Alla förslag mottages tacksamt.
Jag funderar på att pröva den här bilden på blivande lärare. Vad ser de? Vad har hänt? Vad händer sen? Vilka associationer väcker bilden?
De flesta av oss är vana vid att avkoda reklambilder utifrån avsändare och avsikt. Inte så lätt här.
Källa Retrocapsule.com
Misstänksamheten är stor. Samtidigt är det svårt att blunda för möjligheterna. Ladda hem bilden och studera noga!
As Lisa Guernsey of Slate Magazine writes about her daughter’s obsession with Minecraft, it’s worth taking a look at the concept of educational gamification. Strictly speaking, the idea is more than simply allowing students to play games in class. More appropriately, educators interested in the concept are encouraged to think about introducing game-like features into curriculum in order to stimulate the habits that games tend to induce. MIT’s Education Arcade writes: “Game players regularly exhibit persistence, risk-taking, attention to detail, and problem solving, all behaviors that ideally would be regularly demonstrated in school.”
Anne-Marie Körling rivstartar skoldebatten. Få saker väcker lika mycket känslor som läxor och jag ane att ämnet är ständigt aktuellt på landets skolor.
Nu är ett bra tillfälle att diskutera frågan.
Jag försöker återskapa mig som skolintresserad. Just nu är jag fruktansvärt arg över behandlingen av Sture Bergwall och vill helst diskutera Hannes Råstams fantastiska bok.
Läs den!
https://twitter.com/korlingsord/status/231652702696906752
Jag är i Malmö. Här funkar bredbandet bättre och jag har en del filmer att se.
I Sverige finns #skolchatt och i USA #lrnchat.
Diskussionen om skolans inriktning pågår över hela jordklotet. Internet sover inte.
Jag njuter av Anne-Marie Körlings hemlighetsfulla bilder och blir lite äventyrslysten. Kanske handlar det om att jag får sätta samman bilderna till en berättelse?
Själv lever jag ett stillsamt liv och lämnar ogärna trädgården. Men efter Allsång på Skansen inser jag att det finns en värld bortom horisonten.
Jag såg den här filmen på premiären i Limhamn 1966. Ett popband spelade och jag hisnade över de fantastiska specialeffekterna. Hur svårt kan det vara att klättra på väggar?
Jag läser Woody Allens synnerligen ojämna novellsamling Rena anarkin.
De flesta berättelser är hysteriskt skämtsamma och ganska tröttande, men det finns undantag som bränner till. Historien “Avslaget” om finansmannen vars son nekas tillträde till New Yorks finaste dagis är ett mästerligt debattinlägg om barndomens betydelse för vuxenlivet. För mig är det svårt att inte känna mig lite drabbad. Hur viktig är förskolan egentligen?
Den här berättelsen vill jag diskutera med kollegor och studenter. Av en tillfällighet högläser jag berättelsen tillsammans med författaren till den här rapporten. Det känns som om gudarna försöker säga mig något.
Jag oroar mig mer för lärarnas estetiska kompetens än deras stavningsförmåga. Om jag nu måste oroa mig.
Tysta tankar 
