Regeringen satsar 13 miljoner € på jämställdhetsarbete i förskolorna och vill veta om det ger resultat.
Länk till karta där varje delstater redovisar sin statistik.
På en annan del av hemsidan kan du klicka fram tendenser mellan 2008-2011.
Nyamko Sabunis uppdrag till Skolverket är aningen mer diffust formulerat.
Läser med förfäran om hur genuspedagogiska insatser motarbetas i Lettland.
En av de ”farliga” böckerna heter ”Dagen då Karlis var Karlina”, den andra är ”Dagen då Ruta var Rihards”.
Båda kan ha ödesdigra följder för lettiska barns sunda könsidentitet, enligt upprörda aktivister som nu kräver den ansvariga ministerns avgång.
Välfärdsministern Ilze Vinkele har enligt representanter för 54 lettiska medborgarorganisationer grovt överskridit sina befogenheter när hon tillåtit att de förhatliga böckerna delas ut till lettiska förskolor. Bland dem som protesterar finns två lärarorganisationer.
Böckerna gavs ursprungligen ut av det danska jämställdhetsministeriet. Den lettiska versionen är producerad med stöd från Nordiska ministerrådet.
I en av böckerna får en flicka klättra i träd med pojkarna i stället för att titta på prinsesskronor med de andra flickorna på förskolan. I den andra boken leker en pojke med dockor tillsammans med flickorna.
Helt förkastligt, menar de 54 medborgarorganisationerna i ett protestbrev till regeringen.
Idag är jag 100% genuspedagog.
Det skulle kunna vara ett sedelärande exempel på hur svårt det är att överföra metoder mellan länder? Kanske är Lettland ett land med dåliga erfarenheter av social ingenjörskonst.
Nu förstår jag bättre inläggen från de baltiska konferensdeltagarna. Jag utgick från att deras situation liknade den svenska.
Den kanadensiska humorgruppen Kids in the hall spelade in den här sketchen för 20 år sedan.
Tack Tryggve för tips!
Efter konferensen i Berlin är jag fortfarande förundrad över hur målmedvetet andra länder fokuserar på innehåll i verksamheterna. Tyskland satsar 13 miloner Euro på att rekrytera män till förskolorna. I Sverige tycks vi vara mer intresserade av färgval och enstaka ord.
Jag har svårt att inte bekymra mig över normativiten i de här ambitionerna att medvetandegöra befolkningen. Under ytan vibrerar djupt privata frågor:
– Tänk om jag gillar rosa?
Går det att förena med uppdraget “att motverka traditionella könsmönster”?
Radioprogrammet Stil diskuterar färgval på ett ganska obekymrat sätt.
Det finns en risk att jag kommer trötta läsaren med goda exempel från omvärlden på lyckade rekryteringssatsningar till förskolan.
Since January 2001 Men In Childcare has been responsible for childcare training for over 1600 men. They have come from all walks of life, from Bank Managers to Bus Drivers and all across Scotland as well as Milton Keynes and Bucks in England. Very few having ever worked in childcare and the vast majority thinking they never could.
What have we done differently
Continue reading
Jag har varit på konferens i Berlin om europeiska satsningar för att öka andelen män i förskolan. När jag berättar hur frågan hanteras i Sverige skakar många på huvudet.
– Vi trodde att ni var ett jämställt land?
Hemligheten bakom framgångsrika insatser tycks handla om koordination mellan insatser på regerings-, delstats- och kommunal nivå. Vetenskapssamhället ger stadga och legitimitet åt arbetet. Det är inte viktigt att problematisera och dekonstruera maskuliniteten. Just nu. Jag gillar den lättsinniga synen och undviker att dras in i diskussioner om arv och miljö.
Jag stannar till utanför Humboldtuniversitetet och tänker på betydelsen av individuell bildning. Unter den Linden är klassisk mark.
Innanför de tunga portarna möter jag de här uppfordrande orden från en berömd tysk filosof.
Jag går vidare till föreläsningssaken där Albert Einstein brukade föreläsa.
Jag gillar de irländska männens jämställdhetsarbete. Väldigt roligt och självsäkert.
Så här uttrycker man sig i Skottland. Det är nog inte möjligt i Sverige.
De är handlingsinriktade och lägger inte mycket energi på att problematisera maskulinitet.
Tysta tankar 