den tekniska utvecklingen och för att inte ha samma tekniska kompetens som eleverna. Denna oro är dock inte ett generellt problem. Det finns många engagerade lärare som är positiva till IT och framgångsrikt använder IT aktivt och frekvent i undervisningen.
Vardagens IT-pedagoger är i sina egna ögon hjältar som försöker kompensera för en förstockad lärarkårs ointresse. Jag ser denna polariseringen som en farlig romantisering av tekniken och exotisering av IT-färdigheter.

På motsvarande sätt finns det positiva ansatser till integrering av IT inom lärarutbildningarna på flera lärosäten, även om förekomsten ännu inte är särskilt stor.

Beskrivningen är vag och saknar referenser. Möjligtvis skulle en diskussion om förhållandet mellan examensordningens skrivningar vara relevant i förhållande till hur lärosätena arbetar med att bryta ner dessa mål i kursplaner och undervisning. Frågan är om det verkligen är lämpligt att poängsätta färdigheterna och frikoppla IT-kunskaper från övriga sammanhang. De flesta lärarutbildare menar nog att IT-kunskaper bör integreras i den övriga utbildningen och jag kan ge exempel på implementeringsförsök som har urartat till formalism.Frågan om vad som innefattas i begreppet digital kompetens är ytterst komplicerad och utredarens ansträngningar att ringa in området ger inget stöd för det nödvändiga utvecklingsarbetet.

Försöken att se IT som ett perspektiv som ska genomsyra och prägla undervisningen ser jag som ett billigt försök att dölja problemet med bristande kunskaper hos utredaren. Vilka färdigheter framtidens lärare behöver är en öppen och het fråga – i arbetet med att skapa nätverk för landets lärarutbildningar kommer denna att stå i centrum.
Vad ska studenten kunna?
Hur ska detta examineras?
Hur ska vi skapa meningsfulla lärandetillfällen under utbildningen?

Min ödmjuka period går in på sin fjärde dag…

… och det självpåtagna förbudet mot att skriva elaka saker om Lärarutbildningsutredningen känns mer och mer som ett straff.

Därför gör jag en mycket diskret länkning till Tomas Kroksmark som inte har samma hämningar som jag.

I min första läsning av En hållbar lärarutbildning känner jag en doft av vetenskapligt kamaraderi. Det är inte bra.

Titta – där går “den beprövade erfarenheten”!

En bisarr och obehaglig tanke är föreställningen om att dela upp världen i vetenskaplighet och beprövad erfarenhet. De disputerade förväntas stå för någon form av evig sanning och kan därför anställas tills vidare.

Vid sidan om detta utvalda prästerskap menar utredaren att det behövs personer som kan ge någon form av  tidsfärg åt utbildningen. De kallas adjunkter och erbjuds ytterst osäkra anställningsförhållanden. Tänka förväntas de inte kunna – det räcker nog med några muntra anekdoter och ett gott humör.

De lärarutbildare som ska stå för den beprövade erfarenheten ska ha en aktuell och relevant erfarenhet från verksamheten. De ska därför antingen vara tidsbegränsat anställda i högskolan, eller ha kombinations- eller utbytesanställningar mellan högskola och respektive skolform

Det nya författningsförslaget  (HUT s.35) är inte lättläst men jag förstår att det innebär en kraftfull förstärkning av statusen för de som representerar ett akademiskt perspektivet.

En adjunkt inom verksamhet som knyter an till lärarutbildning får anställas tills vidare, dock längst fem år.

Jag skulle önska att de personer som anställs vid en lärarutbildning har undervisningserfarenheter eller lärarexamen. Detta är också en vanlig tanke bland studenter. Mycket vanlig.

För mig tog det nog fem år att förstå allvaret i uppdraget att utbilda lärare. Jag tror att det skulle  vara slöseri att avskeda mig nu – om inte målet är att skapa en tokhierarkisk professorsmakt?

HUT:s perspektiv – att göra Stockholms problem till en nationell fråga

Förhållandet mellan lärarutbildningarna och kommunerna var en oerhört laddad fråga när lärarutbildningen 2001 sjösattes. Tanken på att se studenternas utbildning som en gemensam angelägenhet för stat och kommun var inte helt förankrad och många handledare sörjde sitt individuella arvode.

