En eldsjäls bekännelser

Jag tror att mina kolleger betraktar mig som en sådan där mystisk IT-eldsjäl som brinner för datorer i undervisning. Det är delvis en behaglig position med viss makt kopplad till dessa färdigheter. Studenterna kommer till mig med underdåniga frågor om nätverk, lösenord och konfigurationer. Oftast hänvisar jag dem till supporten med en suck av lättnad – men ryktet som IT-entusiast får jag leva med.

När jag läser reaktionerna på Lärarutbildningsutredningens förslag om att upphöja IT till övergripande perspektiv blir jag lite tveksam. (Se t.ex. KK-stiftelsen 2 – jag vet – bit inte den hand som föder dig!)

Vill jag vara en del av denna frustrerade längtan efter modernitet som på något sätt kopplas samman med status? Många IT-pedagoger tycks se sig som missförstådda missionärer i ett kallt och ogästvänligt skollandskap befolkat av teknikfientliga fossiler.

Ett försök till nyansering gör Daniel på Babels torn:

Istället så visar datorn för mig, som aldrig förr, att läraren behövs. För om man ska få till autonomi och intresse hos eleverna behövs en människa bakom utbildningen, någon som bryr sig om vad eleverna gör och vad de lär sig. Någon som funderar över hur intresse och motivation blir till, hur elever lär sig och hur man kan bedriva undervisning med och mot förutsättningarna.

Då behövs det också en lärarutbildning med helhetssyn på barns utveckling – inte den ängliga ålders- och färdighetsfixerade produkt som Franke presenterade i onsdags.

IT-glasyr på koblaja

Lärarutbildningsutredningens samhällssyn, människosyn och kunskapssyn är hämtad från femtiotalet. Utredaren tror att detta ska leda till en beständig skola, men har ändå försökt skapa något som på ytan ser modernt ut. Vad kan vara modernare än IT? Därför har IT upphöjts till “övergripande perspektiv”.

Fyra övergripande perspektiv ska genomgående prägla och genomsyra all lärarutbildning:
– vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt
– historiskt perspektiv
– internationellt perspektiv
– informations- och kommunikationsteknik (IT) som utbildningsresurs.

Tanken utvecklas:

Samtliga lärarutbildningar bör undersöka hur IT på lämpligaste sätt kan integreras i utbildningen för att ge de blivande lärarna den IT-kompetens som läraryrket kräver. Detta gäller inte minst i fråga om källkritik och kunskaper om barns och ungdomars IT-användning.

Vid en först läsning framstår detta som utmärkt och alldeles möjligt att förena med den lärarutbildning som sjösattes 2001 (examensordning):

Jag tror att utredaren i sin iver att vara modern biter sig själv i svansen. Frågan om källkritik borde rymmas inom det vetenskapligt kritiska förhållningssättet. När det gäller kunskaperna om barns- och ungdomars IT-användning misstänker jag att det är ett moraliserande föräldraperspektiv som avses. Vi måste skydda barnen mot nätets faror. Säkert är dessa kunskaper viktiga men de flesta forskare är överens om att det inte går att skilja nätmobbning från vanlig mobbning.

Problemet med den här formen av styrning är att den ibland går ut över innehållet. Idag försöker vi ibland tvinga studenterna att göra digitala presentationer och rekommenderar då Powerpoint. Kanske tror vi lärare att studenternas digitala kompetens då utvecklas? Studenterna undrar varför vi som normalt predikar innehållets betydelse plötsligt har blivit formalister?

“If you don´t have a point – use powerpoint” (vem sa det?)

Svd DN Sydsvenskan Svd2 Utredningen P1 PJ Linder

KK-stiftelsen menar jag jublar på lösan grund. Kanske har besvikelsen över att det går så långsamt att förändra den nuvarande lärarutbildningen gjort dem desperata?

Vad är egentligen är “ett övergripande perspektiv”? För mig är den analytiska aspekten av begreppet avgörande. Ett perspektiv innebär att välja utsiktspunkt – därför blir det problematiskt när utredarna försöker styra genom att bestämma utsiktspunkter.

Vilka perspektiv är det som utredarna väljer bort?

KK-stiftelsen och lärarutbildningarna

kk

Det finns stora förväntningarna på att KK-stiftelsen ska initiera något stort när det gäller lärarutbildningarna och framtida lärares IT-kompetens. Texten ovan är en bearbetning av informationen från i Mars. Sedan dess har det gått långsamt – men nu ser det ut att börja röra på sig.

