Mattias Kroon tar den pompösa nyenkelheten till svindlande höjder i Sydsvenskan. Jag rekommenderar bloggformen för den här sortens identitetsarbete.
Pretentious – moi? 2
Reply
Category Archives: Estetiska processer
Huizinga ringde och ville ha tillbaka “leken”!
Han är trött på att se ordet missbrukas i svensk skoldebatt. Nu senast är det förslaget till skollag som slår fast att leken är ett redskap för lärande, en metod och ett medel i Björklunds strävan efter att reducera barndomen till ett träningsläger inför det viktiga yrkesinträdandet.
I dagens Sydsvenska förklarar Ingrid Pramling och Ingegerd Tallberg Broman sig vara nöjda med skollags- och läroplansförslaget. (Ingen länk än)
Varför är jag inte förvånad? De kunskapsöversikter som Skolverket presenterar är omsorgsfullt rensade från rivaliserande perspektiv. (läs mer här)
- Oss pedagoger emellan...
Papperstidning på nätet eller digital mötesplats?
Jag är på ett utbildningsvetenskapligt seminarium som diskuterar behovet av en ny tidning om utbildning. Jan Thavenius och Olle Holmberg beskriver tankarna bakom Skola och samhälle (S O S) och vi diskuterar vad det är för tomrum publikationen fyller.
Det är en imponerande uppsättning skribenter som bidrar med texter och visst finns det utrymme för en kritisk röst i utbildningsdebatten.
Vi funderar över formen och det finns en spänning mellan traditionen att å ena sidan göra en fin akademisk tidskrift som ligger nära Pedagogiska magasinets genomarbetade redaktionella produktioner och å andra sidan utnyttja nätets fördelar genom att våga vara mer oförutsägbar och interaktiv.
Jag hoppas att de båda riktningarna kan samsas och att Olle orkar fortsätta att moderera kommentarer. Idag är Malmö Högskola värd för tidningen och dekan Johan Elmfelt bekymrar sig för okontrollerbara kommentarer som gör utgivarskapet riskabelt. Jag tror han oroar sig i onödan.
Min blogg har på tre år fått 8 500 kommentarer. 2 500 har varit skräppost som plockats bort av filtret. Jag har själv plockat bort två kommentarer med rasistiska undertoner. Inget har varit åtalbart.
Ett större bekymmer är att S O S är en smula ideologiskt förutsägbar. Ambitionen att öppna sidan för landets skrivglada lärare innebär risk för att en del “privat läckage” (Johans Elmfelts uttryck) kan förekomma. Vardagsbetraktelser, kåserier, krönikor, fotoreportage, metodtips tror jag inte hotar ambitionen att vara en seriös aktör i skoldebatten. Olle har tidigare talat om den akademins skräck för att “smutsa ner sig” och bloggvärlden är full av tveksamma men lockande företeelser. Alternativet är att göra en “papperstidning på nätet” och det känns ganska ointressant. Jag hoppas på en digital mötesplats med oräddhet som ledord.
Den 8/3 kommer Sven-Eric Liedman och berättar om sin medverkan i tidningen Inbjudan. Den aktuella texten är “Månglarnas tempel.”
Fyra glada pensionärer
Min aningen bittra slutkommentar är att det tycks vara lättare att driva en debatt utanför Malmö Högskola än inom organisationen.
Ge mig ett break!
Fredric från manliga nätverket i Borås tipsar om norskt jämställdhetsarbete. Menn i Barnehage tycks ha hittat en form av rekrytering som uppskattas av statsmakterna.
I Sverige menar delegationerna för jämställdhet i skola och förskola att riktade satsningar skapar skuldkänslor hos kvinnliga pedagoger. Det tror inte jag.
“Barnen gör allt det som vi vuxna har slutat med”
En ledsen groda
Andres Lokko tipsar om Kermits version av Nine inch nails sång Hurt. Jag trodde att Johnny Cash hade gjort den definitiva versionen.
Normalt är jag inte särskilt svag för självdestruktivitet, men här är det bara att kapitulera.
Om några veckor ska våra studenter göra musikvideor. Det är en väldigt öppen och i bästa fall oförutsägbar form och jag hoppas på många överraskningar.
