Ambitiösa föräldrar vill gärna hitta sätt att stimulera sina barns språkutveckling. Kanske hägrar framtida skolframgångar.
Forskning i England ifrågasätter värdet av dessa insatser.
Men de kanske har trevligt under tiden?
…när jag försöker läsa in kurslitteraturen. Ofta är det omarbetade avhandlingar som populariserar en vetenskaplig bakgrund och presenterar observationer i en form som ger utrymme för metodtips.
Tyvärr dominerar många gånger allmänna påståenden som presenteras i en uppblåst form med oändliga referenser till auktoriteter inom området. Min kropp behöver inte fler sådana böcker. Kanske är jag alltför allvarlig för det här jobbet.
Tihi.
Idag har jag lärt mig ett nytt ord: FALLIBILISTISK.
Dagens fråga – vem är den gåtfulle vampyren på bilden?
Ett mycket intressant samtal. Jag önskar att utbildningsministern får ta del av det.
å
Jag diskuterar literacy med våra studenter och har med mig favoritboken Vem ska trösta Knyttet som exempel på en berättelse med existentiella dimensioner.
En student har läst boken tidigare. Jag tröstar mig med Peter Lundblads musik och tänder ljus.
As one of my favorite authors, Clay Shirky, has observed, “The change we are in the middle of isn’t minor and it isn’t optional.” But, as Mr. Shirky also notes, the contours of that change are not “set in stone.” None of us can be sure exactly what schools or classrooms will become, although as educators it is imperative we all add our voices to the discussion.
Ibland blir jag lite otålig. Det handlar om att se olikheter.
Jag ser Aktuellts välgjorda reportage om rekrytering av män till förskolan och är lite bekymrad över att de använder ordet kvotering för att förklara de norska framgångarna.
Jag menar att vi bör vara lite noggranna när det gäller viktiga begrepp i känsliga frågor. Det finns ingen kvot och inga tilläggspoäng i Norge. Det finns belöningssystem för de förskolor som lyckas rekrytera och behålla män – detta är kopplat till ett uppdrag som modellskolor och handledarskap. Den viktigaste åtgärden är att chefen kan välja att prioritera mångfald framför formella meriter. Tanken är att den som är ansvarig för verksamheten måste kunna avgöra vad barnen behöver och föräldrarna efterfrågar.
När jag började arbeta var antalet tjänsteår centralt i den svenska modellen. De här befodringsgångarna var hårt centraliserade och kunde överklagas rättsligt. Idag väger arbetsgivaren erfarenhet, formella meriter med sådant som arbetslagskemi och intuitiva bedömningar av personligheten. Det händer nog att vaga föreställningar om mångfald (kön, ålder, etnicitet o.s.v.) smyger sig in också.
Min poäng är alltså att vi redan har smygkvotering i Sverige och ingen som helst anledning att förfasa oss över de norska försöken att skapa könsbalans på ett centralt område.
Jag kanske talar i egen sak – 1976 fick jag 0,2 tilläggspoäng och kunde börja på förskollärarutbildningen trots ett mycket ostrategiskt naturvetenskapligt gymnasieval. Idag är inte möjligheten att styra intagningen önskvärd eller lagligt möjlig. Svårigheterna ligger inte på den nivån. Därför borde vi diskutera Norge utifrån andra aspekter.
Jag tror att många är bortskämda. När en viktig artikel saknas i nättidningens gratisupplaga – då reagerar vi med indignation.
– Ska det vara så???!!!
Och nu finns en kort version:
När jag känner mig ensam och haveristisk brukar jag numera läsa om hur andra länder försöker rekrytera män till skola och förskola.
Jon Bradley i Quebeck är mycket direkt.
I really want to make this point: We concentrate on high school dropouts. They’re 16 or 17 when they drop out, but I postulate that they dropped out in Grade 6. They physically couldn’t drop out because they were little and that’s against the law. We make them stay. But if they are already failing in these academic subjects, if they already don’t think positively of school, if they already feel stifled in their environments, they’ve dropped out mentally. Their attitude towards learning, their attitude towards school and the whole notion of intellectual pursuits has been damaged, in some cases beyond repair. That happens in elementary school.
So we’re putting all these resources into high schools to fight the problem. By then it’s too late. If we want to make an impact on the dropout problem, we should start in Grade 4.
What should be done in Grade 4 then?
Three things: First, make classes smaller. All the research shows that classes of 28, 32 and 36 don’t work. That’s mob control, that’s not a learning environment.
Number two, balance the curriculum by making it more boy-friendly. Look at ways of engaging them.
Third, let’s look at gender-specific classes for some subjects.
Would having more male elementary teachers help?
I’m not convinced that the gender of the teachers is the main issue. But a child on the English side in Quebec can go through to high school without ever having had a male teacher.How many men in one of our cohorts?
The percentage of males in elementary education at McGill has dropped during my tenure from about 20 per cent [then] to five per cent now. I can see the day soon where we graduate a class of B.Ed Elementary with not one male.We have to ask ourselves some very fundamental questions. First of all: Is this OK? Is this just the way things happen? Maybe this is just evolution. But now we’re looking at other things: the use of Ritalin, a high dropout rate, bullying, gangs. You say: “Wait a minute…Do these seemingly separate things have a root in female school environments in Grades 4 to 6?” It’s an interesting question. I wish I had another 25 years to look at this one.
Jag brukar försöka undvika den infekterade ADHD/Ritalindiskussionen, men här är en rapport som tycks beskriva fördelarna med att medicinera.
Klicka på bilden och njut av mina kollegors intressanta samtal!
Förväntningarna ökar på att Skolverket ska presentera kraftfulla rekryteringsförslag. Idag tror jag att de tar sitt uppdrag på allvar.
Men ministern får gärna peka med hela handen!
