Sydsvenskan tar upp betygsfrågan på tre platser idag. På ledarsida under aktuella frågor skriver Trevor Dolan om de uppenbara riskerna med att Reepalus förslag sänker effektiviteten och försämrar skolans resultat.
Nästan trettio år senare föreslår Ilmar Reepalu ett system som strider mot allt vi idag vet om motivation, självtillit, formativ utvärdering och framgångsrik skolutveckling. Reepalus förslag är ett recept för försämrade elevprestationer, något som varken Malmö eller våra barn har råd med.
Det är skolpolitiker, förvaltningar och rektorer som har ansvar för kvaliteten i skolan. Vi bör inte utvärdera enskilda lärare och försöka skuldbelägga en hel yrkeskår för politikernas och förvaltningarnas misslyckanden.
På Malmösidan skriver Elin Fjellman om en modell för kursutvärdering som jag har svårt att koppla till Reepalus förslag. Den här sortens kvalitetsarbete borde vara okontroversiellt och frågan om den är analog eller digital av mindre betydelse. Helt avgörande däremot är hur resultaten tolkas och återkopplas. Som underlag för lönesättning är de hur som helst värdelösa.
Studenten ska ta ställning till följande påståenden och jag pekar på några svårigheter:
Jag har fått den hjälp jag har behövt för att nå mina mål.
Bilden av eleven som hjälptagare cementeras. Det kan finnas andra skäl till att eleven inte nått målen. Har läraren lyckats utmana eleven? “Mina mål” – är det kursens mål?
Jag tycker att bedömningen av mina kunskaper och färdigheter har varit tydlig.
En fråga som styr mot mätbarhet och som är ytterligt riskabelt om kursmålen är inriktade på kvalitativa nivåer.
Jag har fått tillräcklig information för att förstå målen med kursen.
Frågan om målens förståbarhet reduceras till en informationsteknisk nivå. Ett krav för godkänd skulle kunna vara att förstå kriterierna. Där börjar samtalet. Annars är det återigen lärarens tolkning som styr.
Jag tycker att jag haft inflytande på genomförandet av kursen.
Jovisst – en jätteviktig fråga, men svår att ställa i en centraliserad detaljstyrd skola. Vad är det studenterna förväntas ha inflytande över?
Jag har varit engagerad och delaktig under kursen.
Självvärdering är intressant men hur ska resultatet tolkas?
Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta under kursen.
Aha – vi mäter nöjdhet utifrån någon form av kundperspektiv! Inga kriterier eller tankar om vad som är viktigt! Den totala marknadsanpassningen tror jag kan vara ganska skrämmande för lärare med yrkesstolthet.
Jag är nöjd med kursen som helhet.
En fråga som borde kompletteras med en öppen del. Nöjdhet är ingen garanti för kvalitet.
Den tredje artikeln hamnade på inrikessidan och handlar om de orättvisa betygen:
Lärare kan ha svårt att skilja på vad elever kan och hur de uppför sig. De ska bedöma båda men bara sätta betyg på kunskaperna.
– Lärare blandar ihop det här, medvetet eller omedvetet, säger Karl-Gunnar Starck, skolutvecklare på Malmö högskola.
Jag blir alltid glad och stolt när min arbetsplats syns i debatten.
Andra bloggar om: Bedömning, Högskola, Lärarutbildning, Malmö, Normativitet, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund, betyg, björklund, media, studentinflytande, Reepalu
Ibland slås jag av läraryrkets ytlighet. Det gäller att förföra åhörarna och alla medel är tillåtna för att hålla intresset uppe. Nu när ingen längre blir imponerad av svischande powerpointpresentationer trappas kraven upp. Min cyniske kollega citerar en dansk lärare som beskriver vilka knep som behövs för att bli en framgångsrik lärarutbildare – “Bar röv och bastekjol”. Går det att ställa sig utanför detta?
Tysta tankar 