Heteronormativ överdos?

Bloggen hotar att urarta till seriositet. Det har blivit för mycket kommenterande och förnumstigt debatterande. Jag vill bort från allvaret. Utan tvivel är jag inte klok – som Tage Danielsson sa.

Hur mycket kärlek finns det på planeten jorden – och hur ser den ut? Jag vet bara att det är ganska enkelt att förlöjliga de romantiska myter som driver oss genom livet. Ibland tror jag att det är bra med en riktig genomkörare och att skrupelfritt få frossa i stereotypier.

Bokserien Harlekin gör industri av genren och omslagen har allt. Njut av överflödet!

Kanske är det en lämplig uppgift för genusvetare att analysera bildspråket – det bör inte vara alltför svårt att hitta exempel på över- och underordning. Frågan är om vi kan värja oss mot det inte alltför dolda budskapet: Man ska vara två…

Å andra sidan bjuder denna varnande kärlekssång på större utmaningar. Klarar vi oss utan kärlek? Eller är det den romantiska heteronormativa tvåsamheten som är problemet…

Bra böcker ska oroa…

…och Marie Hermanssons roman Svampkungens son ligger och gnager och skaver i minnet. På samma sätt som hennes förra bok Mannen under trappan släpper den inte taget.

Berättelsen fick underlig kritik och många recensenter hade svårt med formen som är skriven utifrån huvudpersonens perspektiv men med mytologiska under- och övertoner. Den ömtåliga överenskommelsen mellan läsare och författare är hotad.
– Menar hon verkligen att vi ska tro på det här?

svamp.jpg

Jag ska inte förstöra läsglädjen, men det finns mycket i boken som jag funderar över. Fadern är landets ledande svampexpert och ordnar exkursioner med damer som han förför. Sonen är blyg och helt i händerna på sin dominante och manipulative far.

Temat är kanske manlighet i en stereotyp och ålderdomliga form som gör bygdens kvinnor galna, men lämnar sonen i vilsenhet. Hans försök att hävda sig gentemot fadern får katastrofala följder. Det som skulle bli ett försök till uppror och självständighet innebär ett totalt nederlag.

Varje son tävlar i någon mening med sin far – och Freuds oidipala arena är inte den enda – men vad händer när fäder väljer att medvetet förnedra sina söner i deras försök att etablera någon form av manlighet? Boken ställer frågan på ett sätt som gör att jag tvingas ifrågasätta den traditionella bilden av manlighet som något traderbart. Det enkla imitativa rollövertagandet fungerar inte. Här gäller det snarare att skydda sig från bilderna av djurisk och hänsynslös maskulinitet.

325px-sylvester_stallone.jpg

Jag tänker på Susan Faludis intervju med Sylvester Stallone i Ställd. Världens mest beryktade machoman berättar om hur han försöker imponera på sin far med olika former av självdestruktiva ritualer, men ständigt möts av förakt. Höjdpunkten är när Stallone hyr en hästpolobana och fadern med berått mod försöker rida över sin son i avsikt att skada honom. Då släpper krampen och han inser det absurda i kraftmätningen. Efter det gör Stallone några filmer (Cops m.fl. ) där han försöker etablera sig i andra genrer – men publiken vill hellre se honom som stereotyp rambofigur. Men det är gripande att läsa om hur insikten drabbar honom
– Du kan inte vinna över din far! Han är den del av dig…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

40 anledningar att inte skaffa barn?

Så heter en bok som Ann Heberlein presenterar i dagens Sydsvenska. Kanske finns det inget mer provocerande än att frågasätta lusten att “skaffa” barn. Tidigare hände det att folk sa “få” barn och detta kanske var ett uttryck för att barn var en form av gåva – något att vara tacksam över och inte ett klädsamt tillbehör.

kris.jpg

Heberlein tar (som vanligt) ut svängarna och prövar resonemangets hållbarhet. Varför är vi så besatta av föräldraskapets njutbarhet när alla undersökningar visar att det är en tid av fruktansvärda påfrestningar? Enbart möjliga att uppskatta genom sömnbristens förlåtande minnesförluster.

Den biologiska driften att se sina gener spridas över planeten jorden må vara stark men räcker det för att förstå vilka prövningar människor utsätter sig för i kampen för en lyckad fortplantning?

Jag lär någon gång ha sagt att:
Ett barn skaffar man för att man är nyfiken
Två för att man tror att de ska leka
Tre för att man är dum i huvudet…

Så här i backspegeln skäms jag över den uppenbart koketterande cynismen och skyller på småbarnstidens utmattningssyndrom.

