Läser att den här underbara boken snart kommer ut i Norge och Danmark – men inte Sverige – och funderar över orsaken. Kan det vara så att titeln “Vi har en plan” påminner om en viss film?
Eller är vi ett arrogant land som dyrkar vår egen kultur som världsledande?
Spännande opposition av Göran Folkestad – se ovan.
Sedan tog betygsnämnden över:
Det lyckliga slutet. Ylva Holmberg är nu doktor.
Och jag har ingen koll. Det retar mig, men är möjligt att åtgärda.
OK – nu kör vi:
Många oroar sig för att barn tillbringar för mycket tid framför datorn. Jag är mer bekymrad över att de inte är ute tillräckligt och att varken miljön eller de vuxna stödjer barnens lekar.
Johanna Karlsson skriver fint om dancehall – en genre jag har begränsade kunskaper om.
Under tiden rasar en debatt på Twitter om @genusfotografens ofta moraliserande kritik mot sexistisk reklam.
Jag gillar att folk rör sina kroppar och leker med sexuella uttryck. De verkar ha kul på filmen.
Jag gillar hängivna personer. Tillsammans kan de uträtta storverk. Ibland nyttiga sådana.
Förmågan att beskriva en bild utan att tolka eller blanda in förebilder och avsikter är viktig. Tekniken att stanna upp och fokusera på vad det är vi ser skapar intressanta samtal. När vi lämnar den osäkra beskrivande nivån (vad ser vi?) finns utrymme för subjektivitet (vad känner jag?) och äkta erfarenhetsutbyte.
Några redskap:
Jag var i Warszawa 1977 och besökte det pompösa Kulturhuset. De flesta utställningar var socialrealistiska hyllningar i klassisk stil, men det fanns också en avdelning med djärv affischkonst.
Kolla länken
Tysta tankar 