Fritidspedagogen – en bra tidning

Fritidspedagoger är en hårt pressad grupp och de har ofta tagit mycket stryk i skolans organisationsförändringar. Fritidspedagogernas facktidning är ofta läsvärd och i senaste numret finns ett reportage om genuspedagogik.

mask.jpgIbland har jag varit elak mot denna rörelse och så här i juletider kanske det skulle passa md lite dåligt samvete – men då måste redaktionen inte släppa igenom pretentiösa grodor som den här:

Genuspedagogiken handlar om att bli medveten om det man säger och gör per automatik, säger Tarja Dahlin.

I min världsbild är det just “att göra något omedvetet” som är definitionen på att göra något “per automatik”. Eller går det att tolka på något annat sätt?

Kanske menar Tarja att man ska tänka sig för innan man säger och gör något? Det verkar rimligt – för att inte säga nödvändigt!

Jag tror att många har tänkt den tanken tidigare.

Den nya hemska barndomen

vasalius-skeleton750_40pct.jpgNär vi gjorde Pojkaktig sångbok 1 var det kontroversiellt och farligt. Ledarsidorna förfasade sig och debattörerna tog avstånd från blodtörstiga likskändningar (en sång om vampyrer och skelett). Det var ett underbart framgångsrikt sätt att skapa intresse.

Idag har något hänt – leksaksaffärer och barnprogram översvämmas av skelett, vampyrer och monster. Halloween har blivit en institution hemskare än jag kunnat föreställa mig. Kanske har kartan verkligen har ritats om och vi bevittnar en försiktig diskursförskjutning eller är det rentav ett kraftfullt paradigmbyte? Kort sagt – någonting har hänt! Barns behov av skräck tas på allvar. Döden är inte längre tabu. Existentiella frågor smyger sig in bakvägen.

Det kan också vara så enkelt som att handeln har hittat en ny nisch att mjölka småbarnsföräldrar på pengar. I jultider är allt möjligt.

Det finns något tidlöst med detta intressse för döden. Medeltidens bilder av eftertänksamma skelett väcker mig. Sången Fredrik Fräcks skelett beskriver fördelarna med att vara död. Problemet är bara att det som död inte är möjligt att uppleva all denna eviga bekymmerslöshet.

Länk till sång

Vad är ett jobb?

karlmarx.jpgJanne skriver om frågan på sin blogg och jag gillar det allvarliga anslaget. I skolvärlden berusar vi oss ofta med stora ord om ansvar och uppdrag. Samtidigt är vi naturligtvis ersättningsbara lönearbetare på den stora marknaden som Karl Marx beskrev. Problemet är kanske att vi behöver myten om vår egen betydelse för att orka motivera oss till daglig ansträngning. Samtidigt får kontrasten till det verkliga värdet (uttryckt i lönens storlek) inte bli för stor.

När jag jobbade på förskola förstod jag inte alltid sambandet mellan vad jag gjorde och hur det värderades. I ett kaxigt ögonblick lär jag ha påstått att jag skulle bli den förste manlige förskolläraren som pensionerades på fältet och att min aska skulle strös i vattenleksrummet. De goda dagarna var det underligt att 8 timmars glädje dessutom skulle belönas med pengar. De onda dagarna var det en förnedrande plåga att samhället värderade mina självuppoffrande ansträngningar med en månatlig förolämpning.

Till sist är det en hedersfråga som jag inte helt har vågat ställa till mig själv:
– Hade jag jobbat kvar om lönen och statusen varit densamma på förskolan och högskolan?

När Janne ställer frågan om vad ett jobb egentligen är handlar det också om distans och inlevelse. Jag är nog en sådan människa som ibland låter mig slukas upp av uppgifter. Fria arbetstider innebär då frihet att jobba ihjäl sig.

Lönearbetets grundläggande karaktär är den öppna transaktionen. Jag säljer en vara (min tid) men bevarar mig själv.

Jag tror det är en romantisk vanföreställning att det skulle finnas ett “själv” vid sidan om det jag utför. Så därför är mitt svar till Jan:

Jobbet är du – varje försök att dra en gräns mellan dig och jobbet leder vilse.

slothful.jpg

På bilden plågas de lata i helvetet – dit vill vi inte komma.

Hjälp – jag drunknar i hembygdsromantik

drunkning.jpg

Jag har fastnat i hembygdsträsket och hittat en underbar sida med bilder och lärarhandledning för alla tänkbara ämnen, teman, tider och grupper. Läs mer här

Bruno Liljefors 1896

Här är det laddat med dramatik! En sådan här plansch kunde ju inte lämna någon skolunge oberörd; flickan som håller på att drunkna och i sista stunden räddas av en trygg Sankt Bernhardshund. Känns temat igen? Ja, det håller fortfarande ett sekel senare, till exempel i tv-serien om Tjorven och Båtsman.

