“Världens bästa förskola” och pjäs?

Teaterföreställningen The Mousetrap rullar på sitt 57:e år. Själv är jag betydligt yngre och i mina egna ögon även märkbart ungdomligare. Antagligen kommer det att bli allt svårare att upprätthålla denna illusion och det finns en uppenbar risk att pjäsen överlever oss alla.

Under eftermiddagen har jag lyssnat på en spännande föreläsning av professor Sven Persson om “Förskolans Janusansikte”. Hur kan det komma sig att vi samtidigt har:

  • “Världens bästa förskola”
  • “Inte fullt ut tillvaratar förskolans potential för lärande” (förslaget till förändrad läroplan för förskolan)

Varför tror jag att denna frågeställningen är en särdeles lömsk musfälla?

Det finns massor av forskning som visar att förskolan är bra för barnen – men det finns nästan ingen forskning som beskriver vad det är för framgångsfaktorer som skulle  ge resultat i form av bättre skolprestationer. Längre utbildning är ingen garanti för kvalitet.

Talet om “potentialer” är en retorisk figur som är väldigt svår att diskutera utan att bli beskylld för att vara emot utveckling. Vi är ju alla för lärande.

Tisdagstema – accessoarer

Jag uppdaterar det här inlägget som på något sätt diskuterar vad det är våra ågodelar gör med oss. När blir jag min slips, min bil, mitt hus?

Tisdagstema

män

Efter några dagar i London börjar jag få kläm på det här med “stiff upper lip”.

hus

Chelsea

Vi bor i Chelsea och här i den fina världen pratar man inte ens om de där andra som bor i de skabbigare delarna av världsstaden. Mellan husen ligger privata parker och på gatorna står tyska bilar på parad.

bil

Den svenska debatten om bristen på män i förskolan känns väldigt avlägsen!

Länk till Sundsvalls tidning – tack Annika!

Läroplansförslaget – Barnstugeutredningen is back?

bu

Mina kolleger träffas och diskuterar det nya förslaget till läroplan för förskolan. Vi häpnar över likheterna med de tänkesätt som fanns i barnstugeutredningen (1972) och pedagogiska programmet (1989). Innehåll och arbetssätt – det är mycket som går att spåra tillbaka till klassisk förskolepedagogik.

Värt att notera är skillnaden i utredningsväsendets  jämförelsevis långsamma och grundliga sätt att arbeta. Utredningen tillsattes 1968 i god parlamentarisk anda, presenterades 1972 och när jag började 1976 betraktades den som alldeles “ny” och omfamnades med stor värme av metodiklärarkåren.  Daniel Kallos från Lund var inte lika uppskattande – för en pedagogikprofessor var det en njutning att sätta tänderna i den förvirrade blandningen av icke förenliga teorier och jag minns fortfarande föreläsningen (eller slakten) i E122 på Heleneholm som en uppvisning i kritisk retorik.

Nåja – lite spridda tankar:

I ett tidigare inlägg har jag diskuterat problem med att förskolläraren tilldelas ett särskilt ansvar att kontrollera resten av arbetslaget. Att vara chef utan befogenheter ökar inte tydligheten i organisationen.

Under den fantasieggande rubriken Helhet och allsidighet läser jag följande kittlande text i det nya förslaget till läroplan för förskolan. (länk)

Förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att ge varje barn rika tillfällen att:

  1. • utvecklas rikt och allsidigt utifrån sina förutsättningar,
  2. • utveckla sin identitet och känna trygghet i den,
  3. • utveckla sin nyfikenhet och sin lust att leka och lära,
  4. • utveckla självständighet och tillit till sin egen förmåga,
  5. • utveckla sin förmåga att fungera i grupp, hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler,
  6. • känna delaktighet i sin egen kultur och utveckla känsla och respekt för andra kulturer,
  7. • utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning,
  8. • uppleva sambandet mellan ett hälsosamt liv och välbefinnande.

