Släpp barnen fria

Min forskande kamrat presenterar sina avhandlingstankar på ett seminarium och vi diskuterar villkoren för barns musik på förskolan. Vilka sånger sjunger de? Och varför? Går det att se barn som aktörer som gör autentiska egna val – eller är de fast i pedagogernas uppfattningar om vilka sånger som är nyttiga och trevliga? Går det att undersöka vem som bestämmer vilka sånger som sjungs? Är det intressant?

Kanske är  tiden mogen att släppa barnen fria. Idag sitter treåringarna hemma och väljer på Youtube. De övar in danser och imiterar sånger på ett sätt som känns äkta. Även om de är fast i kommersialismens garn tycker jag om tanken på att de skapar egna rum utanför pedagogernas kontroll. På de flesta förskolor vakar pedagogerna över rätten att styra musiken genom sångkort.

Den Pojkaktiga orkestern spelar på den fantastiska nybyggda förskolan Frövik i Fosie stadsdel. Jag möter gamla studenter som nu är färdiga pedagoger och blir väldigt imponerad av verksamheten och lokalerna. Varje avdelning har en smartboard och barnen styr musiken på ett nytt sätt.

Barns inflytande genom Youtube – äntligen förstår jag vad som menas med empowerment.

Forskningstrött – eller bara trött på skolromantik?

Sydsvenskan sprider Christina Cliffordssons förklaringar av de dåliga svenska resultaten i internationella kunskapsmätningar.

Svenska elever sackar efter. Det visar internationella kunskapstester, men en del av förklaringen är att svenskarna gått kortare tid i skolan.

(…)

Man får nämligen inte bara mer kunskap av att gå ett extra år i skolan, man blir intelligentare också. Ju fler år man gått i skolan, desto bättre intellektuell förmåga har man. I ämnen som matematik och läsförståelse, just det som mäts i dessa internationella tester, har det stor betydelse. Särskilt syns skillnaderna bland yngre elever.

Den här propagandistiska inställningen till skolans betydelse skulle jag gärna dela – problemet är att jag misstror undersökningen och resultatet. Det luktar beställningsforskning.

Vad vet professor Cliffordsson om svensk förskola? Hur är jämförelserna gjorda? Skojar hon?

Uppdatering: LR är inte oväntat positiv till tidigare skolstart och skriver uppskattande om undersökningen. Varför är jag inte förvånad? (länk)

Våra barns förskola fyller 30 år

Vi bjuds på tårta och frossar i minnen. Bilderna på väggarna lyser av glädje och fantasi. Overkligt många barn passerar genom de här lokalerna och vi förundras över att det finns en kärna av personal från den gamla tiden. Ett arbetslag som utvecklas och utmanar varandra under 25 år är verkligen värt att fira och jag känner mig en aning avundsjuk. Livet på högskolan är ganska underligt och just nu skulle jag inte ha något emot att byta ut tentahögen mot en tur i parken.

Grattis Tranan!

Grymt, sa Grimm

Jag lyssnar på kulturradions klassiker och presentationen av bröderna Grimm och deras omsorg vid nedtecknandet av sagornas autenticitet. Idag tror jag inte att de här berättelserna skulle passera det moraliska nålsögat.

Länk

När blir en saga meningsfull och funktionell för barnet? Programmet ställer svåra frågor till pedagoger och föräldrar – vågar jag lita på barnets förmåga att tolka de brutala och grymma historierna?

Jag famlar efter Bruno Bettelheim I sagans värld och undrar om det finns plats för diskussioner om de här frågorna i en målstyrd utbildning.

Förskollärarutbildningen – huset som gud inte glömde 2

Vi försöker förstå tankarna bakom den nya förskollärarutbildningen, så som de presenteras i propositionen Bäst i klassen. De flesta av oss tycker nog att det är misstänkt likt en väldigt gammal förskollärarutbildning – även om det finns en fernissa av kunskapsromantik som förskjuter fokus från lek och personlighetsutveckling till de mätbara skolförberedande färdigheterna.