Slutklämmen gillar jag:

Jag längtar efter en bok som ömsint beskriver moderskapets glädje, kanske till och med listar fyrtio argument för att skaffa barn. barn.jpgbarn.jpg

Tyvärr kommer inte jag att skriva den boken, av den anledningen att jag inte kan komma på särskilt många goda argument till fördel för föräldraskap. Bara ett enda totalt irrationellt skäl: den förfärliga, förtärande och enorma kärleken som finns mellan ett barn och dess föräldrar.

Teambuilding – I like it!

Mycket fjomperi importerar vi okritiskt och stora delar av den ledarskaps- och managementfilosofi som breder ut sig i skolan är djupt motbjudande. Men det finns delar jag gillar. Tanken på att grupper behöver utmaningar för att växa samman förstår jag.team1.jpg

På min enhet tar vi in 320 studenter fördelade på 40 arbetslag. Vi väntar oss att de ska stötta varandra och ta stort ansvar för studierna. De är beroende av varandra – på gott och ont.

Därför åker vi ut till en skog utanför Malmö och skickar ut dem på teambuilding i form av 8 stationer som ska träna deras samarbetsförmåga och tillit. Olika egenskaper belönas i övningarna och den viktigaste förmågan är nog att lyssna på varandra. Det låter banalt men efter dagen brukar mycket lossna i grupperna.

En dag i skogen betyder mycket. Rollerna är inte fixerade – alla behövs. Tänk om vi kunde bevara den känslan!

Det påminde om min tid som förskollärare och känslan av att ha varit med om en riktigt lyckad utflykt. De enkla nöjenas tid.

Estetiken tar över?

Ordet estsetik förekommer i 14 kursplaner i svensk skola – tyvärr i 14 vitt skilda betydelser! Tolkningarna spänner från romantisering av fritt skapande, traditionell syn på konst som dekoration, färdighetsträning, estetik som korrigeringsstatistik, konst som oförargligt pyssel, konst som avkoppling, mediespecifika uppfattningar som tangerar konst för konstens egen skull, konst som hjälpgumma till viktiga ämnen, uppfostran in i god borgerlig finkultursmak – till det som vi på Malmö högskola kallar radikal estetik. (läs mer)

Våra nya studenter möter begreppet estetik i kursplanen för den inledande kursen och jag försöker förklara vad det är som förväntas av dem i det moment som kallas estetisk presentation. Det är minerat område och jag märker hur lätt det är att hamna i knipa och bli retorisk. Att spela ut känsla mot förnuft är lockande. Att spela ut skriftspråk mot andra språk är också lockande. Men det vore att lura studenterna om jag försökte få dem att tro att skriftspråkets ställning på allvar är hotad av de multimodala uttrycksformerna. Gutenberg regererar

Nåja vad menar jag är viktigt?

1) Det måste finnas en erfarenhet att utgå ifrån. Upplevelsen, intrycket, förnimmelsen – vi börjar där. Någon har varit med om något!

estet3.jpg

2) Det upplevda måste få en form – eller som vi säge: en gestalt! Någon vill berätta något!

I instruktionerna betonas att den multimodala uttrycksformen ska väljas av studenterna. Det är inte alla studenter som uppskattar denna form av frihet. Några skulle nog ha föredragit att få redovisa i vanlig textform.

estet1.jpg

3) Gestaltningen ska medieras – den ska göras gemensam på något sätt. Någon får ta del av något!

Ordet redovisning associerar till duktighetskultur och vi försöker hitta en form som inte väcker bedömningsnerven. Det handlar inte om bra/dåligt eller rätt/fel utan om att kunna kommunicera och att väcka nyfikenhet.

estet2.jpg

4) Tolkning “is the new black”. Någon försöker förstå vad som kommuniceras.