Det rycker i dekonstruktionsnerven – samtidigt finns det något troskyldigt och rörande i den här typen av formuleringar som kanske kan fungera i mötet mellan pedagoger och föräldrar?

Den otympliga huvudkonstruktionen, att barnen ska “utvecklas” genom att ges rika tillfällen “att utveckla” diverse sidor, är lite udda, men det är mycket bra att fokuset placeras på verksamheten. Det går inte att missförstå vem som är adressat för dessa ord. Målen handlar om personalens ansvar.

Jag drömmer om en verksamhet där status erövras just genom att vi mäter dessa “rika tillfällen” – inte fokuserar på bedömning av barnets prestationer.

Några snabba frågor:

Vad är “rika tillfällen”?

1) “Utvecklas från sin förutsättningar” – hur skulle det annars vara? Vem polemiserar man mot?

2) “Identitet och känna trygghet i den” – adjö postmodern identitetsupplösning. Nu handlar det om att återupprätta individen och jaget. Välkommen tillbaka utvecklingspsykologi och socialisationsteorier. Gäller detta även könsidentitet? Klassidentitet? Etnisk identitet?

3) “Utveckla sin nyfikenhet och lust att lära” – tidigare trodde vi att barn föds med den här lusten att erövra omvärlden. Nu ska pedagogerna lära oss att lära – jag anar det fenomenografiska tungsinnet.

4) “självständighet och tillit till den egna förmågan” – jag ska inte överdriva de individualistiska perspektivet, men skolan ses som ett stöd och träningsprojekt av Björklund.

5) “gruppen” – ja det finns kvar spår av kollektiv fostran. Är det makarenko som har återuppstått?

6) “Kultur” – wow, tänk att de vågar använda detta ytterst problematiska begrepp utan att problematisera det. Djärvt – på gränsen till dumdristigt! Varning för exotisering.

7 & 8) Jaha – det var en ganska fysisk hälsouppfattning. Estetiken (och särskilt den radikala) lyser med sin frånvaro här. Kroppen och hälsan kommer före själen i framtidens förskola. Kampen mot flummeriet går vidare i förskolan.

Diskussionen om hur vi ska lyckas utbilda lärare som kan matcha det här dokumentet har bara börjat. Jag är inte lika kritisk som det kan verka.

Teknik, teknik, teknik!

Två saker gör mig riktigt glad!

1) Reportage från socialt tunga områden som inte drunknar i eländesskildringar

2) Reportage som framställer barn som nyfikna och personal som kreativ.

Dagens artikel om experiment på Seveds förskola får högsta poäng i båda kategorierna.

Länk

Kolla bilden på ballongen som exploderar under vattnet!

På Malmö högskola varslas adjunkter med inriktning mot teknik, naturvetenskap och yngre barn – jag säger som Stig i ICA-reklamen:
– Gör om – gör rätt!

Min lille vän möter Baltzar von Platen (73)

Vännen älskar teknik. Just nu gläds han över läroplansförslaget till förskolan som kanske kommer ge liv åt barns möjligheter att experimentera inom det naturvetenskapliga fältet. Han hänger framför Youtube och letar efter gamla barnprogram med Staffan och Bengt.

För en gångs skull är jag överens med Björklund. Sveriges exportindustris framtid är beroende av om vi kan återuppväcka barns nyfikenhet. Låt oss uppfostra en ny generation av djärva uppfinnare.

En given förebild är den gamle hjälten Baltzar von Platen – kylskåpets fader.

Länk

bvp

Genuspedagoger – finns de?

Pelle Billing skriver en avslöjande text om genuspedagogikens avarter.

Länk

Jag har fått lära mig att det finns genuspedagoger som inte är bekväma med benämningen “genuspedagoger”  och hellre vill kallas “genusmedvetna pedagoger”.