****************************

Citat ur Ambrosius lärarhandledning år 1904:

Stackars lilla Karin! Hon orkar inte hålla sig uppe med en arm, och dessutom är pilkvisten alldeles för klen för att bära henne. Hon känner ingen botten under fötterna i det djupa vattnet, hon håller på att drunkna…. Men hunden, som låg på gräsvallen vid stranden af ån, såg när Karin föll i vattnet…. Ögonblickligen hoppar han ned i vattnet, hugger tag i hennes klänning och simmar i land med henne. Så blef Karin räddad, och det hade hon hunden att tacka för.

Sensmoral:

Hur kom det sig att Karin föll i vattnet? Hon var olydig mot sin mamma. När barn är olydiga går det illa för dem. Karins mamma hade förbjudit henne att ensam gå ut på den smala båtbryggan. Ån är djup… Karin glömde sin mammas förbud, gick ut på bryggan, kastade i sina barkbåtar, och lät dem flyta med strömmen. Hvad de seglade lustigt, det ena skeppet efter det andra, nedåt ån! Men så kom olyckan. Karin råkade falla i vattnet. Hur det sedan gick, veta vi.

Ingrid Pramlings vrede…

buttonboy.jpg…flammar stolt i det senaste numret av Pedagogiska magasinet. Under rubriken Sveket mot de små barnen uttrycker hon precis den besvikelse mot regeringens förskolepolitik som jag i mitt koleriska grundläge misslyckas med att förmedla. (Jag borde träna på min kyla.)

Må politikerna darra när professorn talar. En genomskinlig och hycklande retorik som talar om de små barnens betydelse – men i verkligheten sänker statusen för de som arbetar med dem. Usch – starta mig inte!

Resten av numret är som vanligt också lysande och bildredaktören Katta Nordenfalk lyfter texterna till de oväntade höjderna. Sällan känns fackföreningsavgiften så väl använd.

P.S. Länken är till ett coolt format som jag inte sett förut. Antagligen behöver du en ny version av Java…

Det överkompetenta barnet

strawboy.jpgSmå barn är läraktiga – dåraktigt läraktiga! Som småbarnsförälder var jag löjligt stolt över alla fakta som mina barn kunde leverera. Det fanns liksom ingen gräns för kapaciteten.

Filmen om Lilly är ett bra exempel – men det finns något i det uppmuntrande skrattet hos föräldrarna som gör mig nervös. Jag är inte säker på varför, men tror att det handlar om att de hos barnet egentligen beundrar sig själva.

Att förvandla en tvååring till en vandrande blindkarta är ingen stor bedrift.

Däremot är det en bedrift att ta en tänkande männiksa ut ur blindkartornas enkla verklighetsuppfattning – men det är en annan historia…

Genuspedagogik 2.0

Genuspedagogik 1.0 var ett statsfeministiskt normativt projekt som genom att dela upp förskoleverksamhet i pojk- och flickgrupper skulle träna bort/belöna fram gamla roller och ersätta dem med nya tidsanpassade trevliga könsroller.

wallboy.jpg

Genuspedagogik 2.0 har andra utgångspunkter. I seminarieserien Man i kvinnovärld funderar vi kring  begreppet “manlighet”. Våra första associationer var:

Ansvarslös
Auktoritet
Detaljfokusering
Dumhet
Egoism
Ensamvarg
Fysisk
Hävdande
Lugn
Lättlurad
Näshår
Rakhet
Snus
Stabil
Stolthet
testosteron
Toffelhjälte
Trygghet
Tävlan

Efter varje ord diskuterar vi om det är en privat eller allmän upplevelse, om det är något vi tycker om, om det går att ändra på, o.s.v. Våra föreställningar om genus är fortfarande sociala konstruktioner och förhandlingsbara – men vi är inte underkastade ett moraliskt tryck att förhålla oss på “rätt sätt”. Rosa/blått-dikotomin kan vara funktionell för någon. Det är tillåtet att njuta av tryggheten i en traditionell roll utan skuld.

Jag är glad över att få träffa studenter i bedömningsfria rum där samtalet sker på andra villkor än i kurssammanhang där ledtrådssökandet och betygsjagandet förgiftar försöken till meningsfulla samtal.

Vår Gud är oss en väldig Borg

borg.jpg

Jag har svårt att få mitt livspussel och min boendekarriär (är detta svenska språkets två fulaste ord?) att gå åt samma håll. Därför är det med närmast förströdd uppmärksamhet jag följer turerna mellan regering och opposition i skolfrågan.

Huvudet säger: långsiktiga lösningar, stabilitet och arbetsro.
Magen säger: skolan är en politisk fråga och konflikterna är meningsfulla.

