Jag tror på den här filmen.
Missa inte de här kartorna. Vad händer när vi sätter ord på en upplevelse? Innebär det att vi öppnar för ett möjligt samtal om tillvarons subjektiva dimensioner?
https://twitter.com/fascinatingvids/status/514288848831270912
Då hoppas jag att vi kommer att prata om perspektiv.
https://twitter.com/perspective_pic/status/514291829836357632
Twitter är en oändlig inspirationskälla:
Tanken på att fånga in läraryrkets kvaliteter i ett rutmönster är väldigt lockande, i det här exemplet har de inte ryggat för mer komplexa dimensioner.
Det är en bok som gör lite motstånd och jag är inte säker på att alla uppskattar den här formen av akademiska utmaningar.
Jag är osäker på om våra studenter vill diskutera politik. Vi låtsas som om ingenting hänt.
https://twitter.com/fascinatingvids/status/511236937823555584
Det kan vara riskabelt att tala om “våra gator”. Vi får nog vänja oss vid tanken på att samsas.
Jag följer en del internationella grupper som arbetar för att rekrytera män till förskolan. Betydelsen av lek och kärlek till naturen tycks vara gemensamma drag.
Frågan är om sådana här bilder riskerar att uppfattas som essentialistiska eller biologistiska? Jag hör den genusvetenskapliga rösten:
– Kan inte kvinnor leka i naturen?
Skolverkets rekryteringsfilm skulle också kunna anklagas för att nedvärdera kvinnor.