Manlig mystik 5

Serien har vacklat mellan romantisering av manlig gemenskap och en mer kritisk analytisk hållning. En ekonomisk historker kanske skulle se frågan om manlighet ur ett mer praktiskt perspektiv. Hur organiserar vi produktionen för att säkra vår överlevnad? Arbetsdelning har ofta dolda rationella skäl som ibland överlevt förändrade produktionsförhållanden. Den som vill gräva i särhållandets logik kan gå till historien.

För fiskarna i Goa är livet komplicerat och enkelt. Mat behövs fortfarande och fångstmetoderna har inte förändrats mycket. Det nya är att turisterna finns på stranden under en kort säsong och då ställs alla traditioner på huvudet. Drömmen om snabba inkomster gör att fiskarna utsätts för svåra frestelser att överge sina rötter och i stället söka lyckan i den nyckfulla turistindustrin.

Några få båtar fortsätter att fiska under turistsäsongen. Det behövs många starka ryggar för att dra upp näten och båten.

arb1

Efter fisket ska näten rensas och fisken sorteras.

arb2

Klicka på bilden och se min tes om manlig arbetsgemenskap haverera:

arb3

Jag har en del bilder på indiska kvinnor också: Me and my shop

Manlig mystik 4

Grabbarna är ganska tuffa. Med nyinköpta halsband, välvaxade frisyrer och blanka badbyxor kisar de mot kameran. Kanske är killarnas självsäkerhet inte bara en fråga om stereotyp machomanlighet – den växande ekonomiska världsmakten Indien har redan idag den största populationen av högskoleutbildade personer.

Det finns en stabil grund för kaxigheten!

mm4

Om sexistiska datorspel

Ibland föreläser jag om datorspel och försöker inta en icke-moraliserande hållning.

Tillverkaren av Onechanbara: Bikini Samurai Squad gör det inte enkelt för mig. Jag har hört att flickor tycker om att byta kläder på sina figurer, men tror nog att succén i skolsammanhang kommer att dröja.

Dessutom lär det vara ett uselt spel!

Bild

Är det någon mer än jag som saknar Mias mattehus?


Manlig mystik 3

Den här serien går lite på tomgång och kanske är bilderna av manlighet för allmänna? Eller är de för exotiska?

En dimension av det vi ser beror på platsens karaktär – stranden i norra Goa är en ganska udda arena. Goa är en gammal portugisisk koloni som blev en del av Indien 1961. Det innebär att delstaten på många områden är friare när det gäller regler om klädsel och alkohol än i övriga delar av landet. Att åka till Goa är för många en del av ritualiserad “tokighet” och påminner kanske om vad mallorcaresan symboliserade för svenskar på 60-talet. I en relativt klasslös gemenskap visar de nyrika upp sitt välstånd och de unga nyutbildade ingenjörerna firar sina uppbrott från familjeband och traditioner genom att dricka öl och dansa hela natten. Myten om synden och de lättklädda turisterna ger det hela ett dekadent stänk som gör resan till något större än livet.

Med denna inramning är det lättare att förstå varför männen ligger och brottas i högar. Närheten är viktig och tillsammans konstruerar de myten om sin galna gemenskap. Att bada i kalsonger är mycket roligare än det låter.

mm3

Jag anstränger mig för att inte se sexuella undertoner i all denna närhet. Riktiga kompisar går naturligtvis gärna hand i hand – det är bara jag som är lite hämmad.

man33

Efter att på klassiskt kolonialt sätt ha exotiserat de stackars indiska männen skäms jag en kort sekund.

Det kunde varit jag.

Manlig mystik 2

Projeketet är att definiera manlighet genom bilder och tolkningen av dessa. Nu försöker jag ladda om efter den första negativa bilden och visar en bild som jag tycker är laddad med positiv energi.

Vad får du för associationer?

Vad har männen för relation till varandra?

mm2

Jag inbillar mig att ämnet blir mindre kontroversiellt om exemplen är hämtade från Indien – männen är ofta ganska oblyga i sin kluvna manlighet.

Manlig mystik

Min iver att avslöja/romantisera manlighetens kärna är lite ojämn. Varje försök till generellt påstående riskerar att hamna i det fördomsfulla träsket av halvsanningar och lögner.

