https://twitter.com/zoranalagic/status/54638278971895808
Zoran arbetar som presschef på LR men när han twittrar är det privatpersonen som uttalar sig. Det är nog tur.
Jag gissar att det finns en del lärare som inte är beredda att ta avstånd från “pedagoger” i allmänhet. Fast jag pratar inte LR-språket.
Zoran och Mats på twitter (Läs bakifrån pdf)
Det blir svårt att uppfylla den nya läroplanens krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande när barngrupperna blir allt större och personaltätheten mindre. Det skriver Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola.
Sven formulerar det med all önskvärd tydlighet:
Att den svenska förskolan under en lång tid har varit föremål för nedskärningar rimmar dessutom illa med de stora förhoppningar som ställs på att den skall vara ett första steg i utbildningssystemet. Den nya läroplanen för förskolan ställer höga krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande i ämnena matematik, språk, naturvetenskap och teknik.
Det är naturligtvis ingen slump att detta är de ämnen som svenska grundskoleelever presterar sämst i. Tanken är att förskolan på ett bättre sätt än tidigare skall förbereda barnen inför skolan.
Det är en svår ekvation som lämnas till förskolepersonalen att lösa: större barngrupper, minskad personaltäthet och högre krav. Politikerna får därför sluta att leka med förskolan och ta dess uppdrag på allvar.
Jag och Sven Persson dansar i Folkets park 1979
På lärarutbildningen arbetar vi mycket med begreppet samspel och som föreläsare vill jag gärna börja lektionen med något roligt och inspirerande exempel. Skrattande barn brukar vara ett säkert kort.
När jag ser den här filmen finns det något som skaver. Pappan är aningen för angelägen att locka fram det eftertraktade skrattet. Om han hade väntat en liten stund hade antagligen barnet fått tid att upptäcka hur man manipulerar världen.
Nu ekar det nervösa skrattet olustigt.
Det kan också vara så att jag är överkänslig.
Jag funderar på villkoren för minoriteter i skola och förskola. Om det arbetar en ensam man på förskolan är det lätt att han ses som representant för sitt kön, medan den kvinnliga majoriteten inte ställs inför samma krav. Mångfalden finns inom gruppen som en naturlig del av vardagen.
På min gamla förskola arbetade oftast flera män. Jag tror det betydde mer för mig än jag insåg då. Vi var en grupp och det befriade oss delvis från det förebildliga ansvaret. Vi kunde distansera oss från kravet på “manlighet” och ge det en ny innebörd.
Mats, Stefan och Per
Så här uppstår fördomar:
Vissa förskollärare är lata.
Vissa män är lata.
Vissa kvinnor är inte lata.
Vissa män är mycket lata.
Vissa kvinnor är lite lata.
Män är i allmänhet lata.
Kvinnor är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen, mest män.
Män är lata.
Vad du verkar lat. Är du man?
Det var mig en flitig man. Han måste vara kvinna.
Inspirerad av Tage Danielsson
Missa inte diskussionen hos Morrica om en undersökning som varnar för skolliknande arbetsformer i förskolan. I kommentarerna försöker vi hitta ord som beskriver vad som händer när barn lär sig och det är ett minerat fält. Jag är inte säker på att det är meningsfullt att skapa nya begrepp för mindre barn och skollagen beskriver verksamheten som undervisning och definierar förskola som en skolform. Där borde diskussionen vara slut.
Länk till Morrica, Länk till skäggig dagisfröken
De som följer bloggen vet att jag drabbas av regelbundna svackor två gånger per termin. De sammanfaller med examinationen och på måndag är det salstenta i en kurs som heter Perspektiv på barndom.
Just nu tror jag att mina studenter sitter och svettas över kurslitteraturen och skickar därför den här länken där Lars H Gustavsson förklarar vad kursen egentligen handlar om. Ibland känns det som att vi krånglar till det .
Gustafsson översikt griper rakt in i skoldebatten. Kanske behöver vi historien för att förstå #merkateder ?
Jag har stor respekt för den orolige föräldern Zoran som bekymrar sig för att förskollärare överger omsorgsuppdraget för att leka lärare.
Jag har inte lika stor respekt för LR-torpeden Zoran som använder Twitter för att flytta fram förbundets positioner i kriget mellan de fackliga organisationer.
Jag har särskilt lite respekt för gåtan Zoran när de här två rollerna sammanblandas. Zoran och LR har skapat en form av nyspråk som gör det svårt för oss andra att avgöra när han är privat, seriös, ironisk eller polemisk. Citationstecken löser upp betydelserna och till sist vet jag varken in eller ut.
Så här började debatten:
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/50308590023610368
Jag har skapat en PDF. Läs bakifrån. Observera att jag taggade av #merkatderer när Zoran ville diskutera en specifik förskollärares kunskaper och undervisning.
Tystatankar och zoran på Twitter den 22/3 om matematik i förskolan (läs bakifrån
Men det är svårt att föra ett samtal om vi inte har samförstånd kring centrala begrepp och jag är rädd att LR har utvecklat en egen terminologi. Jag saknar en vilja att förstå hur barn matematiska tänkande utvecklas.
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/50333432475168768
Jag försöker förklara matematikämnets kris och prövar tanken på att traditionella undervisningsformer (drillövningar och formalism) är en delförklaring till ämnets svaga ställning i svensk skola. Zoran och jag behöver nog diskutera det informella lärandets betydelse. Gärna utifrån Peter Gärdenfors bok Lusten att lära.
Jag erkänner att det här inlägget började med ett missförstånd på en bullrig lunchrestaurang. Min kamrat pratade om Stavros och jag trodde han menade Star Wars.
Nåja – 9A är över och skolvärlden andas ut. Nu kan vi övergå till väsentligheter. Hur gör vi skolan angelägen för barnen? Hur fångar vi deras intresse? Kan vi ta tillvara populärkulturens kraft i lärorika sammanhang? Vad gör vi med de existentiella frågorna?
Jag kastar mig över Skolinspektionens rapport om hur musikämnet misshandlas i svenska skolor. Utredarna hittar inte oväntat stora brister och ett stort ansvar faller på rektorerna.
Jag skulle kanske vilja fördela svartepettrarna lite högre upp i systemet och menar att de politiker som har medverkat vid riksdagsbesluten som har marginaliserat musikämnet och musiklärarutbildningen är de verkliga syndabockarna.
Min gissning är att den här MYCKET VIKTIGA rapporten inte kommer att hamna på kvällspressens löpsedlar.
Länk till Skolinspektionen. Läs och lid!
Så här tuffa är granskarna:
Tysta tankar 