Den här bilden tog jag väster om Stenshuvud i April.

Jag citerar Wikipedia:

Alkärr är en typ av ängsskog på mycket fuktig mark, som tidvis står under vatten, särskilt under snösmältningen och i samband med kraftigare regnperioder. Träden, främst klibbal, bildar stora upphöjda socklar, där många skuggtåliga växter som behöver en torrare miljö trivs, medan partierna mellan socklarna rymmer en rik flora av kärrväxter.

Alkärren utgör en starkt starkt hotad vegetationstyp; många har förvandlats till åkermark, andra torkat ut genom utdikning.

Det är något med att binda kvävet som är viktigt för miljön.

Hur många träd bör en lärare känna igen? Jag tror att artkännedom ger starkare upplevelser av naturen. Dessutom är det bra om vi kan skilja mellan den giftiga hästkastanjen och den äkta kastanjen.

Äkta kastanj ser du antagligen inte ofta.

Jag är fascinerad av det här trädets smarta blad. Bloggen är numera ett folkbildningsprojekt.

Asplövens lättrörlighet och ständiga dallring förorsakas alltså av att bladskaftet är plattat från sidorna och av dess stora längd i förhållande till den fasta, styva och tunga bladskivan. Därmed faller skivan ständigt över åt höger eller vänster redan för en mycket svag vind utan att kunna stanna i något av dessa lägen. Aspen har också kortskaftade blad, som inte är i ständig rörelse; dessa blad har vid skivans bas två små skålformiga honungskörtlar, extraflorala nektarier, som lockar myror upp i trädets krona, vilka håller växten fri från andra insekter. Man har därför velat förklara de vanliga bladens långa, tillplattade skaft som en ersättning för dessa nektarier.

Genom den ständiga dallringen hindras skadliga insekter från att få fäste på bladen. Däremot förekommer en svamp som angriper asplöven och äter upp bladmassan men lämnar alla nerver kvar. Följden blir genomskinliga löv som ger ett silverglänsande intryck, vilket blivit en allt vanligare syn i Mellansverige.

Asp

Trogna bloggläsare vet att jag bär på en olycklig kärlek till halvhjärtade serier. Nu är ni varnade.

Idag presenterar jag en personlig favorit – bokskogen!