Mitt pedagogiska inflöde

20130704-234348.jpg

Just ny känns de internationella förskolebloggarna mer spännande än de svenska. Det kan vara jag som lider av extrem överdos av Reggio och pedagogisk dokumentation.

Jag brukar vara stolt över den vänliga tonen på min blogg

Efter sex år och 36.719 vänliga kommentarer har jag en bild av nätet som en trevlig, öppen och nyfiken plats. Efter Uppdrag granskning funderar jag över om jag varit naiv. Eller om välvilligheten är ett manligt privilegium?

Det är ett välgjort program som beskriver ett obehagligt skymningsland där etiken är i förfall. Om det är kvinnohat eller anonymiserad masspsykos vet jag inte. Facebookmannen hycklar och H&M verkar ljuga om borttagna kommentarer. Programmet ställer många viktiga frågor – i stället för mekanisk indignation tvingas vi fundera över pöbeln inom oss.

20130206-214111.jpg

Fler goda råd

https://twitter.com/tankom_hans/status/242160029602553856

Write to please just one person. If you open a window and make love to the world, so to speak, your story will get pneumonia.

Jag funderar ofta över drivkrafterna för att skriva bloggtexter. Vem är den där personen jag försöker behaga?

20120902-094100.jpg

En av författarna som delar med sig av sin visdom är Henry Miller. Det var länge sedan jag läste hans böcker. Jag undrar om de fortfarande lever?

Jag retar mig på folk som retar sig!!!

I diskussionen om social medier är det alltid någon som utbrister:
– Jag vill inte veta vad mina vänner äter till frukost!

Dessutom tycks de tro att varje bloggägare har en skyldighet att redovisa matvanor och toalettbesök.

Idag är det Mors dag och vi firar genom att bjuda svärmor på fil, müsli och blåbär. Och magen har skött sig.

20120527-143702.jpg

Uppdatering:

Hon fick lunch också!

20120527-192029.jpg

Min bajsbruna Winther

Jag försöker smälta intrycken från föreläsningen om Bloggen som pedagogiskt redskap och inser att jag målar in mig i ett hörn när jag hävdar autenticitet som en avgörande kvalitet för bloggen.

Min krävande privata princip är att jag försöker överraska mig själv med oväntade ämnesval och det finns en uppenbar risk att jag har gjort något förutsägbart av det oförutsägbara. I skolans värld råder tydlighet, struktur, mål, syfte och medvetande om mottagaren – jag famlar efter något annat.

Antagligen är det bara jag som skrattar åt att min bajsbruna cykel heter Winther samtidigt som det snöar i stora delar av landet.

Bloggar, bloggar, bloggar

Jag föreläser om sociala medier för kolleger och studenter och det känns lite segt. En del ryggar inför de tekniska svårigheterna och andra är oroliga för att de plötsligt ska börja lämna ut detaljer om sina privatliv.

Det är svårt att beskriva hur bloggen påverkar dig och jag är ganska dålig på att ge inspirerande exempel. För mig är det nog så att det bara finns en väg – du måste prova. Sedan kan vi diskutera för- och nackdelar på ett djupare sätt.

Än så länge har jag mött de starkaste negativa åsikterna hos folk som INTE läser bloggar och det känns inte värdigt på en högskola.

Kolla källan har byggt upp den ultimata faktabanken och länksamlingen om sociala medier.

Länk

Tack, tack, tack!

Goda råd till nya bloggare?

Twitter är en lysande kanal och Kristina Alexandersson är en föredömlig spridare.

Själv är jag av princip emot goda råd och läser motvilligt (Länk)

En del av råden är motsägelsefulla och jag ser svårigheter i att kombinera de här två:

16. Apologizing
I always see new bloggers apologizing in their posts and I never see seasoned bloggers do it. Quite frankly, it’s annoying to go to a post and read three paragraphs about why you are sorry for not writing more frequently. Don’t do it because that stays out there on the Internet forever to annoy anyone that stumbles across it. There is no need to ever apologize and if you feel the need to give more because you’ve been away, then write a spectacular post, but don’t say you are sorry.

20. Being a know-it-all or being grumpy
Humility goes a long way in life, and it goes a long way in blogging. Be humble. Admit when you are wrong and eat a slice of humble pie every now and then. It will show you are human and your readers will love you more. You become a real person when you show some love and humility. Also, please don’t be grumpy. You will only attract grumpy readers, and you certainly don’t want that.

Fast det kanske är möjligt att förena självsäkerhet med ödmjukhet?

Jag gillar ordet “grumpy” och är glad att mina läsare inte passar in under den beskrivningen.

För övrigt önskar jag mig bättre sömn på hotell. Nästa gång tar jag med min kudde.