Öster om Malmö högskolas högkvarter Tornhuset ligger en liten byggnad som tagit en del stryk under byggnationen av Citytunneln. Nu ska det byggas en parkeringsplats under huset och stadsarkivarien har varit benhård. Huset får inte rivas. Därför har det transporterats 300 meter till andra sidan av Tornhuset.

Jag menar att detta hus är en ytterst sublim symbol för förskollärarutbildningens förhållande till den akademiska världen.

Läs mer om huset här!

Bokstäverna i förskolan

Jag har haft en vecka fylld av studentbesök och är en aning utmattad av alla intryck. De stora skolpolitiska striderna sipprar ner till förskolan och jag möter lokala tolkningar av vad som menas med att betona kunskapsuppdraget. Hur viktigt är det att barnen tränas i läskunnighet? Den där lekfulla lustfyllda vägen som alla talar om – finns den?

Jag är orolig över att ivriga förskollärare vänjer barnen vid att inte förstå. De här första mötena med bokstäverna är känsliga och det är lätt att pedagogen faller för frestelsen att leka skola.

Så just idag är jag kritisk till det som skulle kunna kallas “Tidig läs och skrivlek”. Ändå vet jag att det kan fungera fantastiskt bra!

Se två filmer om metoden:

Tidig läs- och skrivlek

Ännu tidigare läs- och skrivlek

Den nyttiga musiken?

Studenterna Johan och Jessica skriver examensarbete om musik i förskolan. De vill ha kontakt med folk som är intresserade av ämnet.

Länk

Jag läser deras frågeställningar och funderar över hur personalen tänker. Tyvärr tror jag att många är besatta av musikens nyttighet (Vi tränar språket, kroppsuppfattning, motorik o.s.v.) Få ser musiken som ett eget värde – misstänker jag.

Skriet och språkutvecklingen

Kursstart för Språk och meningsskapande. De här skarvarna är underliga – studenterna håller på att skaka av sig föregående kurs examination och det tar en stund att ta sig in i den nya modulen.

Fokus ligger på ständigt aktuella läs- och skrivutveckling, men jag är inte säker på att kursens litteratur pekar i samma riktning som utbildningsministerns tankar om dessa färdigheter. Det finns en stark betning av något som vi kallar “meningsfulla sammanhang” och formaliserad träning är glest representerad i litteratur och undervisning. Kanske borde vi ta in företrädare för denna riktning? På skolorna lever traditionen i högönsklig välmåga (Vad är det?)

Nästa vecka ska vi prata om studenternas egna läsminnen och det är ett spännande ämne. Jag tror att de flesta lärde sig läsa – trots skolan.

P.S. Märks det att jag har ett trädtema?

Nu blir allt hemligt?

Mina kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson har visat att IUP används slarvigt och i många fall kränkande på förskolor och skolor. Man skulle kunna tänka sig att staten reagerar med en kraftfull insats för att råda bot på detta. Regeringen väljer att gå den andra vägen:

Länk till ekot

Björklund förklarar:

De nya bestämmelserna har ett omvänt skaderekvisit. Det betyder att utgångspunkten är att allt är hemligt. Bara om ingen lider men kan uppgifter lämnas ut.

Bakgrunden är att skolorna sedan några år måste dokumentera hur eleverna utvecklas.

För varje elev ska finnas en utvecklingsplan och lärarna ska ge skriftliga omdömen. När det dyker upp problem ska ett åtgärdsprogram skrivas.

Lärarna vågar inte skriva viktiga men känsliga uppgifter om eleverna om en prövning enligt dagens lag visar att uppgifterna kan lämnas ut, säger Jan Björklund.

– Om man skriver ett dokument så vet man aldrig när det skrivs, vad som bedöms vara offentligt eller inte. Jag har hört lärare och rektorer som menar att de här reglerna gör att man blir hämmad när man skriver de här dokumenten. Jag har vägt det mot om det finns något stort allmänintresse av att få ta del av hur lille Kalle utvecklas i skolan. Det menar jag att det inte gör, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Jag menar att det finns ett stort allmänintresse av att kunna kontrollera hur lärare formulerar sig om barns utveckling. Spåren förskräcker.

Vem anmäler vem?

Vem anmäler vem?