Den här artikeln i DN skulle kunna tolkas som en krigsförklaring mot den svenska modellen. Filmen antyder att det finns flera möjliga positioner.
Nina Björk slår in en del öppna dörrar och okynnespolariserar några komplexa frågor.
Jag tycker debatten känns besvärande riggad. Alla goda människor samlas och förfasar sig.
Det blev fort politik.
Mårten Blomqvist lyfter stämningen.
Luften är lite lättare att andas. Den där polisen återkommer i många av mina favoritfilmer.
Colin Stokes analyserar populärkultur på TEDtalks och drar en del snabba slutsatser om hur föräldrar bör välja filmer till sina barn.
Föreläsningen är inte utan poänger, men det känns som om han missar den djupare meningen i de där filmerna och fastnar i moralism. Filmer handlar inte enbart om “goda förebilder”. Då hade det räckt med en film.
Jag tycker inte att musiker måste presentera förslag på lösningar – men det här är lite väl uppgivet.
“Håll om mig, bara du finns där…”
Medan världen rasar samman?
Filmen fick tveksamma recensioner. Jag har svårt att intressera mig för de egocentriska skitstövlarna. Men det är vackra landskap och bra musik.
Tysta tankar 