Mottagarens reaktioner är mer intressanta än avsändarens avsikter. Förhoppningsvis kommer vi inse att vårt sätt att uppleva och beskriva världen måste knfronteras med andra tolkningar. Då först kan vi prata om gemensam kunskap som utgår ifrån olikheter snarare än samstämmighet.

estet4.jpg

Själva examinationen av momentet är en individuell text som beskriver studentens tankar kring uttrycksformens lärandepotential. Det kan bli intressant. Kraven på att vi ska göra en likvärdig bedömning av ett svårt område är stora. Så är det här i livet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Idag väljer jag att tro…

…på lärarutbildning som en god kraft i samhället. Ibland har jag tvivlat på vår verksamhet, men inte idag. De 320 studenter som radar upp sig i bänkarna för att under 3,5 år utbilda sig till lärare har rätt att möta lärarutbildare som är hängivna sin uppgift som den uttrycks i Högskolelagen och den nya examensordningen:

Kunskap och förståelse
För lärarexamen skall studenten
– visa sådan kunskap i ett ämne eller ämnesområde som krävs för den verksamhet som utbildningen avser inbegripet kunskap om ämnets eller ämnesområdets vetenskapliga grund och om relevanta metoder inom verksamheten samt insikt om aktuella forskningsfrågor,
– visa kunskap om lärande och undervisning
– visa kunskap om läs- och skrivutvecklingens och matematikens betydelse för barns och elevers kunskapsutveckling, och
– visa kunskap om betydelsen av ett jämställdhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten och vid presentation av ämnesstoffet.
För undervisning och annan pedagogisk verksamhet i förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år gäller dessutom att studenten skall
– visa mycket god kunskap i läs- och skrivinlärning och grundläggande matematikinlärning.
För undervisning i grundskolan och i gymnasieskolan gäller dessutom att studenten skall
– visa mycket god kunskap i att analysera och bedöma elevers kunskapsutveckling samt god kunskap i betygsättning.

Färdighet och förmåga
För lärarexamen skall studenten
– visa förmåga att omsätta de kunskaper i ämnen eller ämnesområden och om lärande och undervisning som krävs för den verksamhet som utbildningen avser, så att alla barn och elever lär och utvecklas,
– visa förmåga att förmedla och förankra samhällets och demokratins värdegrund,
– visa förmåga att förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever,
– visa förmåga att självständigt och tillsammans med andra planera, genomföra, utvärdera och utveckla undervisning och annan pedagogisk verksamhet samt delta i ledningen av denna,
– visa förmåga att analysera, bedöma, dokumentera och värdera elevers lärande och utveckling i förhållande till verksamhetens mål samt informera och samarbeta med föräldrar och vårdnadshavare,
– visa förmåga att använda informationsteknik i den pedagogiska verksamheten och inse betydelsen av olika mediers roll för denna, och
– visa förmåga att kritiskt och självständigt tillvarata, systematisera och reflektera över både egna och andras erfarenheter och relevanta forskningsresultat för att därigenom bidra till utvecklingen av yrkesverksamheten och kunskapsutvecklingen inom ämnen eller ämnesområden.

Allt detta har Sveriges riksdag beslutat och nu är det upp till oss att förverkligar visionen om den kompetente läraren.

Min privata förhoppning är kanske att studenterna, likt huvudpersonen i videon nedan, rycks med i något och vågar göra oväntade saker. Valet som vapen – Weapon of Choice.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Osjälvständigt arbete?

noter.jpg

I Bolognaprocessens följder är vi tvungna att lära oss nya ord och nya betydelser. En del är laddade med positiv energi men tömda på egentligt innehåll. Det värsta exemplet är “självständigt arbete”.

 Tanken är att det är meningsfullt att dela in utbildningen i självständigt och osjälvständigt arbete. Jag tror att det självständiga spåret (som ska poängsättas och spridas ut under utbildningen) pekar mot undersökningar och examensarbetesskrivningar. Å andra sidan finns det osjälvständiga spåret som präglas av förutbestämda processer, högt lärarberoende och reproduktiv kunskapssyn. De två sidorna legitimerar varandra och i en dikotomiserad värld kan vi fortsätta att vårda myter om fri forskning och ämnesinriktad progression.

När studenterna kommer är det med blandade känslor jag presenterar kursens innehåll som 15 högskolepoäng osjälvständigt arbete. Jag har högre ambitioner än så.

Kulturell utsvävning i lantlig miljö

Loppmarknad på Österlen kan vara påfrestande. I de fina kustorterna är upphetsningen fullständig under Juli månad – men det blir mycket pengar till idrottsföreningen.

grasklipp.jpg

S:t Olof ligger någon mil från kusten och är inte en del av det mondäna turistlivet. Tvärtom säger min granne att folket där inte är helt att lita på – det är för många träd. Men loppmarknaden i slutet av sommaren är ett säkert kort för finsmakarna och lokalbefolkningen. Kulturkrockar är vanliga.

skott2.jpg

Den gamle mannen har lastat en skottkärra högt över det säkra. En artig man går fram och erbjuder sig att hjälpa till men blir muttrande avvisad. Han säger sårad:
– Nej jag pratar inte polska – Jag pratar stockholmska och undrar om du behöver hjälp…

flipper.jpg

classic.jpg

Den vilda budgivningen kring flipperspelet slutar kring tusenlappen och jag undrar om köparen vet hur komplicerat ett sådant spel är inuti.

lassel.jpg

Ett annat lockande köp är en skiva med Sveriges äldste tonåring Lars Lönndahl – mannen som vägrar åldras.

lillabat.jpg

Pia och Roland har gjort en skiva med ett omslag som väcker starka känslor.

