Den här filmen innehåller material till ett dussin APT.
Länk till GFF:
Den här filmen innehåller material till ett dussin APT.
Länk till GFF:
Ken Loachs senaste film är stark och berörande. Film är bäst på bio.
Jag brukar hoppa över introt på teveserier, men när Nina Simone sjunger ”Please Don’t let me be misunderstood” hamnar jag i rätt stämning direkt. Love & Death är en stark serie!
Allt har åldrats i skönhet. Från syntklang till frisyr.
Det jag saknar mest i dag är nog ändå det fragmentariska berättandet. Någonting har hänt?
Jag börjar se den här filmen men pallar inte att se den till slutet.
Det är ingen vacker bild av mannen i kris. Jag slår över till Paradise Hotel. Det är inte heller bra för min slumrande cynism.
Jag lever i en slumpgenerator. Eva-Britt Strandberg sommarpratar om hur Bo Widerberg upptäckte henne på krogen. Kärlek 65 nominerades till guldbjörnen i Berlin.
Starka tidsbilder, pretentiös konstnärlighet, hög igenkänningsfaktor och österlenromantik, autetentiska barnscener (missa inte dotterns dialekt i inledningen).
Skådespelarna bär sina egna namn och filmen lär vara självbiografisk.
Den självupptagne och alienerade mannen är olidligt irriterande, men spelet är fascinerande och nervigt.
Filmhistoria, extra allt!
Diskreta sexscener
Fylla och morgonvandring över Hammars backar
“Den första svenska filmen där biljakterna inte ser ut som fickparkeringar”
Så minns jag en recension. Det stämmer bra.