Jag brukar försöka undvika pedofildebatten. Samtidigt inser jag att det är många män som farit illa och att vi som klarat oss utan att bli anklagade kanske har haft mer tur än skicklighet.
Artikeln på Newsmill är välskriven – kommentarerna är som vanligt överhettade och obehagliga. För oss som försöker föra ett samtal är det lockande att avstå. Jag förstår de feminister och genusvetare som undviker Newsmill. Tonläget är alltför uppskruvat.
Vi diskuterar begreppet “omsorg” i den nya förskollärarutbildningen. Hur förhåller det sig till “lärande”, “fostran” och “omvårdnad”?
Under många år har förskollärarna kämpat för att ta plats i lärargemenskapen och få yrkets pedagogiska dimensioner erkända. Nu försöker vi återupptäcka en tradition där barnets primära behov av närhet och trygghet står i centrum.
IKEA använder ordet på ett annat sätt och döper sitt nya skohorn till OMSORG. Kanske är det en serie av hushållsnära produkter?
Jag brukar ha tur med journalister och är ganska tillitsfull. Ibland ber jag om att få läsa texten och rättar de värsta missförstånden. Samtidigt inser jag att en artikel behöver en viss dramaturgi och har inget emot att vara lagom provocerande ibland. Fördelarna överväger ofta obehaget.
Artikeln i Svd är bra. Christian och Elisabeth framstår som nyanserade och öppna. Kommentarsfältet är som vanligt en trafikolycka även om en del grodor har tagits bort. Att kritisera genusvetenskap i den tidningen är innebär inget stort risktagande.
Mer spännande är Maths fördjupande resonemang om “den typiske pojken”.
Artikeln handlar om hur lite som har hänt inom barnomsorgen under den tid som den haft en läroplan. Den kvinnodominerade verksamheten styr ändå pojkarna mot en stereotyp mansroll, verkar vara den bärande idén.
Men då har man missat en väsentlig sak: det är främst traditionella kvinnor som söker sig till branschen. De har sökt sig till de här yrkena för att de anses som ”kvinnliga”, trots att en kvinna egentligen inte har några biologiska fördelar när det gäller att ta hand om 15 stycken 1- och 2-åringar. Man vill ha den kvinnliga gemenskapen med de ”kvinnliga” värderingarna. Plus en inkomst.
Det spelar ingen roll vad som står i läroplanen, de personer som befolkar avdelningarna går inte att förändras så lätt.
Jag häpnar över ett uttalande från Rosengårdspolitikern Konstatinides (S). Länk
Att förskolan och skolan har misslyckats hävdar han är skolans eget fel.
– De kommer bara med bortförklaringar. De skyllde på Rosengårdsbornas socioekonomiska situation, på kravaller, stenkastning och bränder. Rektorerna har dessutom kört sitt eget race. Många gånger har jag frågat dem om vi kan fortsätta så här men förändringsbenägenheten har inte funnits, säger Andreas Konstantinides.
Nu ska allt göras om. Till dem som inte vill förändra har han sagt att passar det inte kan de söka jobb någon annanstans.
Oppositionen uttrycker förvåning (länk):
– Övriga politiker borde kräva hans avgång. Genom sitt uttalande har Konstantinides avhängt sitt förtroende och hans attityd mot personalen är skrämmande. Hur tror han att de ska uppbåda motivation och engagemang efter en sådan salva?
Det säger Elisabeth Elgh (M), tidigare vice ordförande i Rosengårds stadsdelsfullmäktige under flera år och idag regionpolitiker och ledamot i sociala resursnämnden.
Som högskoleanställd borde jag nog inte ha någon åsikt, men är illa berörd. Jag är glad över att politikerna tror på de nya ledarna, men försöken att lägga skulden på rektorer och lärare är minst sagt skamliga.
Bara en dåre springer där änglar tvekar
Vår dotter bor i England. Ibland firar hon sin far på de engelska helgdagarna och på söndag är det Fars dag. Det är ett folk som älskar kort i samband med bemärkelsedagar.
Jag hittar en bok med många metodiska tips och tänker på våra studenter som ofta efterlyser praktiska lektionsförslag.
Många oroar sig för svensk skolas sjunkande kvalitet och teorierna om anledningen skiftar. Jag gillar den här lagom förenklande artikeln i The telegraph
Mrs Goddard Blythe, director of the Institute for Neuro-Physiological Psychology in Chester, said many early developmental problems could be overcome with old fashioned one-on-one interaction between parents and children.
Singing lullabies and using music gets a baby ready for language at a young age, while reading fairy tales can teach children moral behaviour and empathy, she said.
Det mesta låter bättre på engelska.