De verkliga fynden finns på konstavdelningen och det är lätt att förstå motsättningen mellan de fina konstnärerna i Österlens konstnärsgille och den folkliga konsten. Här är populärkulturen rikt representerad. Inget artistiskt skråväsende rår på kärleken till dessa bilder.

(se bildspel)

Böckerna säljs för tio kronor/plastkasse. Bara omslagen är värda det dubbla.

(se bildspel)

I gränssnittet mellan forskning och journalistik

Forskare beskriver verkligheten med hög precision – men de är inte särskilt skickliga på att föra ut dessa bilder av hur det ser ut. Resultaten stannar ofta i avhandlingsform och livet går vidare.

I dagens Sydsvenska lyfter Fredrik Pålsson upp samma tema som behandlades under konferensen som Mångkontextuell barndomsgruppen anordnade. Anledningen är en antologi om modern barndom av Gunilla Halldén. (Länk till tidigare blogg) Och som genom ett trollslag finns plötsligt frågan om barndomens pedagogisering på allas läppar. Jag drömmer om att den kraften ska finnas i de vetenskapliga texterna oftare.

elephant-01.jpgJag känner igen beskrivningarna av den moderna barndomen från boken och lider med barn som utsätts för alla denna uppmärksamhet och dokumentation.

Min favorithistoria är fortfarande den om lille Sven som är på Zoo med sin klass och står blundande framför elefanterna. När fröken frågar varför säger han:

– Jag vet hur det blir när vi kommer till skolan – vi blir tvungna att rita det vi har sett!

På ett djupare plan måste vi börja fundera över var alla dessa planer för hur barn lär sig och utvecklas kommer ifrån. Den nervösa kunskapssynen som regeringen ger uttryck för kommer att få konsekvenser långt ner i åldrarna.

Trädkrameri – festivalyra

Det är omöjligt att inte tycka om Malmöfestivalen. För 25 år sedan åkte den ökände betongsossen Nils Yngvesson till Kiel och förfördes av en nordtysk hamnfest. Han bestämde att Malmöborna behövde muntras upp (ja, det var valår) och drog igång festivalen under våldsamt motstånd från borgarna. Jag minns att min far blev tråkad av sina arbetskamrater för att han hade varit på sossejippot. Nu är det en institution som varje år utvecklas till något ännu mer unikt och spännande. Drakbåtarna har tagit sitt sista paddeltag. Försäljarna dominerar inte längre. Malmöborna (med viss hjälp från kranskommunerna) har tagit tillbaka sin stad.

trad2.jpg

Jag tog en promenad genom parken och fastnade framför ett påklätt träd. Malmö stad har gett ut ett praktverk om träd i Malmö som jag fick i födelsedagspresent av vänner som känner till min passion för träd. Av någon anledning tycker jag att det är viktigt att kunna skilja mellan cykomorlön, naverlönn och skogslönn. Fråga mig inte varför.

Tingsek spelade på Mölleplatsen. Jag har missat honom (och hans fantastiska band) tidigare och blev djupt imponerad. En blandning av Prince, Stevie Wonder och … hmmmm … Måns Zelmerlöw!

cl2.jpg

Från Mölleplatsen är det ett stenkast till Linnéplatsen och dansbandsscenen. Där uppträdde (????) ett gäng countrylinedansare. Jag älskar att dansa, men måste nog arbeta mig igenom en hel del av min elitism innan jag ger mig in i det gänget. Min kärlek till folket har sina gränser.
lampa.jpg

På Lördagsplanen är det medelklasstryggare. Här värmer vi oss runt kulturens lampa. Smyger in i filmtältet eller vilar i en av de dekorerade sängar som Drömmarnas hus har ställt ut under träden.

Efter två timmar är jag nöjd och går hem. Det är en av höjdpunkterna.

Andra bloggar om: , , , , , , ,