Den här bilden är från 1934. Jag tror det är ett montage – men är verkligen inte säker. Förmannens vita rock antyder att det är ett mycket välorganiserat projekt. Kvinnornas klädsel kunde varit mer ändamålsenlig.
Jag brukar vara misstänksam mot dem som beskriver ett generellt kvinnohat, men reaktionerna mot wimbledonvinnaren Bartoli är extremt obehagliga.
Två rivaliserande (kompletterande?) förklaringar är att det skulle finnas en underton av nationalism och att tennispublik ofta är korkad.
När jag var liten brukade tidningen Se ha ett årligt reportage från hur raggarna firade midsommar på Öland. Den här artikeln är ungefär lika moraliserande.
Jag menar att det är ett problem att vi urholkar ordet “utnyttja” om vi använder det där tvång och makt inte föreligger. Det är ett viktigt ord – låt oss vara rädda om det.
Men min tes bygger på att kvinnorna har åkt till Rhodos frivilligt.
“Inled mig icke i frestelse – jag kan gå själv”
Dan Hallemar diskuterar inkludering i Expressen.
Jag tycker boken är mer intressant som introduktion till läsning. Finns serien (och DVD-boxen!!) i skolorna?
Jag börjar vänja mig vid den moraliserande tonen i skoldebatten Pojkarna förstår inte sitt eget bästa och borde verkligen skärpa till sig när det gäller skolarbete och läsning. I en annan tråd diskuterar vi om det handlar om innehåll eller förebilder. Underförstått är målet att se till att pojkarna lär sig läsa komplicerade texter – annars hotar en framtida katastrof.
Av en tillfällighet lyssnar jag på radioföljetongen Madame Bovary och drabbas av romanens kraft. Som brådmogen tonåring läste jag den i litteraturvetenskaplig grundkurs och förstod mycket lite av den språkliga precisionens betydelse för budskapet. Philip Zandén läser nyöversättningen och det finns delar som är helt skoningslösa. När den nygifta Emma jämför sin tråkige man med romanhjältarna inser man att litteraturen inte självklart är uppbygglig. Hennes man Charles konverserar platt och kan varken fäkta eller skjuta pistol. Dessutom misslyckas han med att förklara en ridterm och den frustrerade frun glider in i självömkan. Varför ska just hon drabbas av ett så tråkigt äktenskap?
Just ny känns de internationella förskolebloggarna mer spännande än de svenska. Det kan vara jag som lider av extrem överdos av Reggio och pedagogisk dokumentation.
Jag gillar den här försiktiga texten. Innehållet är viktigt – pedagogens kön är betydelsefullt.
Jag lyssnar på Studio Ett om KD:s utspel kring förskola, gruppstorlek och maxtaxa.
Jag är glad över att professor Persson lyfter gruppstorlekens betydelse och tycker att han lyckas svara bra på frågorna om vad kvalitet egentligen är. Samtidigt går antagligen debatten in i ett nytt skede nu – vi som har försvarat förskolans utbyggnad under alla dessa år, kommer vi att hamna i knät på KD och andra grupper som tar sig an barnens perspektiv i en tid då det mesta handlar om skatt och arbetsmarknad?
Frågan är väl om målstyrning (här får ni en påse pengar) går att förena med regelstyrming (pedagogerna ska ha denna utbildning, lokalerna ska vara så stora och gruppstorleken reglerar vi här).
Jag är rädd att KD:s förslag är ett oblygt röstfiske, men tror att vi på sikt måste diskutera kvalitetsfrågor mer förutsättningslöst. Det är inte säkert att läroplanen erbjuder en stabil grund.
Två folkpartister bekriver förskolans ekonomiska utveckling i Svd.
Förskolans situation är tragikomisk. Socialdemokraterna vill ha ”mindre barngrupper och investeringar i personalen”, Centerpartiet ”mindre barngrupper och välutbildad personal” och Moderaterna ”mer pedagogiskt innehåll i förskolan”. Samtidigt urholkas förskolan år efter år på resurser.
Jag ser inte det komiska.
Förskolan är viktig. Avgiften ska vara låg. Däremot kan vi inte ha ett system som beskär statsbidrag och avgifter i tysthet, försämrar förutsättningarna och systematiskt avlövar verksamheten. Att KD uppmärksammar förskolan är positivt, men lösningen måste återställa statsbidraget till 2004 års nivå uppräknat med index. Om såväl statsbidrag som avgifter räknas upp med index får förskolan förutsättningar att utvecklas, istället för att urholkas alltmer varje gång lönerna höjs.
LINA NORDQUIST
ordförande (FP) Uppsala Fyris
JOHAN ENFELDT
tidigare bland annat ordförande och gruppledare (FP) Vallentuna
De här frågorna måste vi diskutera och jag anar att alliansens strateger vrider sig inför hotet om skattehöjning.
https://twitter.com/mymlan/status/349856796187426816
Jag är ovan vid den här formen av postironiska artiklar. Eller vad det nu är.
Tysta tankar 