Jag funderar mycket över det här med män i förskola och skola. När jag försöker beskriva vilka kvaliteter männen skulle kunna tillföra verksamheten riskerar det att bli väldigt traditionella bilder och jag är orolig över att en del kvinnor känner sig anklagade när jag påpekar brister i verksamheten. Efter 25 år i förskolan känner jag en stark lojalitet mot institutionen förskola och reagerar reflexmässigt när värdet av pedagogiken ifrågasätts.
Jag ser två traditioner. Förskolan har ett arv av att vakta och vårda, medan skolan betonar lära och uppfostra. Idag finns en tendens att förena de här idéerna i förskolan och jag är förvånad över att det sker så konfliktfritt.
Problemet är att livet består av andra dimensioner som inte ryms inom de här traditionerna. Jag lyssnar på det fantastiska radioprogrammet om sången Fattig bonddräng och drabbas av allvaret i beskrivningen av Alfred och Emils relation. Drängen är den ende som verkligen ser Emil och som hjälper honom att hitta en väg. Det är en mycket vacker skildring av vänskap.
Gå med i Facebook-gruppen Vi som tar till lipen av Fattig bonddräng!
Jag lyssnar på morgonekots reportage (DN) om hur manliga chefer gynnar män och kvinnliga chefer belönar kvinnor. Det är något med den kvinnliga förskolechefens nervösa skratt som gör mig osäker:
Ulla Messing, som har ansvaret att sätta löner för 76 anställda håller med om att kvinnliga chefer gärna gynnar kvinnor.
– Det kan ju stämma. Jag kan känna att det finns inbyggt en viss försiktighet när det gäller män. Vi har inte så många, då ska de inte premieras bara för att de är män, säger hon.
Det är ett banalt påstående. Män ska naturligtvis inte premieras “bara för att de är män”. Kan det finnas andra anledningar till ett högre löneläge?
Låt oss pröva tanken på att de män som faktiskt har högre lön har uppnått den genom verkliga kvalifikationer. I en marknadsekonomi är det rimligt att den som erbjuder en vara som det råder brist på kan höja priset. Om männen tillför andra kvaliteter (i form av andra erfarenheter eller kompetenser) till verksamheten menar jag att det är rimligt att de också får ekonomiskt utbyte av detta om de tillför förskolan konkurrensfördelar på marknaden.
Här uppstår problemen. På den politiska nivån har vi bestämt att det inte bör finnas någon skillnad mellan hur män och kvinnor arbetar eftersom barnen då kan tro att det skulle finnas biologiska könsskillnader och de traditionella stereotypierna därigenom skulle förstärkas.
Om det skulle komma en man till en förskola och ha en annorlunda tolkning av förskolläraruppdraget innebär det inte bara en kulturell utmaning utan även en lönepolitisk sådan. Risken är stor att han bestraffas lönemässigt om han vågar bryta mot normen när det gäller innehållet i verksamheten.
De ska inte belönas “bara för att de är män” – men de ska inte heller bestraffas för att de tillför nya perspektiv. Jag kanske är onödigt misstänksam, men ser en farlig tendens till likriktning i Ulla Messings uttalande.
I Norge arbetar staten aktivt för att rekrytera män till läraryrket. I Sverige romantiseras lönediskriminering som en form av jämställdhetsarbete. Eftersom pedagogens kön inte spelar någon roll för innehållet i en könsneutral förskolan reproduceras de nuvarande könsrollsmönstren oreflekterat.
I stället för att diskutera verksamhetens innehåll kan de kvinnliga pedagogerna fortsätta att fokusera på pojkarnas problematiska beteende. Genuspedagogiken erbjuder teorier som legitimerar de här ansträngningarna. Ingemar Gens beskriver pojkarnas lek “Allt är tillåtet – bitas, klämma pungkulor, dra i håret, knuffas, slänga, ja, egentligen vad som helst som gör en framgångsrik i att bli Herre på täppan”. Jag känner inte igen mig och undrar syftet med de här polariserade kategoriseringarna: “Hon är otränad i våld och hierarkier och hon är inte lika skoningslös, smärttålig och empatibefriad som pojkar förväntas vara.”
Det behövs fler män i förskolan som kan göra upp med genusexpertarnas stereotypiserade bilder av hur pojkar är och förväntas vara. Annars är risken stor att vi får dras med de här skräckskildringarna.
Tre manliga förskollärare
Samma text finns nu på Newsmill.
Ingemar Gens förtydligar på Newsmill:
Länk
Han ger sig ut på djupt vatten och tar till de riktigt stora orden :
“Barn är människor, inte könsvarelser.
Jag tror nog att det är möjligt att beskriva barn som både människor och könsvarelser. För de som är beredda att korrigera sitt biologiska kön kirurgiskt kan nog ett sådant påstående upplevas som kränkande.
Kommentarerna drar snabbt iväg och många tycks göra en koppling mellan genusvetenskap och socialism. Så enkelt är det inte.
Liberalernas hetskampanj mot genuspedagoger liknar rena McCarthyismen
Tysta tankar 