“De bryr sig verkligen inte om oss”
I Skåne planeras ett nytt superfängelse och jag känner mig underligt trött. Det är tveksamt om de som låses in kommer ut som bättre människor. Svenska erfarenheter från kulturella aktiviteter med interner är inte uppmuntrande och jag tror det kommer att dröja innan Lars Norén ger sig på nya projekt. Antagligen är Johnny Cashs konsert på Österåker fortfarande det roligaste som har hänt inom svensk kriminalvård.
Länk till Malmö City
I Filippinerna dansar 1500 fångar till Michael Jacksons musik. Uppvisningen väcker dubbla känslor. Kraften och precisionen imponerar, men vad är det för känsla de uttrycker?
För några år sedan bad jag nyantagna (vi säger inte “nyintagna”) studenter att välja en metafor för sin upplevelse av skolan. Bland förslagen fanns en hel del trevliga (verkstad, laboratorium, bibliotek och mötesplats), men förvånansvärt många skrev “fängelse”. Förhoppningsvis söker de sig inte till lärarutbildningen för att bli framtidens fångvaktare.
Kanske danslärare?
Barn är raka – världen är sned
Tate modern - förstora
Dagens låt! Inte helt politiskt korrekt – men helt oemottståndlig
Peps Blodsband – Vilddjurets tecken (snea figurer) Spotify
Jag kommer aldrig fram
Vi diskuterar barnvisor och jag återvänder med en dåres envishet till Lennart Hellsings produktion. Kanske beror det på att vi sjöng de här sångerna när jag gick i lågstadiet, men jag vill gärna tro att det handlar om absolut kvalitet.
Jag funderar över varför just de här låtarna i stort sett har försvunnit från skolans repertoar och var all överpedagogisk musik kommer ifrån? Vem ersatte den absurda humorn med sockersöt sentimentalitet? Var det teve som gjorde att Pippi och Emil konkurrerade ut Hellsings visor? Hur kan det då komma sig att Alice Tegnér lever kvar i välmåga?
Mitt aningen paranoida svar är att Hellsings anarkistiska nonsens inte passar in i den idylliska och tillrättalagda bild av barndomen som reproduceras i svensk skola och förskola. Nio av de tio populäraste sångerna handlar, enligt en omröstning som barnradion gjort, om söta djur. Jag vägrar tro att barnen nöjer sig med denna torftiga sångskatt. Förstår kvinnliga pedagoger Lennart Hellsing? (Är frågan sexistisk?)
Sången om trädgårdsmaskeraden minns jag som en aning skrämmande. Tanken på att a-l-d-r-i-g komma fram är fortfarande ganska omskakande. Jag minns att jag tyckte att “aldrig” var väldigt länge.
Förstora
Från den omistliga sångboken Våra visor som verkligen borde ges ut i ny upplaga och delas ut av MacDonalds!
Till vildingarnas försvar
Det fanns böcker som barnen inte kunde höra sig mätta på. De älskade historien om den olydige pojken som fick gå och lägga sig utan kvällsmat och jag njuter fortfarande av att läsa den fantastiska berättelsen. Livet bland vildingarna är hårt och spännande. Slutet är tryggt och mystiskt.
Tanken på att se den nya storfilmen skrämmer och lockar mig. Boken är sparsmakad, men trailern antyder att de inte har sparat på effekterna.
“Och soppan var fortfarande varm”
Vad är estetiska uttrycksformer?
Hos Christer hittar jag ett filmtips från Lena som sätter igång mina tankar!
Vi jobbar med att uppmuntra studenters kreativitet och det finns idéer om att gestalta erfarenheter i estetiska uttrycksformer. Den här filmen med sjungande flickor från Nordkorea kanske är en nödvändig provokation mot vår kultursyn.
Ser ni något lockande i den här uppvisningen?
Uppdatering:
Ibland kommer det föreläsningar som hjälper mig att få svar direkt:
Tid: 2009-12-01 15:15 – 2009-12-01 17:00
Plats: Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 328
Målgrupp: Alla intresserade
Forskningsmiljön Barndom Lärande Ämnesdidaktik (BLÄ) fortsätter föreläsningsserien HT09 med följande decemberföreläsningar:
Estetik i förskolan – vad är det?
Föreläsare: Ingrid Lindahl, Kristianstad högskola
Det är bra att vara många – lärande genom musikteaterverksamhet i grundskolan.
Föreläsare: Els-Marie Törnqvist, Malmö högskola.
Vid eventuella frågor, kontakta Elisabeth Jennfors, elisabeth.jennfors@mah.se
Tysta tankar 