Pojkarna och skolan

Ivar Arpi i Svd

Alternativ länk

I USA, precis som i Sverige, halkar pojkar efter i skolan. En vanlig attityd att det sker trots att kulturen är välvilligt inställd till pojkar och män. Att pojkar ändå klarar sig, eftersom samhället är så patriarkalt att de värderas högre än flickor. Och omvänt, resonerar man, så är flickors bättre betyg ett tecken på en medvetenhet om att de måste jobba dubbelt så hårt för att ta sig fram. Det kan vara en del av förklaringen. Samhället genomsyras fortfarande av en hel del patriarkala attityder som hör hemma på historiens soptipp. Men det kan också vara så att skolan är en miljö som är fientlig mot pojkar (vilket jag tidigare skrivit om här).

När vi gjorde pojkaktiga sångböcker var det en medveten provokation mot förskolans kultur. Ibland önskar jag att diskussionen var mindre laddad, men erkänner ett visst ansvar för situationen.

20130821-082012.jpg

Den här utredningen

Länk

Jag har missat att Sven Dahl efterträtt PM Nilsson. Nu ordnas konferenser och konturerna av en ny politik är möjlig att skönja. Kanske. Jag vet inte.

Utredningen Män och jämställdhet inledde sitt arbete förra hösten.

Utredaren ska enligt direktiven:
beskriva och analysera mäns livssituation i förhållande till kvinnors i dagens Sverige och hur den har förändrats under senare år,
beskriva och analysera hur män förhåller sig till jämställdhet och hur mäns livsvillkor kan påverkas av bristande jämställdhet,
redovisa verksamheter som i dag arbetar med män och jämställdhet och som bedrivs av organisationer, myndigheter med flera som hanterar frågor om pojkar och män, exempelvis killgrupper och pappagrupper,
redovisa en översikt över relevant forskning om mäns livssituation, förhållningssätt till jämställdhet och ansvarstagande när det gäller föräldraskap, obetalt hemarbete och anhörigomsorg, och
på lämpligt sätt sprida den kunskap som sammanställs och uppmuntra till dialog om de frågor som berörs i uppdraget.

20130820-153025.jpg

Jag är för ansvarskännande föräldrar

Den här utställningen gör mig förvirrad:

Purity — David Magnusson
27 april—8 september 2013

Under en Purity Ball lovar unga flickor att leva “pure lives before God” och att avstå sex innan äktenskapet. Samtidigt skriver deras fäder under ett dokument där de lovar att beskydda sina döttrars kyskhet. Många av dem byter ringar med varandra, som symbol för sina löften.

Länk

20130816-132637.jpg

De äktenskapsliknande men ytterst respektfulla bilderna är magnifika. Far och dotter står nära varandra och antyder ett band som är provocerande på många plan. Jag inser att tolkningen är starkt beroende av mottagarens värderingar. Mina fördomar biter mig i näsan.

Samtidigt förstår jag viljan att skydda sin dotter – det är nog föreställningen om renhet som stör mig mest.

Länk till SvD

Uppdaterad 18/8

Vad gynnar vem?

Den här diskussionen kunde handla om förskola och skola. Jag är rädd att frågan inbjuder till förenkling och generalisering.

Dessutom ser jag en risk att vi hamnar i skuldbeläggning och anklagelser. Men jag kan vara märkt av att alltför länge ha trippat på tuvor i genusträsket.

Följ @Hadar på Twitter!

20130814-085754.jpg

Dagens bästa citat

Jag ser säsongsavslutningen av Allsång på Skansen och studsar till när sångaren i Mando Fiao förklarar varför han är uppvuxen med Fröding: “Mina föräldrar är ju proggare så de tog ju barn på allvar”.

Annars inser jag att Måns Zelmerlöv har erövrat folkets kärlek. Nu kan han sluta med värdighet.

Dancing in the street

Jag gissar att Petra Mede tar över. Detta luktade avskedsföreställning.

Den danska ärligheten

Av en tillfällighet råkar jag se en repris på den danska serien Såna är föräldrar och drabbas av den skamlösa ärligheten hos de föräldrar som talar om hur jobbig och tråkig föräldraledigheten var. Det är skådespelare och tevekändisar som skamlöst beskriver hur de försökte få ihop sin liv under småbarnstiden och jag anar att det kostar på att inte romantisera.

Antagligen har programmet köpts in av misstag och visas kl 14.10 på vardagar (finns ej på Svtplay).

Jag tycker det är ett befriande program och vill gärna diskutera innehållet. Är det någon som har sett? Skulle det vara möjligt att svenska kändisar talar om sina föräldraledigheter på samma negativa sätt utan att drabbas av folklig vrede?

Jag ställer frågan om det upplevts som provocerande och får svar från Trine:
https://twitter.com/trinejr/status/365468289268330497

Programmet finns på DR2

Borde jag jubla?

Nej – jag är inte nöjd. Dels vill jag att männen ska komma in på utbildningen, dels vill jag att de ska klara av utbildningen och det viktigaste – jag vill inte att de ska välja den enklaste vägen (anpassning).

20130731-160206.jpg