Läser med förfäran om hur genuspedagogiska insatser motarbetas i Lettland.

En av de ”farliga” böckerna heter ”Dagen då Karlis var Karlina”, den andra är ”Dagen då Ruta var Rihards”.

Båda kan ha ödesdigra följder för lettiska barns sunda könsidentitet, enligt upprörda aktivister som nu kräver den ansvariga ministerns avgång.

Välfärdsministern Ilze Vinkele har enligt representanter för 54 lettiska medborgarorganisationer grovt överskridit sina befogenheter när hon tillåtit att de förhatliga böckerna delas ut till lettiska förskolor. Bland dem som protesterar finns två lärarorganisationer.

Böckerna gavs ursprungligen ut av det danska jämställdhetsministeriet. Den lettiska versionen är producerad med stöd från Nordiska ministerrådet.

I en av böckerna får en flicka klättra i träd med pojkarna i stället för att titta på prinsesskronor med de andra flickorna på förskolan. I den andra boken leker en pojke med dockor tillsammans med flickorna.

Helt förkastligt, menar de 54 medborgarorganisationerna i ett protestbrev till regeringen.

Idag är jag 100% genuspedagog.

Det skulle kunna vara ett sedelärande exempel på hur svårt det är att överföra metoder mellan länder? Kanske är Lettland ett land med dåliga erfarenheter av social ingenjörskonst.

Nu förstår jag bättre inläggen från de baltiska konferensdeltagarna. Jag utgick från att deras situation liknade den svenska.