Jag har blivit utmanad av Monika Ringborg och kan naturligtvis inte motstå en så spännande inbjudan.
Eftersom jag är en ganska otålig person och är livrädd för att fastna i eftertankar före – eller reflektion som vi akademiker brukar säga – valde jag snabbt följande bild: (dubbelklicka!)
Egentligen är jag fast övertygad om att en bra bild inte behöver någon förklaring – men vill gärna ge en liten bakgrund
Bilden är tagen på Judiska muséet i Berlin. Ett av rummen är som en hög betongsilo med ett litet fönster 15 meter upp. När vi är där blåser det en kall vind utanför men i rummet är det mörkt och dämpat. Några ungdomar sitter på golvet försjunkna i sig själv. Vi ser att det finns ett avlägset svagt ljus och kanske en strimma av hopp men inser att det är svårt (omöjligt) att ta sig upp till det. Skuggorna på bilden är mina vänner som övermannades av den starka stämningen och gick ut.
Bilden är tagen med stativ och två sekunders exponeringstid. Jag blir fortfarande berörd av den och hoppas kanske locka någon att besöka detta fantastiska museum.
P.S. Jag kunde inte motstå frestelsen att komplettera bilden med hur det ser ut om man tittar upp mot ljusinsläppet.
Nu återstår att skicka inbjudan vidare
+ alla andra som känner sig manade!
Länka gärna hit så att det går att följa tråden!
Jag gillar mat och äter nästan vad som helst – bara det är kött.
En kollega har bett mig ta fram en bild som sammanfattar eller illustrerar orden “lärande” och “ämnesdidaktik”. Det förutsätter att jag har någon form av allmän förståelse av dessa gåtfulla ord.
Tysta tankar 