Efter snart ett år av bloggande börjar jag hitta i djungeln. Bilden av bloggfenomenet som ytligt och privat blir mer och mer komplicerad och jag upptäcker bloggar som delvis är små klubbar där det privata och gemensamma möts på ganska hög nivå.
På Örebro universitet finns bloggen På Svenska som skrivs av professorer, lektorer, adjunkter och studenter tillsammans.
påsvenska.se är en blogg om språk, kultur och människor, skriven av personer inom ämnet svenska språket vid Örebro universitet. Här får du inblickar i vad vi människor gör med språket och det med oss, tankar och iakttagelser från vardagen på ett universitet, reflektioner över litteratur, medier och kultur, rese- och matupplevelser – och mycket annat.
På Malmö högskola betonar vi kanske lite oroligt den individuella nivån i reflektionen och diskuterar nervöst frågor som “Vem har rätt att uttala sig i om detta?”. Då går det inte att skriva gemensamt och fritt.
Men det verkar spännande med sådana gemensamma projekt!

Lärarutbildning är ibland sorgligt förutsägbar och har ofta begränsade teoretiska referenser (läs Piaget och Vygotskij). I 


Jag vet för jag har varit med – det tar mycket tid och drar ner arbetsglädjen efteråt. I stället för att fokusera på studentens utveckling glider misstänksamheten in och förgiftar handledningen. Vad är det jag läser – vem har skrivit detta?

Jag har brottats med Bolognas kunskapsbegrepp och slitit mitt hår i arbetet med att försöka konstruera kursplaner som stämmer överens med detta nya synsätt. Tanken bygger på attt det är möjligt och meningsfullt att i mätbarhetens och tydlighetens namn dela upp kompetens i