Min forskande kamrat presenterar sina avhandlingstankar på ett seminarium och vi diskuterar villkoren för barns musik på förskolan. Vilka sånger sjunger de? Och varför? Går det att se barn som aktörer som gör autentiska egna val – eller är de fast i pedagogernas uppfattningar om vilka sånger som är nyttiga och trevliga? Går det att undersöka vem som bestämmer vilka sånger som sjungs? Är det intressant?
Kanske är tiden mogen att släppa barnen fria. Idag sitter treåringarna hemma och väljer på Youtube. De övar in danser och imiterar sånger på ett sätt som känns äkta. Även om de är fast i kommersialismens garn tycker jag om tanken på att de skapar egna rum utanför pedagogernas kontroll. På de flesta förskolor vakar pedagogerna över rätten att styra musiken genom sångkort.
Den Pojkaktiga orkestern spelar på den fantastiska nybyggda förskolan Frövik i Fosie stadsdel. Jag möter gamla studenter som nu är färdiga pedagoger och blir väldigt imponerad av verksamheten och lokalerna. Varje avdelning har en smartboard och barnen styr musiken på ett nytt sätt.
Barns inflytande genom Youtube – äntligen förstår jag vad som menas med empowerment.