Det är enklare att visa en bild och låta mottagaren tolka innebörden. Jag vill helst slippa ta ansvar och gömmer gärna mina diffusa avsikter. Samtidigt tränger sig frågorna på:

Vad gör de här männen på stranden i Goa?

Vad är det som är så lockande?

Vad är det för erfarenheter som gör att dina gissningar ser ut på ett visst sätt?

manligmystik

Om vandrande sånger

Jag har fått en del underliga telefonsamtal genom åren. Ett av de märkvärdigaste var från Finland och kom från en förlagsredaktör som höll på med en nybörjarbok i svenska för finska barn. Hon ville gärna ha med en sång som fanns i Pojkaktig sångbok 1 – det var just en sådan visa som skulle väcka barnens intresse för det svenska språket. Jag fick senare boken och där finns sången med ordlista och allt. Jag kunde inte vara stoltare!

Lyssna på vad som finska barn tror är en typisk svensk barnvisa.

länk

Till kritiken av den slappa genuskritiken

jesusNewsmill är en underlig sida – seriös ibland men ofta olustigt aggressiv i kommentarerna. Just nu pågår en debatt om Per Ström och frågan tycks vara huruvida “det är synd om männen”?

Länk

Det mesta är olidligt polariserat och diskussionen om arv eller miljö borde ha passerat bäst före datum för länge sedan.

Det som intresserar mig är huruvida det är möjligt att ta sig förbi den anklagande fasen i ett jämställdhetsarbete inom skolans värld? När jag försöker beskriva mäns position på lärarutbildning, förskola och skola är jag ofta orolig över att det finns drag av skuldbeläggning av den kvinnliga majoriteten i argumentationen. Går det att undvika ett anklagande tonfall? Hur argumenterar jag för att inte framställa kvinnors yrkeskunnande i termer av “brister”?

Samtidigt är det svårt att motivera en aktiv samhällsinsats för rekrytering av män till förskola/skola om allt redan är jättebra.

Efter att ha läst kommentarerna inser jag att frågan är mer infekterad än jag trodde. Josefine Arlestam gräver en djup skyttegrav och blir uppbackad av några entusiastiska genuspedagoger.

De gör det inte lätt för sig.

Döden är ingen strid

Mina funderingar kring manlig mystik och pedagogyrket snirklar sig vidare.

När vi gjorde Pojkaktiga sångböcker var skelett ett återkommande tema och frågan är hur vi tänkte? Är besattheten av döden ett manligt tema som exploderar i hårdrockens symbolvärld? Varför skulle män vara mer bekymrade över livets förgänglighet? Hela den här manliga sjukan att försöka skapa monument över sig själv är besvärande, men också lockande. Närheten till döden fungerar som motor för äregirighet och utforskande av gränser. Kvinnor tycks ofta klara sig utan denna form av bekräftelse – eller så fungerar barnafödandet som ett tillräckligt stort livsäventyr?

Sången Fredrik Fräcks skelett beskriver fördelarna med att vara död. Problemet är att i tillvaron som död är det inte möjligt att uppleva denna eviga bekymmerslöshet. Det uppfattar jag som ett avgörande argument för livet.

Länk till sång

skalle

Jag har upptäckt att mitt behov av gamla mystiska bilder är omättligt och försvunner in i de delade skatternas värld. Ett nyckelbegrepp är Creative commons eller common access, som innebär att några rättigheter är reserverade men mycket är tillåtet.

There´s plenty of more where that came from

En liten blogg om manlig vänskap

Sydsvenskan har en serie om relationer och idag berättar Peder Hansson om sin vänskap med Bo Mårtensson.

Länk

Peder och jag gick ut förskollärarutbildningen 1978 och våra vägar har korsats många gånger sedan dess. Just nu leder han en spännande verksamhet som heter SEA-U vid Ribersborg men han har uppträtt i andra roller genom åren. Folkilsken polis, dansk kung, råbarkad riddare, tokig tomte och slagfärdig sjörövare är några förklädnader jag mött honom i.

Det mest omskakande var nog när vi skulle skicka iväg våra unga nära anhöriga på deras första chartersemester och vi föräldrar försökte hålla förmaningstal. Peder dödade ambitionen genom att säga:
– Drick lumumba – det är lika gott på vägen upp som ner!