I skolan och förskolan tycker vi om nytta. Det är sällan vi diskuterar konstens djupare funktion som orosskapare.
I en tid då det mesta handlar om tydlighet och ordning behöver vi doppa lilltån i floden Kaos. Frågan är om det går att förena med en högskoleutbildnings krav på kursplanebaserad måluppfyllelse och examinerbarhet?
Läs mer: Länk till text av jan Thavenius
Därför läser jag antagligen texten som något mer än en partsinlaga.
Jag försöker se den nya serien Luck med Dustin Hoffman och Nick Nolte. Vid varje lopp väntar jag på att det ska bli målfoto och att den vinnande hästen räcker ut tungan. På stallbacken samlas fixarsorkarna.
Roy Andersson är fortfarande djupt förbryllande.
Den gråtande lärarinnan rusar ut från lektionen
Barnet: Vad är det fröken?
Fröken: Min man, han kallade mig för subba!
Barnet: Vad är det för något?
Fröken: Det får ni fråga honom om.
12 minuter in.
Jag ser fram emot den här filmen.
Några av mina favoritskådespelare medverkar.
De är både begåvade och mångsidiga.
Jag undrar vilken film jag sett dem i tidigare? De verkar så ödmjuka och tycks lida av en befriande brist på självupptagenhet.
Vi lever i berättelsernas tidevarv. Men vad händer när det visar sig att en del historier är rena påhittelser och lögner?
Jag lyssnar på Oförnuft och känsla med en lätt svindel.
Regissören Tomas Vinterberg hörde en gång på ett program där en person berättade om att han hållit ett tal till sin morbror på ett 60-årskalas och att han avslöjade festföremålets övergrepp mot honom och tvillingsystern. Händelsen inspirerade Vinterberg att spela in filmen Festen som blev en världssucce. Dogmatekniken gav en stark känsla av närvaro och äkthet. Det var svårt att värja sig från allvaret i budskapet – alla familjer har sina hemligheter.
Frågan är om det spelar någon roll för mig om det finns en verklig händelse i bakgrunden? Den journalistiska bragden att avslöja lögnen bakom berättelsen känns lite ynklig. På något sätt vill jag gärna tro – det kunde ju ha hänt.
Efter en intensiv dag kopplar jag av med Midsomer murders. Be mig inte redogöra för intrigen. Signaturmelodin är bättre än serien.
Borde Ivanhoe ha gift sig med Rebecca – den eviga frågan i nytt ljus.
Några välkända skådespelare och ett försök att förstå antisemitism och exotisering av judar i England på1800-talet.
jag somnar till en artikel om origami och vaknar till japansk mangakultur på Morgonteve. Sen ser jag den här filmen från Wemmenhög och blir ännu mer nyfiken på det där avlägsna landet i öster.
Tysta tankar 