Landets högskolor och universitet har fått kritik för heteronormativ undervisning och jag håller med. Alldeles för sällan utmanar vi våra föreställningar om manligt/kvinnligt och de gånger så sker är det ofta utifrån ett ängsligt och politiskt korrekt perspektiv. Vi förfasar oss över media och förtryckande idealbilder. Jag tror att det är svårt att komma under ytan och den auktoritära och rigida högskolemiljön inbjuder inte till att experimentera med roller. Samtidigt som regnbågsfestivalen pågick i Malmö prövade vi några gränser.

Förra veckan höll jag i en workshop som hade många olika syften.
1) Det är roligt att göra film – men då måste vi först befria oss från en del prestationskrav.
2) Det går att göra film snabbt – alla som varit med om en riktig filminspelning vet att det är ett oändligt gnetande med detaljer. Vår film gjordes under en timme och inklippen skedde direkt i kameran med bild-insertteknik VHS. Man får inte vara petig och full kontroll är inte idealet.
3) Det är spännande med populärkulturella referenser. Vi lånar energi från originalet. Musiken håller ihop infallen.
4) Det händer något med personligheten när jag får en mustasch. Hår behöver inte vara skamligt.

Jag har gjort åtta sådana här filmer på två dagar – och tycker fortfarande att det är en bra låt. Men jag är inte säker på vad videon handlar om. Inte i original och inte i vår version. Kanske någon kan hjälpa mig med tolkningen?