Vi diskuterar sambandet mellan musik och matematik i förskollärarutbildningen. Det går att se musiken som ett trevligt inslag som underlättar lärandet genom att skoja till det. Jag vill gärna lyfta en djupare aspekt och tar hjälp av kollegan som citerar Leibniz:
“musik är den njutning människan själv erfar av att räkna utan att vara medveten om att hon räknar”
Tänk på hur kul det är att dansa foxtrot utan att behöva räkna – och vilken plåga det är innan rörelserna är automatiserade.
I en annan bok försöker Anna Palmer förklara transdisciplinärt lärande och det blir fort komplicerat. Kroppen följer sin egen logik och språket krafsar på ytan.
Andra guldkorn är matematikforskaren Ulin som skriver: “Musik kan ses som en matematisk övning osynlig för själen”
Jag inser att vi behöver prata mer om estetikbegreppet. Ingenting är viktigare – och mer omodernt i skoldebatten.
Tack Matilda för inspiration!
