Jag ser Uppdrag gransknings reportage om köttfusket inom ICA och säger bara:
– Jag är tjockad!
Josefssons dramaturgi är klockren. Giriga lögnaktiga butiksägare slingrar sig som maskar alltmedan bevisen presenteras. Dagens uppföljning i Sydsvenskan 2 där den ångerköpte VD:n visar sig vara den person som har lagt ner kvalitetsarbetet lyfter reportaget till principiella höjder. Allt följer en egen ljuvlig journalistisk logik som klär av mina föreställningar om Sverige som ett tryggt och moraliskt reglerat land. Nu vill jag se bovarna lida så att min bild av rättvisa kan återuppstå.
Den definitiva utmaningen för Stig och hans glada reklamfilmsgäng är att ta steget från det ironiska och distanserade till det allvarliga. Nu behöver ICA jobba med sin trovärdighet och rehabilitera ett skadat varumärke.
Den gamle revolutionären Mosesson såg inte helt glad ut över att representera denna grupp.
På fredag disputerar min gode vän och värderade medarbetare Johan Söderman med avhandlingen 
I lärarutbildning och skola talar vi ofta om olika kunskapsformer och betydelsen av att inte nedvärdera andra språk än det skrivna. Ändå drabbas jag hårt av orden. Vi som jobbar inom systemet är hårt präglade av att skriftspråket är det högsta, det viktigaste och det fina. Tal, bild, musik, drama, kroppslighet, intuition – allt det som gör livet värt att leva anses ofta vara en sorts förstadium för det skrivna.
Medierådet har gett ut en 
Samtidigt ligger de grovhånglande paren utsprida över gräsmattorna i höstkylan och allt tycks till sist ändå handla om mat och kärlek. Den inte alltid så sofistikerade sensualismen dominerar och försöken att dölja den bakom strama byggnader och högfärdiga miner – nej jag får inte ihop det.
Jag går genom kyrkogården en våt höstdag och kan inte bestämma mig för om döden är ett skämt och om livet är på allvar. Att som turist samla på upplevelser genom att se berömda personers gravar känns lågt. Existentialismen ställer högre krav på oss. Vi ska delta – inte observera!
Tysta tankar 