Jag började arbeta som mentor 2002 och minns den första tiden som en kamp för att förklara det som vi kallar Malmömodellen. Huvudidén är att studenterna ska vara till nytta för verksamheten och att högskolan inte ska styra den verksamhetsförlagda delen av utbildningen med uppgifter. Studenterna är på samma skola under hela sin utbildning och får då förhoppningsvis en djupare inblick i yrket. I bästa fall blir de en del av arbetslaget. Nyckelorden är ömsesidigt utbyte.

Idag känns det mycket enklare. Vi har små problem att placera studenterna i rätt huvudämne och åldersspår. Samarbetet med kommunerna löper oftast smidigt och tillitsfullt. Mentorernas besök på skolorna är ofta uppskattade och vi för en ständig diskussion om bedömning tillsammans med handledare och arbetslag. De frivilliga utbildningsdagarna är välbesökta. Bitarna börjar falla på sin plats.

Därför blir jag bekymrad när HUT (En Hållbar Lärarutbildning) summerar situationen utifrån en enkät gjord i Stockholm:

Nära hälften av VFUhandledarna i Stockholmsområdet hade inte i förväg fått besked om när lärarstuderande skulle dyka upp på deras skolor. 45 procent av de studerande hade inte fått något besök från högskolan under hela sin VFU-tid. Drygt 40 procent med inriktning på gymnasieskolan hade inte fått någon VFU inom denna skolform.

I sin iver att svartmåla landets lärarutbildningar generaliserar HUT utifrån det kaotiska huvudstadsexemplet och slutsatsen är att allt måste göras om. (Ska vi införa biltullar i Eslöv också)

Den allvarligare sidan av förslaget om fältskolor är av mer ideologisk art. HUT konstruerar bilden av “den gode läraren i den goda skolan”.

Utredningen föreslår ett system med fältskolor. (…) Istället för att lärarutbildningens VFU-samordnare får söka övertala skolor att ställa upp för att ta emot lärarstuderandeunder deras VFU, föreslås en omvänd ordning. Utifrån klart fastställda och lockande villkor, som nämnden har fastslagit ska gälla, inbjuds skolor/skolområden att ansöka om att utses till fältskola. Efter en kvalitetsgranskning (av Skolverket/Statens skolinspektion) väljs de mest lämpliga skolorna ut och får uppdraget att fungera som fältskolor under en treårsperiod. Inslaget med kvalitetsgranskning har dubbla syften. Den ger fältskolan en kvalitetsstämpel, vilket blir av stort värde i den konkurrenssituation som dagens skolor befinner sig i. (HUT, s.402)

Jag tror att denna modell skulle återskapa en normativitet som vi försöker arbeta oss ifrån. Studenterna ska inte enbart möta garanterat “goda” lärare som solidariskt ställer sig bakom våra pedagogiska ideal. Det är i mötet mellan skolans ofta annorlunda erfarenheter och högskolans undervisning som studenten utvecklas till självständighet. Världarna ska nötas mot varandra.

Utredningen svävar på målet här:

VFU och ämnesstudier bör så långt möjligt varvas under utbildningen, men hållas åtskilda som moment, just för att stärka identiteten (och möjligheten till kvalitetssäkring) av de respektive delarna.

På gamla Lärarhögskolan i Malmö fanns ett rum i V-korridoren som vi brukade skratta åt. Det var en sal med glasvägg längst bak. Bakom denna satt på sextiotalet studenter och iakttog mönsterlärare som genomförde mönsterlektioner med mönsterbarn.

Besvikelsen lär ha vari stor då dessa erfarenheter skulle praktiseras utanför Lärarhögskolans skyddade värld. Nu är det tydligen dags igen?

hotorg

Det är inte enbart statyerna på Hötorget som gråter.

Räkna – läsa – skriva – räkna – läsa – skriva – räkna – läsa – skriva

siffror

Jag besöker studenter på en förskola och häpnar över hur duktiga femåringarna är på att läsa, skriva och räkna. I HUT lyfts dessa färdigheter fram som centrala uppdrag för skolan och djupt problematiska att förverkliga. Perspektivet tycks vara det svaga barnet som ska botas och lyftas genom ytterst sofistikerade metoder som länge varit bortglömda under flumperioden – men som nu återupptäcks genom en heroisk arkeologisk insats av utredaren.

Jag tänker ibland på min första rektor som sa:
– De flesta barn lär sig läsa, trots skolan!

Jag är orolig över vad alla de barn som redan när de kommer till skolan faktiskt kan räkna, läsa och skriva. Svenskämnet reduceras till en träning av vissa färdigheter och avfunktionaliseras. Kommunikation i meningsfulla sammanhang avfärdas som rester från flumskolan?

