Förbjud de snuskiga ordlistorna!

Brian Kotts fortsätter att sprida ljus över min tillvaro. Idag länkar han till en artikel om en skola i Kalifornien som förbjuder lexikon i klassrummet eftersom de innehåller en definition av “oral sex”.

Länk

När jag tänker efter har jag vaga minnen från min sexuellt utsvultna högstadietid hur vi brukade slå upp ordet runka och fnissa åt definitionen “skaka, röra hastigt fram och tillbaka”. Dessutom tror jag att kåt hade betydelsen “levnadsglad” i den röda ordboken.

Ännu roligare var det när vi hittade Bellmans epistel 25

Du Ulla Winblad kåt,
Gunga i Roddarbåt

Så mogen var jag.

Mina indiska porträtt

Jag bläddrar i bildarkivet och fastnar bland kvinnorna i
Goa. Antagligen är det kylan och snön som får mig att längta efter
färg. Befunky
hjälper till att skapa distans. Kanske är det fel att estetisera
försäljerskornas hårda liv, men det är väl ungefär det bilder är
till för?

This slideshow requires JavaScript.

Alice Neel på Moderna museet i Malmö

Åter igen en helg i staden. De meterhöga drivorna på Österlen avskräcker och vi försöker förbättra vår kulturella status.

Alice Neel på Moderna museet är en underbar utställning om en spännande konstnär.

Länk.

Jag saxar från hemsidan:

Kolla några av hennes bilder här

Vi vandrar genom de vackra salarna och lyssnar på audioguidens berättelser om hennes verk och liv. Påfallande många porträtt föreställer inflytelserika kritiker och gallerister . Tyvärr tycks en stor del av dem inte ha uppskattat hennes skarpa blick och avslöjande pensel.

Antagligen var det en klen tröst för dem att hon var lika skoningslös mot sig själv. Här är ett av hennes få självporträtt som jag tror hon målade vid 80 års ålder.

“Det ökade kunskapskravet i förskolan…

…behöver inte innebära skolliknande undervisningsformer”

Ungefär så säger professor Sven Persson i en film från Malmö Högskola.

Länk till vimeo

jag gillar att filmen är inspelad utanför Sagolekplatsen i Slottsparken. När jag var föräldraledig var det en ganska torftig lekplats och jag har minnen av oändliga förmiddagar då jag satt ensam på en bänk och väntade på att det skulle komma fler barn.

Ofta svepte det in en förskola vid elvatiden som lyste upp lekplatsen i en kvart innan de till min dotters besvikelse hastade hem till den färdiglagade middagen. Då saknade jag mitt jobb.

 

En darwinistisk syn på skönhet


Studenterna brottas med svåra begrepp som kultur och estetik i en kurs som utmanar en del av skolans traditionella kunskapssyn. Vi ser en film om Bifrostskolan och en vanlig reaktion är ungefär:
– Jo det verkar trevligt, men hur går det med målen?

Tanken på att kultur skulle kunna ha ett eget värde är svår att fånga i ord och många tycks vara fast i en instrumentell världsbild där vi använder kultur för att uppnå något syfte. Barnen sjunger för att träna språket och ritar för att utveckla motoriken.

Anders B Westin tipsar om en film som beskriver en darwinistisk syn på skönhet. Det skulle vara spännande att möta någon annan teori från studenterna än Vygotskij! Jag är inte säker på att mina kolleger uppskattar den här TED-filmen, som antagligen kategoriseras som biologistisk eller något ännu värre!

Den sista studsen!

Det finns tillfällen då lärarutbildaren ångrar sitt yrkesval. När jag ser dansgruppen Bounce´s avskedsföreställning i Globen på teve inser jag att det är dans jag borde satsat på.

Balletdansören med den röda kepsen är en lysande illustration av mötet mellan populär- och finkultur.

Dansarna på väggen med block som skjuts ut…

Beyonce möter Tina Turner…

Sängdansen…

Om ni möter mig i korridorerna och jag tar konstiga steg vet ni varför!

Länk till program – till den 6/12

Lunaria – varje svensklärares dröm

Vi talar ofta om flerstämmiga klassrum och betydelsen av olikheter i tolkningar av verkligheten. Samtidigt är lärarutbildningen indränkt i normativitet och ibland känns det som om alla tävlar om att bära upp den allra korrektaste åsikten. Kanske ligger det i yrkets natur att vilja vara klok och trovärdig, men jag längtar efter att vi i vår egen utbildning lyckas bejaka den där olikheten som vi så gärna talar om när det gäller barnens nivå.

Jag tror Wilhelm Ekelund sa det bättre – men jag är mer än öppen för andra tolkningar av dikten Lunaria.

Här tätt vid den yppiga klyftan
flammar din ensamma prakt,
sig hög i skuggan reser
din spensliga ljusa växt.

Din gestalt, så lätt och så kraftig,
aldrig beundrar jag nog,
ett ädelt barn du är
af den blomsterrika dunkla jorden,
dess klara safter välla
i din höga friska kropp
så genomskinliga rena,
där spänstigt fri och stolt
i skönhetsbräddad kraft
du öfver svarta grunden strålar
det lefvandes symbol.

Så skild från de andra du synes stå,
så främmande och tyst,
och din blick är egen och kall;
men djupet är tungt af längtan.
Ingen ditt lynne liknar.

Men soliga klyftan upptill
är full af den sorlande sommar,
där dallrar törnros, konvolvel glad
och kaprifol i flamma;
de spela i vinden, de vaja mot hvarann,
de le och sjunga,
och alla blommor äro glada mot hvarandra,
och alla blommor äro vackra mot hvarandra.
Ingen dig ser,
ingen märker dig af de andra.
Hvar har du din vän, du blomma kall?

Eller kanske när allt i slummer sänkts
och sjupen blanka darra
och den tysta klyftan fylls
af svart och hemligt sus,
med stjärnorna du talar?

Wilhelm Ekelund samlade dikter 2

Bilden är tagen av  Christian Fischer och licensierad under Creative Commons

Märks det att jag tränar på upphovsrättsfrågor?