Bakom diskussionen ligger bilden av skolan som en organisation möjlig att styra – ibland förundras jag över den inre trögheten, men ofta slås jag av med vilken beredvillighet lärarna försöker göra politikerna till lags.

Dagens ofrivilliga tramp i koblaja är väl annars Anders Borgs uttalande i Svd:
Treåringar ska få gratis undervisning på dagis
. Rubriken är från papperstidningen – DN hänger på.

49.jpg1) Vad menar karlen med undervisning? Vad tror han att de gör nu? Vet han om att det finns en läroplan? han avvisar tanken på katederstyrd kunskapsförmedling à la Frankrike men tycks vara helt omedveten om hur verksamheten ser ut i svenska förskolor.

2) I en tid när utbildningsministern talar om lågstadium och småskola, kanske det inte förvånar någon att ordet “dagis” dyker upp. Jag brukar inte reagera, men i det här sammanhanget kanske det vore bra om Borg använde rätt ord – särskilt om han tänker sätta upp pedagogiska program…

3) Vet Anders Borg om att det pågår ett arbete inom regeringen för att avpedagogifiera förskolan? Förslag finns som försvårar för blivande lärare med inriktning mot förskola att forska? Förkortade utbildningar diskuteras och gränsen mellan skola-förskola förstärks. Är det ett kvalificerat arbete att undervisa små barn? Stå upp för det gentemot Björklund & co.

4) När sexåringarna fördes över från förskola till förskoleklass var det under visionen om ett befruktande möte mellan kulturerna. Nu fullbordas skolans våldtäkt av förskolan av en glatt flinande finansminister.

Regeringens trovärdighet i pedagogiska är låg. Struktur och krav kanske fungerar som retoriska figurer i riksdagsdebatten, men nu ger sig Borg ut på tunnare is och då krävs djupare kunskaer om barns utveckling.

Dubbel behörighet – en viktig fråga!

ork3.jpgIdag går det att på vissa lärosäten ta lärarexamen med kombinationer av olika åldersinriktningar. Det innebär att en del lärare kan arbeta i både förskola och grundskolans tidigare år. Regeringen tycks mena att detta innebär en försämring av kompetensen och svagare yrkesidentitet. Signalerna är tydliga och lärarutbildningsutredningen har fått direktiv att förstärka de olika profilerna – dvs dela upp utbildningarna.

Jag hör till dem som menar att de dubbla behörigheterna är en viktig väg för att höja förskolans kvalitet och status. Mina argument bygger på några enkla antaganden.

1) Det är möjligt att använda erfarenheter från den ena verksamheten i den andra. Kunskaper och färdigheter är delvis generaliserbara.

2) Det finns starkt gemensamma drag i uppdraget. Läroplanerna liknar varandra till förväxling och förblandning.

3) Jag har mött studenter med en från början tydlig grundskolläraridentitet som tillför förskolan massor av energi. De har dessutom ett förhållningssätt som förkroppsligar en syn på att båda verksamheterna är lika viktiga och utmanande. Det är en stark belöning för mig att se f.d. studenter som handledare utbilda nya studenter i denna nya tradition.

4) Om vi utbildar “rena” förskollärare tror jag att snedrekryteringen av dessa studenter kommer att skapa andra problem. Hultkvist och Palme beskriver förhållandena utifrån perspektiven genus och klass i en läsvärd rapport.

Jag är bekymrad över att en romantisering av den gamla förskollärarrollen leder till lösningar som på ett katastrofalt sätt sänker yrkets status ytterligare. Många kommuner har lagt ner mycket arbete på att hitta mötesplatser skola-förskola och idag finns starka tendenser till en gemensam kunskapssyn.

Björklund och lärarutbildningsutredningen riskerar att inte bara spola ut barn och badankor med badvattnet. Jag är orolig för att de håller på att bära ut själva badkaret och riva upp vattenledningarna. Snart ger de sig på kaklet också…

byskola.jpg

Vad händer när jag lär mig?

Ibland är det plågsamt att inte kunna. Det är obehagligt att känna vanmakten och den övermänskliga ansträngningen som krävs för att genomföra det jag vill. Det är förnedrande att se andra lyckas med det som jag vill.

Men det är också underbart att erövra kunskap. Att kämpa sig igenom obehaget och triumferande genomföra sina föresatser. För att lyckas måste jag våga misslyckas.

Grundtanken är att barn och vuxna till sist lär sig själv. Varje försök att hjälpa någon riskerar att blockera processen.

Alternativ länk (quicktime)

Filmen beskriver det jag försöker säga. En bra filmare måste ha tur. Det hade jag. Avsnittet är hämtat ur en film om tidig läs- och skrivlek.