Jag har generat mig…

trad…försatt mig i prekära situationer. Och sällan eller aldrig satt hälsan i främsta rummet.

Ofta har det skett utifrån ett kalkylerat risktagande där jag har försökt väga fördelarna med ett mer personligt förhållningssätt gentemot vinsterna i en striktare mer tjänstemannamässig neutral lärarroll.

Nu står terminen och väger. På fredag lämnas examinationena in.  Då förväntas jag vara den objektive kriterieryttaren som bedömer alla arbeten utifrån upphöjd visdom. Samtidigt startar en kurs vars grundton handlar om lek, kultur och kommunikation.

Jag gör som alla riktiga män – citerar Gudfadern:

– I´ve tried to move out… but it pulled me back!

Frågan är vilken kraft som är starkast? Ordningssamhet, tydlighet och räta linjer eller de mer hotfulla kaotiska känslorna kring lek och lustfyllt lärande?

Jag, som lovat att avstå från alla pekoralistiska naturromantiska metaforer, känner valfrändskap (se där ett annat intressant ord) med den angripna bokstammen.

Antagligen är de små utväxterna ofarliga och kan till och med vara dekorativa. Den pampiga bokskogen är imponerande och vacker i lövsprickningstider – men underligt mörk och livlös på marken under sommaren. För den som inte varit i en riktigt skog är det lätt att förväxla en skånsk bokskog med vildvuxen natur. Jag ser det nog mer som ett uttryck för människans kortsiktiga triumf. Vi lyckas tillfälligt skapa en illusion av ordning.

Om kultur är “odling” så är detta kultur. Jag tänker nog att kulturbegreppet har andra mer vildvuxna dimensioner. Det verkligt spännande händer under ytan.

I stället för möbler och tapeter

Jag hör en efterlysning på P1 om minnen från Keith Jarretts Kölnkonsert 1975. Bra idé, tänker jag och återvänder leende till den tiden!

Det var en skiva som vände upp och ner på lyssnaren och jag hörde till dem som inte kunde få nog av de spröda tonerna som växer ut till mullrande flodvågor. Känslan var befriande och jag har sedan dess inte tvivlat på musikens kraft. Att bli indragen i något stort och mystiskt – förförd och förverkligad.

del 1
del 2
De övriga delarna finns in högerfältet

Håller det 33 år senare? Jag är inte orolig.

And I´m learning chinese…

Höjdpunkten på min barndoms engelsklektioner var när läraren tog fram Tandbergaren och spelade Tom Lehrer. Ibland fick vi översätta texterna och jag minns den ironiska elegansen i framförandet som något nytt och spännande. Det var politisk musik och det fanns ett budskap. Tom Lehrer gjorde det omöjliga – han skojade med nazismen.

– Mamma, eremiten retar mig!

– Det är rätt åt dig!

Jag ramlar in i en repris av Skrotnisse och upptäcker att jag kommer ihåg långa sekvenser. Scenen där Bertil Enstöring bygger helikopter åt sin rullstol och flyger utanför den misslyckade och elake stadsingenjören Ture Björkmans fönster är skoningslös. Till och med mamman tycker illa om Ture som har lång resa framför sig innan han drabbas av den slutgiltiga förnedringen i öknen.



De bästa klippen

Dags att klippa sig – men hur?

albert1

Skämt blir väldigt gamla och de som inte var med om teves barndom har svårt att förstå vilken status nyhetsuppläsarna hade på den tiden.

Den seriösaste hette Olle Björklund och var idol tills han åkte på folkparksturné och skämde ut tevemediet. Så lätt var det att hamna i kylan.

Min mamma tyckte mer om Sven Lindahl som senare skrev Mälarökyrka. Varje gång jag blev skickad till frisören var det med en bestämd uppmaning om att bli klippt som Sven med den berömda rundade luggen.

Jag drömde om att se ut som Beatles och svor över mina ostyriga lockar. Nu är det dags att välja sida igen.

Ordkonst

Bilden bygger på lärandemålen för kursen Att bli lärare

Klickbar bild:

Jag har hittat ett ställe som befriar mig från examintionsläsandets slaveri.

Gå till:

http://www.wordle.net

och skapa din egen ordkonst! (kräver ny version av Java)

Här är en till som bygger på målen för VFT termin 7!

Äsch jag kan inte sluta – gissa dikten!

Har vi för många ord?

Smurfarna fyller år och Andreas Ekström hyllar de små blå krabaterna. Denna fullödiga provokation mot språkinlärning är djupt missförstådd och nu är det dags att omvärdera smurfpedagogiken.

Genom att ersätta betydelsebärande ord med smurf eller smurfa tvingas mottagaren att aktivera sin tolkningsapparat. Kontextens betydelse blir avgörande. Kommunikationens problematiska natur blottläggs. pröva gärna att använda ordet smurfa minst en gång per mening – det går!

Lyssna på en personlig favorit – men vad är det egentligen smurfen vill göra?

Vi ska lämna er att fira denna dag på lämpligt sätt med ett citat av Dregen, en av svensk hårdsmurfs portalsmurfar.

Han har sagt apropå en fråga om det faktiskt finns groupies: ”Du, det finns folk som vill ligga med Gammelsmurf för att Smurfhits har varit etta på listan”.

Det är sådana citat som gör att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att smurfa med Dregen…

Lärarutbildning – konstnärsutbildning

Jag har ofta svurit över den nervösa målstyrning som kännetecknar den utbildning jag arbetar vid.  Allt är  mål, progression och examination. Ibland sneglar jag på hur verksamheten bedrivs vid konstnärliga utbildningar och undrar om den typen av själstyrande lärande är möjlig att genomföra på en massutbildning,

Skolporten hittar jag en avhandling av Ann-Mari Edström som behandlar denna  extrema form av självstyrande och studentansvar. Jag tvekar och faller in i mina kontrollreflexer. Men vet att tillit är en förutsättning för växande…

Hur många DVD-serier behöver vi?

Just nu säljer Aftonbladet Clint Eastwoodfilmer och jag känner en viss lockelse i att fylla hyllorna med udda serier. Jag tröstar mig med ett avsnitt ur Den gode, den onde och den fule från Youtube, där det finns många slutscener i klassiska westernfilmer.

Minuterna mellan 4.30 och 6.30 är grundkursen i alla filmskolor. Växelklippning när den är som bäst – och musiken… suck… Hur bra är Ennio Morricone egentligen?

Jag hade egentligen tänkt skriva något djupt om manliga förebilder – men avstår.