Matematikämnet -ja man kan fundera över dess vacklande status, låga resultat i internationella mätningar och lågt söktryck till utbildningen, men jag tror inte att mina kolleger som utbildar matematiklärare ser fram emot en formalistisk matematikträning av femtiotalsmodell.

Vet HUT hut?

Det fortsätter att bullra om skolan. Nya larmrappporter om försämrade resultat väcker de vanliga reflexerna hos utbildningsministern med hejaklack.

Hans-Åke Scherp försöker reda ut svårigheten med skolans många mål, och fokuseringen vid mätbarhet i samband med  internationella jämförelser:

– Risken är att matematiken tar över hela kvalitetsmätningen, men grundskolan har 600 mål att leva upp till där matematiken bara är en liten del.

Själv är jag nog lite trött på betygsdiskussionen och vill hellre se hur det går för utredningen En hållbar lärarutbildning i mötet med remissinstanserna. Motvilligt måste jag ge upphovskvinnan en eloge för modet att förkorta utredningen till “HUT”.

Länk till klassisk scen: “Du ska veta hut!

Nu ställer jag frågan “Vet HUT hut?”

Eller är allt bara ett skamlöst och cyniskt politiskt maktspel med osannolikt stora insatser?

husforhor

Imorgon missar jag tyvärr:

Öppen hearing om lärarutbildningen

Onsdagen den 10 december ordnar Malmö högskola en öppen hearing med ensamutredaren Sigbrit Franke, som nyligen presenterade förslaget kring en ny lärarutbildning. Alla intresserade är välkomna.

Tid: Kl. 10-12
Plats: Sal D138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10

Lärarutbildningsutredningen och genus

Utredningen är bekymrad över könsobalansen inom lärarkåren. Även om de flesta EU-länder har ännu större kvinnomajoritet finns det en vilja från regeringen att rekrytera fler män.

Rekommendationen om att tillämpa någon form av antagningsprov kan underlätta beslut om positiv särbehandling, dvs. att vid i övrigt lika meriter kan det underrepresenterade könet ges företräde till en utbildningsplats. Understrykas bör att de förslag och rekommendationer som utredningen ger för en ny lärarutbildning sammantaget förväntas leda till en förbättrad rekryteringssituation generellt sett. Samtidigt finns inslag som kan antas vara särskilt lockande för manliga sökande. (Lärarutbildningsutredningen s. 426)

Jag blir mer och mer nyfiken på dessa antagningsprov som förväntas lösa centrala svårigheter – både när det gäller studieavbrott och rekrytering. På min enhet har vi 500 sökande till 320 platser och jag undrar hur en organisation skulle se ut som hanterar alla dessa tester på ett rättssäkert sätt. Jag anar att kostnaden skulle överstiga kursbudgeten för första terminen och ser inte någon självklar plats i almanackan för när de skulle äga rum? Förutom den mystiska idén om att kunna förutsäga en nittonårings utvecklingspotential under 4,5 år på ett bättre sätt än gymnasiebetygen? Jag anar ett lätt övermod och skulle nog tveka att ta på mig ett sådant diffust uppdrag. Risken är stor att det är testarens fördomar som styr urvalet snarare än objektiva kriterier (om det nu skulle råka finnas några sådana?).

Nåja – vad är det för inslag som skulle “antas vara särskilt lockande för manliga sökande”? Finns det någon substans bakom detta antagande eller är det bara essentialistiska gissningar? Skulle män vara mer beroende av status och mindre intresserade av de delar av skolans uppdrag som sker utanför klassrummet?

En viktig invändning mot förslaget är den avgränsning mellan åldrar som utredarna tror ger ökad status. Jag är tveksam till att rekommendera män att söka sig till en treårig förskollärarutbildning när jag vet att deras yrkesframtid kan förstöras av en vaga anklagelser. Möjligheten att genom dubbla behörigheter röra sig mellan åldersgrupper tror jag är betydelsefull när det gäller att öka attraktionskraften i yrket för de män som inte är besatta av “omsorg”.

Utredaren kopplar genus till “undervisning” som i särskild hög grad förväntas locka män.

Denna utrednings förslag är ett tydligt ställningstagande för att undervisningsuppgiften bör få större tyngd i läraruppdraget. Lärarna har under de senaste decennierna fått ta över en mängd uppgifter som tidigare låg på andra yrkesgrupper, arbetsuppgifter av administrativ, elevvårdande eller social natur.