Fast det blir kanske en aning magstarkt att de övriga då skulle benämnas “genusomedvetna pedagoger”. Är inte det kränkande?

ge

“De andra barnen vill inte leka med ditt barn”

Jag minns dessa samtal som ohyggliga. För mig som pedagog var det ett stort misslyckande att inte ha lyckats dra in alla barn i gemenskapen. För föräldrarna var det antagligen en blandning av oro, skuldkänslor och aggressivitet:
– Hur kan ni låta vårt barn vara utanför gemenskapen?

I dagens Svd beskriver Margareta Öhman problemen med att tvinga fram gemensamma lekar.

Under många år var ”alla får vara med” och ”här är alla vän med alla” något som förskolepersonal ofta upprepade när något barn inte fick vara med.

– Man blir inte av med de där gamla spökena. Men om vi försöker knö in barn kan det bli pannkaka av alltsammans. Det kan vara så att man försöker få in ett barn som faktiskt inte besitter lekförutsättningar, som inte kan leka ”mamma, pappa barn”, utan behöver leka ge och ta lekar eller bygglekar med en vuxen för att lära sig det lekande samspelet.

Vad som händer när man för­söker få in alla barn är att leken störs. Barn som leker bra ihop har rätt att få göra det. Det kan vara en kränkning att stoppa in barn som förstör leken och även en kränkning för det barn som blir inmotat. ”Nu måste ni låta Oliver vara med”.

Jag tänker att dessa tankar är svåra att förena med certifiering och enkla måluppfyllelser. Processerna är komplicerade och tar tid. Varje försök att styra riskerar att motverka syftet.

lek

Många kloka ord – och absolut ingen uppgiven inställning – men det är svårt att distansera sig från den moraliserande traditionen som har styrt förskolornas relationsarbete:

– Vi måste komma bort från att den som blir utsatt är ett offer som ska ha hjälp, medan den som kränker är en förövare som ska ha ett straff. Vi behöver i stället analysera hur det kommer sig att vi i den här barngruppen har ett sådant samspel. Då studsar det tillbaka på oss vuxna. Vad har vi för ton? Vad behöver vi göra för gemensamhetsskapande ­lekar?

Ordet mobbning använder Margareta Öhman aldrig när hon talar om små barn.

– Förskolebarn är alltid utan skuld. Också det barn som har ett kränkande beteende har på ­något sätt lärt sig det. Då handlar det om att vi får lära det här barnet mer konstruktiva sätt att kommunicera.

Läroplansförslaget 3 – ansvarsnivåer

Det nya läroplansförslaget laborerar med olika nivåer av ansvar. Jag läser i pressmeddelandet:

Förskollärarnas ansvar

Riktlinjerna i läroplanen gäller för alla som arbetar i förskolan. Idag är ansvaret uppdelat i två ansvarsnivåer, alla som arbetar i förskolan och arbetslaget. I Skolverkets förslag ges dock förskollärarna ett tydligare ansvar för det pedagogiska arbetet (min kursivering) genom att det tillkommer en tredje ansvarsnivå för dem.

Förskollärarna ska alltså ta ett tydligare ansvar för “det pedagogiska arbetet” och jag ställer mig frågande till denna formulering. Vad är inte pedagogik på en förskola?

Jag minns när Grynet Mollvig gjorde slut med Frank Andersson och han grät ut i pressen under rubriken:
– Hon tog mig bara för min kropp.

Nästa dag svarade Grynet:
– Fanns det något annat?

Läroplansförslaget 2 – KVOTERING!

Vem har skrivit det nya läroplansförslaget för förskolan?

Expertgruppen har bestått av ped.dr. Camilla Björklund, fil.dr. Elisabeth Björklund, fil.dr. Carina Fast, professor Ingrid Samuelsson Pramling, docent Sonja Sheridan, fil.lic. Susanne Thulin samt fil.dr. Ann Zetterqvist. Också fil.mag. Susanna Anderstaf, universitetsadjunkt Anette Eriksson och doktorand Eva Norén-Björn har på Skolverkets uppdrag lämnat skriftligt underlag. Professor Gunilla Dahlberg och fil.lic. Ingela Elfström har lämnat synpunkter under hela arbetsprocessen.

