Jag känner lockelsen.
Dessutom tycks det ha något med återvinning att göra.
Jag känner lockelsen.
Dessutom tycks det ha något med återvinning att göra.
Tänker ofta att den här orkestern borde spela in en ny skiva.
Länk till hela skivan som zippade mp3-filer.
Det är fortfarande kul att höra en del av de här sångerna sjungas på förskolor. Men vi borde nog ha övat innan vi spelade in.
Pojkaktig sångbok 1
Jag bläddrar i en favoritbok och funderar över det här med stereotypier. Om vi verkligen oroar oss över bildens förhållande till det vi kallar verklighet borde det vara omöjligt att beskriva någonting utan att anklagas för att vara fördomsfull.
Men om vi kommer ihåg att bilden är en representation av konstnärens föreställningar om världen kanske det blir lite lättare.
Bilden av eleven som drömmare?
Till sist – det är bara en bild.
Jag är säker på att barn utvecklar viktiga förmågor genom att utforska världen med sina kroppar. Frågan är om de studenterna kan relatera till de här upplevelserna? Under vilket kursmål ryms sinnlighet? Det är dags att ta det transdisciplinära lustfyllda lärandet till en ny nivå.
Dessutom anar jag ett städproblem.
De som följer bloggen anar säkert en viss dubbelhet. De helger vi inte är på Österlen försöker jag leva upp till bilden av någon form av kulturbärare. Det gör inte ont.
Utställningen bygger på Christer Strömholm och de fotografer som på något sätt kan knytas till hans tradition av närgånget bildberättande. Ibland tröttnar jag på alla dessa misstänksamma blickar mot kameran, men ofta är det fantastiska bilder – vardagliga och anspråkslösa.
Jag funderar över hur dagens ivriga mobilfotograferande påverkar oss. Många bilder blir det. Den som försöker hävda foto som konst måste nog anstränga sig lite extra.