En samordnare är utsedd!

LTIC och jag

Den 4/11 kl 15-17 ska jag prata om Blogg som pedagogiskt redskap och måste nog fundera ett varv till över vad pedagogik egentligen är. Med en sådan rubrik är risken stor att de som kommer väntar sig en hög grad av nyttighet och tips.

Jag tror att bloggen för mig är motsatsen till det som ibland förstås som pedagogik (en handling med tydlig avsikt att påverka den andre). Ibland känns det som om det är bloggen som skriver mig och den enkla bilden av att det skulle finnas en avsikt eller mottagare är avlägsen.

Samtidigt är jag nog medveten om att det finns någon på andra sidan och njuter av möjligheten till oförutsägbara möten – men värjer mig mot den där bilden av att vilja lära ut något.

Det handlar inte om effektivitet och förenkling utan att kunna göra något som inte går i traditionell undervisning. Hur ska jag förklara det? Jag ska läsa på om Freinet – att ingå i ett sammanhang…

Länk

“It had to be in groups”

Anne-Marie tipsar om en föreläsning som beskriver hur datorer kan påverka barns lärande i utsatta områden.

“The hole in the wall experiment”

Jag älskar tanken på självorganisering och det finns mycket hopp i berättelsen.

“A teacher that can be replaced by a machine -should be…”

Erfarenheterna från Indien är möjliga att överföra till Sverige. Mycket av barnens lärande sker utanför skolan i informella självorganiserade grupper.

Den uppblåsta svenska skolan är ibland besatt av sin egen betydelse. Tanken på att barn lär av varandra har märkvärdigt svårt att slå rot.

Bloggverktyg för pedagoger?

Jag är intresserad av att använda blogg som verktyg i klassrummet och har hittat en del inspirerande exempel från klasser som har kommit långt. Frågan om barns säkerhet och integritet på internet är känslig men vinsterna med att öppna klassrummet mot världen tror jag är stora.

Ina Alm bjuder på en instruktionsblogg och ett kul exempel

Nåja – jag funderar över vilka program som är lämpligast. Själv är jag lycklig wordpressmissbrukare som njuter av alla möjligheter och inställningar. Dessutom bjuder de på generöst serverutrymme. Tyvärr går det inte att ladda upp film och musik om man inte köper tilläggstjänst.

Ina rekommenderar Blogger/Blogspot, som verkar vara enkelt och desssutom stödjer film i olika format. En nackdel är den där slumpgeneratorn “nästa blogg” som kan föra in oönskade element i klassrummet.

Pedagogbloggar.se tycks vara ett alternativ?

Är det någon som har testat?

Nätet förändrar vår syn på oss själva

Jag försöker starta hjärnan efter semestern och ett bra sätt är att läsa Stefan Pålssons blogg om IT och Lärande.

Han hjälper mig att följa med i den internationella utvecklingen och jag inser att det finns oändligt många människor som forskar, planerar och tänker inom området. Många länder brottas med strategier för digital kompetens och förväntningarna är stora på att det ska gå att använda datorerna som ett redskap för ett bättre samhälle.

Idag hör jag till optimisterna och låter mig inspireras av en film som är gjord av en amerikansk kulturantropolog Michael Wesch. Tesen är att vi påverkas av datorer – vi kanske inte blir klokare, men alla dessa möten förändrar vårt sätt att tänka om världen, vårt samhälle, vår familj och oss själva.

Det finns en stark tro på att själva öppenheten och mötena mellan människorna är den avgörande kvaliteten när det gäller kunskap. Då kanske det lätt pretentiösa uttrycket web 2.0 blir meningsfullt. Någonting håller på att hända.

Vi har inte fått någon fortbildning

Ofta möter jag människor som är oroliga för teknik och beklagar sig över att det ställs krav på att de förväntas kunna hantera datorer i olika sammanhang,

Elza Dunkels blogg hittade jag följande film som ger historisk belysning åt vårt förhållande till ny teknik.

Jag minns den ljuva tiden när vi fick fax på vår förskola och jag var den ende som visste hur maskinen hanterades. (Ljuva makt) På grannförskolan var faxen en avgörande ideologisk fråga och en stor del av personalen vägrade befatta sig med detta djävulens påfund.