Matchen mellan könen slutar 12-0. Jag tror att dessa experter gärna beskriver såväl sig själva som förskolan som “könsneutrala”. Ett bättre uttryck vore “könsblinda” och jag har svårt att ta deras tankar om genus för något annat än en oblyg partsinlaga.

Gruppens sammansättning är ett svårslaget rekord i bristande mångfald inom svenska utredningar. Att utbildningsministern är man innebär ingen tröst.

Placerad vid isskåpet

Placerad vid isskåpet

Läroplansförslaget för förskolan

Den 30/9 redovisades regeringsuppdraget att föreslå en ny läroplan för förskolan av Skolverket.

Länk i nytt fönster

Jag muttrar mig igenom ordmassorna och svär en smula inför försöken att skriva in skolförberedelser. Den namnkunniga expertgruppen sätter sitt akademiska rykte på spel genom att delta i den här spretiga produkten.

Expertgruppen har bestått av ped.dr. Camilla Björklund, fil.dr. Elisabeth Björklund, fil.dr. Carina Fast, professor Ingrid Samuelsson Pramling, docent Sonja Sheridan, fil.lic. Susanne Thulin samt fil.dr. Ann Zetterqvist. Också fil.mag. Susanna Anderstaf, universitetsadjunkt Anette Eriksson och doktorand Eva Norén-Björn har på Skolverkets uppdrag lämnat skriftligt underlag. Professor Gunilla Dahlberg och fil.lic. Ingela Elfström har lämnat synpunkter under hela arbetsprocessen.

Jag hoppas de fick bra betalt.

Rivaliteten mellan Stockholm och Göteborg går nog att skönja mellan raderna. Mitt tips är att Göteborg fick sista ordet när det gäller lärandet och betoningen av vuxennivån. För de som är intresserade av teoretiska svårigheterna att förena sociokulturella och fenomenografiska perspektiv erbjuder texten stora möjligheter till textkritisk dekonstruktion.

Det finns avsnitt som jag gillar. Skolverket återupptäcker det naturvetenskapliga fältet. När jag gick min förskollärarutbildning i mitten av 70-talet var det en viktig tanke att uppmuntra barns experimenterande och Socialstyrelsen gav ut en serie häften med Råd och anvisningar. Ett av dem handlade om naturvetenskap och var utomordentligt handfast och inspirerande.

Sedan dessa har andra vindar blåst och sådana här praktiska ämnen marginaliserats från både högskola och förskola. Förslaget diskuterar i termer av personalens kompetens – jag antyder att det kan ha att göra med personalens könssammansättning att göra. Pedagogerna väljer bort sådant som inte passar bort i en traditionellt kvinnligt kodad kultur. Reggio har estetiserat verksamheten och miljön har blivit ett heminredningsprojekt i tidens anda.

I regeringsuppdraget nämns att förskolan kan stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. Dessa områden har idag ett förhållandevis litet utrymme i förskolan samtidigt som förskollärare själva säger sig ha otillräckliga kunskaper om vad områdena innebär och hur man kan arbeta med dem i förskolan.2 Skolverket föreslår att läroplansmålen också för dessa områden förtydligas och kompletteras. Dessutom föreslås satsningar på fortbildning och kompetensutveckling inom området riktade till förskolans personal.

Utifrån detta perspektiv är det mycket märkligt att Lärarutbildningen i Malmö varslar pedagoger med inriktning mot yngre barn, naturvetenskap och teknik.

I regeringsuppdraget nämns att förskolan kan stimulera intresset för naturvetenskap
och teknik. Dessa områden har idag ett förhållandevis litet utrymme i förskolan samtidigt
som förskollärare själva säger sig ha otillräckliga kunskaper om vad områdena
innebär och hur man kan arbeta med dem i förskolan.2 Skolverket föreslår att läroplansmålen
också för dessa områden förtydligas och kompletteras. Dessutom föreslås
satsningar på fortbildning och kompetensutveckling inom området riktade till
förskolans personal.