Mitt förhållande till julen är kluvet och när Ernst sätter igång med det stora pysslet drabbas jag av svåra flyktdrömmar. Just när programmmet är som odrägligast genomtrevligt spelas den här sången.
Hur tänker de? Vill Ernst (eller ljudläggaren) också ha en egen flod att fly bort på? Sången beskriver en möjlig väg bort från julhysterin – långfärdsskridskor.










