Just när jag tror att jag har koll på nätet hoppar det upp spännande länkar på Twitter. Den mycket ambitiösa bloggen “På tal om” tar upp frågan om “Blogg och Twitter som pedagogiska verktyg”.
I inledningen diskuteras hur pedagogen ska förhålla sig till kommuner som stänger av Facebook (och tidigare Lunarstorm).
“Det är ungefär som om man skulle stänga av personalrummet eftersom folk tar för långa pauser…”
Vilka filter har kommunen/huvudmannen installerat hos dig?
En spännande och vänskaplig diskussion pågår hos Morrica (Länk).
Det finns en gemenskap på nätet som kan vara stark och sann. Några av er som kommenterar här tycker jag mig känna väl och tvekar inte inför tanken på att kalla er “vänner” – även om vi inte träffats. Men hur verkliga och betydelsefulla är de här mötena? Ersätter det vårt behov av fysiska vänner? Är nätet den nya familjen?
Järn, sten och mossa
Jag vet att mina bildval kan vara en smula mystiska ibland.
Att hålla på med bloggeri innebär en form av lättsinnigt arbete. Vad ska jag skriva om? Vad vill folk läsa? Måste jag ha ett budskap eller i alla fall en poäng? Varför skulle någon vettig människa vara intresserad av mina tankar?
Lars Ekborgs utskällning av Beppe Wolgers sätter allt på sin spets. Vad är det här med kreativitet egentligen?
Beppe Wolgers – Ridåöverhalningen
– Dra ner byxorna och visa talangen!
Kanske blir svärtan en aning mer uthärdlig när man vet att det är Beppe själv som skrivit texten?
Ungefär så säger Arne Melberg i Filosofiska rummet om “Montaigne – en tidig bloggare” (Länk)
När jag läste litteraturvetenskap 1974 var Melberg en del av de unga farliga intellektuella som hotade den gamla litteraturhistoriska traditionen med nya franska och filosofiska perspektiv. Hans texter om Lars Ahlin var snåriga och vi brottades med att förstå dekonstruktionen av författarrollen som gjorde läsningen dubbelbottnad. Våra lärare talade föraktfullt om “kejsarens nya kläder” och jag förstod nog inte riktigt vad de bråkade om.
Nu påstår Melberg något som vid första anblick verkar banalt “De som klagar på bloggen som form är inte bloggare” – men när jag funderar vidare kanske inte är så enkelt. De som fördömer bloggenren gör det ofta från ett formalistiskt utifrånperspektiv. En texts värde kan inte enbart bedömas utifrån läsarens aspekt och det finns ingen given kvalitet i själva texten som går att värdera utifrån neutrala kriterier. Det är graden av autenticitet som gör bloggformen spännande och traditionen av att skriva självreflekterande har djupa rötter i 1500-talets Italien.
Det är svårt att tänka sig en blogg utan avsändare eller med “allvetande” berättarröst. Även anonyma bloggar bärs upp av det som vi lite mystiskt kallar “en röst”.
Montaigne lever
Jag försöker översätta till en annan genre. De som förfasar sig över bloggarnas privata karaktär bär sig åt ungefär som en tonåring som tror sig veta vad sex är utifrån de kunskaper som går att inhämta via porr. Ur detta perspektiv verkar det vara en ganska meningslös och ibland till och med motbjudande syssla. Min poäng är:
– Det är roligare att vara med än att se på!
Janne ställer en intressant fråga:
Länk i nytt fönster
Går det att blogga i tjänsten om läraryrket utan att reduceras till informatör eller marknadsförare?
Ett ensamt får under ett stort träd
P.S. Testa http://photofunia.com – kul bildeffekter på nätet!
2 000 Inlägg
9 602 Kommentarer
Livet består av en serie jubileum. Det finns alltid en ny anledning att fira.
James Brown – For Once In My Life – Extended Version
Bilden är från skulpturparken i Wanås. Länk. Ett givet utflyktsmål.
Jag träffar en gammal vän och vi diskuterar vad en blogg egentligen är. Vilka konventioner underkastar jag mig när jag skriver i den här formen? Vilka antaganden gör jag om den anonyme läsarens förväntningar? Kan det verkligen vara en helt fri genre där jag ohämmat kan testa infall utan att någon blir besviken eller arg?
Mitt ömtåliga ego värjer sig mot tanken på att jag skulle skriva för att tillmötesgå någon och jag vårdar myten om min fria kreativitet. Samtidigt är jag nyfiken på vilka outtalade önskemål som finns. Hur blir jag mer marknadsanpassad?
Nu har ni chansen att önska er en ny Mats. Ni får forma honom efter behag. Kryssa i valfritt antal rutor i enkäten.
Jag lovar ingen snabb förändring!
Dagens tevetrend är att beskriva mer eller mindre tokiga debattörer som “bloggare”.
En kvinna från Helsingborg ifrågasätter klimathotet – genast presenteras hon som “bloggare” i Sydnytt.
I Belinda Olssons debattprogram uppträder en annan stolle som heter Dick och gör våldsamma utfall mot islam – även han presenteras som “bloggare”.
Varför inte påpeka att dessa personer har telefon och fax också?
Idag är det nästan mer intressant att beskriva vilka skrivkunniga personer som i-n-t-e har blogg.
– Varför har inte du en blogg?
Om rubriksättare har problem med att hitta yrkestitlar finns här några förslag:
Slagthus i skymning
Malmö Högskola ordnar Skiftesföreläsning på måndag den 2/11.
Ur inbjudan:
Det finns skiftande idéer och visioner. Men i mötet mellan gammal och ny teknik formas förutsättningarna för morgondagens medier. Den amerikanske internetanalytikern Clay Shirky sammanfattar sin analys så här: ”Society doesn’t need newspapers. What we need is journalism.”
Kanske behöver vi omdefiniera vad som menas med “journalism”. I mina ögon är det en alldeles för viktig fråga att överlåta åt journalisterna. (Ni vet hur det är med krig och militärer)
När dagstidningarna kämpar för sin överlevnad är det frågan vad som går att skära ner på. Idag jobbar ohemult många s.k. journalister med att lägga ut TT-telegram i landets olika nätupplagor av lokaltidningarna. Inkomsterna är begränsade.
Det var nog inte så presstödet var tänkt att utvidga demokratin.
Jag är lite fundersam över regeln om att en bra blogg behöver ett centrum – någon form av överenskommelse mellan skribent och läsare om vad som är meningen med det hela. I min presentation försöker jag hitta ett glapp mellan utbildningspolitik och privatliv som då skulle vara min röda tråd. Men frågorna hänger kvar:
Jag testar gränserna med en badbild från Baskemöllas inte så glamourösa havsbad
Så nu behöver jag lite vägledning och ber om ett gott råd:
Tysta tankar 