Vi har gjort enkäter bland manliga studerande och det är en splittrad bild som framträder. Jag ser inget generellt motstånd mot att delta i skolutveckling eller uppgifter av social natur. Jag tror inte att män är  mer ämnes- eller åldersfixerade än kvinnor. Utredningen sprider tyvärr fördomar.

Kanske beror läraryrkets bristande status och attraktionskraft till stor del på den rätt andra tycker sig ha att föreskriva hur lärarna ska arbeta, istället för att lyssna till professionens egna företrädare. Om lärarna ”myndigförklaras”, som en av avsikterna bakom 1990- talets decentralisering var, och lärarutbildningen ger lärarna de redskap de behöver för att, på vetenskaplig grund och med hjälp av beprövad erfarenhet, verka som specialister på undervisning och lärande, är mycket vunnet.

Här svindlar tanken. Utredaren som till stor del framstår som en lojal Björklundlakej hyllar här decentraliseringen och behovet av att lärare får och ska tänka själv? Hur rimmar detta med detaljstyrning och inspektionsmyndigheter som berövatr landets lärarkårer de sista resterna av yrkesstolthet? Går denna plötsliga frihetsvurm att förena med de nervösa förslagen i utredningen som snarare bygger på hafsiga utvärderingar och nostalgi än självständigt visionärt tänkande?

Det avslutande liberala credot ekar tomt över de lärarutbildningar som läggs ner på grund av att de vågar tänka själv:

Med ökad professionalitet och högre kvalitet i utbildningen följer att läraryrket måste återfå karaktären av frihet under ansvar.

I folkpartiets Sverige hyllar vi friheten under mycket bestämda villkor.

gen

Den inte längre så tysta akademin

Jag har skämts över att tillhöra en högskolevärld som hukat under trycket från mediers bild av den dåliga svenska skolan och den ännu sämre lärarutbildningen.

Nu har tolv ledande företrädare tagit bladet från munnen och jag ser fram emot en omröstning i Riksdagen där ledamöterna tar ställning utifrån intellektuell och moralisk övertygelse!

Läs här: UNT

IT-glasyr på koblaja

Lärarutbildningsutredningens samhällssyn, människosyn och kunskapssyn är hämtad från femtiotalet. Utredaren tror att detta ska leda till en beständig skola, men har ändå försökt skapa något som på ytan ser modernt ut. Vad kan vara modernare än IT? Därför har IT upphöjts till “övergripande perspektiv”.

Fyra övergripande perspektiv ska genomgående prägla och genomsyra all lärarutbildning:
– vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt
– historiskt perspektiv
– internationellt perspektiv
– informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs.

Tanken utvecklas:

Samtliga lärarutbildningar bör undersöka hur IT på lämpligaste sätt kan integreras i utbildningen för att ge de blivande lärarna den IT-kompetens som läraryrket kräver. Detta gäller inte minst i fråga om källkritik och kunskaper om barns och ungdomars IT-användning.

Vid en först läsning framstår detta som utmärkt och alldeles möjligt att förena med den lärarutbildning som sjösattes 2001 (examensordning):

Jag tror att utredaren i sin iver att vara modern biter sig själv i svansen. Frågan om källkritik borde rymmas inom det vetenskapligt kritiska förhållningssättet. När det gäller kunskaperna om barns- och ungdomars IT-användning misstänker jag att det är ett moraliserande föräldraperspektiv som avses. Vi måste skydda barnen mot nätets faror. Säkert är dessa kunskaper viktiga men de flesta forskare är överens om att det inte går att skilja nätmobbning från vanlig mobbning.

Problemet med den här formen av styrning är att den ibland går ut över innehållet. Idag försöker vi ibland tvinga studenterna att göra digitala presentationer och rekommenderar då Powerpoint. Kanske tror vi lärare att studenternas digitala kompetens då utvecklas? Studenterna undrar varför vi som normalt predikar innehållets betydelse plötsligt har blivit formalister?

“If you don´t have a point – use powerpoint” (vem sa det?)

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen menar jag jublar på lösan grund. Kanske har besvikelsen över att det går så långsamt att förändra den nuvarande lärarutbildningen gjort dem desperata?

Vad är egentligen är “ett övergripande perspektiv”? För mig är den analytiska aspekten av begreppet avgörande. Ett perspektiv innebär att välja utsiktspunkt – därför blir det problematiskt när utredarna försöker styra genom att bestämma utsiktspunkter.

Vilka perspektiv är det som utredarna väljer bort?