Kollegan Ingegerd Ericsson publicerar en rapport som förstärker bilden av något som de flesta av oss redan trodde – vi tänker bättre när vi rör os.
Särskilt pojkarna tycks lida av den stillasittande skolan. Det är tråkigt att frågan måste kopplas till betyg för att tas på allvar.
Eller den barnvänliga:
Ibland är jag rätt trött på mitt jobb. Andra dagar tror jag på allvar att det är möjligt att skapa en utbildning där blivande lärare får experimentera och utmana sig själva. Då blir jag snäll och glad.
Den här veckan har 250 blivande förskollärare arbetat med uppgiften: Gör en film om en grupp som ska göra en film som handlar om lek och kultur.
Momentet är inte examinerande och jag slipper bedöma resultatet. Men jag gillar den här gruppens film!
Nu ser jag fram emot de andra 80 filmerna!
Jag ser dokumentären om en mammas kamp för sitt barn och blir berörd. Den mystiska sjukdomen provocerar på så många plan och en pappa säger:
– Jag skulle ge allt för att en enda gång förstå hur min son tänker!
Samtidigt inbjuder sjukdomen till spekulationer och enkla lösningar. Jag anar att det finns en marknad för lycksökare bland desperata föräldrar. Det är ett hoppfullt program.
Jag gillar att förskollärarna i Malmö säger ifrån.
Demonstrationsfrihet gäller alltså RÄTTEN att demonstrera – inte frihet från demonstrationer.
Vi börjar kunna det här mönstret nu. Skillnaden är att den engelska fackföreningen tycks ha genomskådat testraseriet och bestämt sig för att agera.
På lärarutbildningen i Malmö finns mål för den verksamhetsförlagda tiden som innebär att studenterna ska kunna redogöra för sina didaktiska överväganden utifrån teorier om lärande. Det är formuleringar som är utmanande på många plan.
Jag vet inte vad som ligger bakom de här rubrikerna och anar att det finns ett visst intresse av att svartmåla de norska framgångarna att rekrytera män till förskolan.
I Sverige gör alla allt – helst på samma sätt och samtidigt. Tanken på att en förskolechef skulle ta ansvar för arbetsfördelning kanske är provocerande? Jag vet inte.
Det känns som om den här debatten är riggad.
Samtidigt måste jag erkänna att efter 25 år i förskolan på åldersblandad avdelning har tanken på att smita undan från rutiner aldrig slagit mig.
I Sverige har delegationen för jämställdhet i förskolan definierat männens uppgift utifrån ett annat perspektiv – de ska visa att män också har vårdande sidor. Det är ett annat politiskt projekt. Kanske går de att förena – jag är bekymrad över att den här polariteten vällustigt återskapas av medier och efterlyser en bredare rapportering från Norge!
Och jag själv är lika vissen såsom Rhododendronen ser ut.
https://twitter.com/anna_kaya/status/187982254918733824
Antagligen tror de (som min kollega) att “twitter är bara för journalister och reklamfolk”.
Börja här:
https://twitter.com/tankom_hans/status/188023521132298240
Vad gör vi med välfärden?
Jag arbetar i en kurs som förhoppningsvis kommer utmana studenternas kreativitet. Den här listan kan vara en bra ingång till att diskutera det märkliga ordet “kreativitet”.
Tysta tankar 