… men har nu fått en ny lokal favorittevekanal.
Inslaget handlar om Barnuppropet och trenden med auktoritär barnuppfostran.
Ni som har ätit och vill behålla maten bör undvika Jan Björklunds kommentarer på samma sida.
Jag tror att uttrycket förstockad just nu har fått en djupare innebörd för mig.
– Att tänka fritt är större!
Igår hade vi studiedag för personalen på Lärarutbildningen och förberedelserna inför det kommande var ett givet tema.
Remissen är ivägskickad och nu återstår arbetet med att konstruera ett bärkraftigt alternativ som vi tror att HSV finner attraktivt.
Ett problem är att det inte finns något riksdagsbeslut eller proposition att förhålla sig till och då är det lätt att stirra sig blind på utredningen, som pendlar mellan att vara obegriplig och övertydligt detaljstyrande.
En avgörande punkt är det som tidigare kallades Allmänt utbildningsområde men som nu benämns Utbildningsvetenskaplig kärna. Denna består av åtta moduler som de flesta tolkar som 7,5-poängskurser. Dessa ska relateras till fyra perspektiv som ska “genomsyra och prägla” all undervisning. Som i sin tur ska relateras till professionsämnena, vilket vi nu kallar huvudämnena. Vilka i sin tur ska relateras till såväl skolämne som akademiska ämnen. Samtidigt är det viktigt att såväl avnämare (kommunerna) som studenterna kommer till tals i processen. och till sist får vi inte glömma högskolans egna kvalitetsarbete och lokala perspektiv (genus, klass, etnicitet och hållbar utveckling)
Är det någon som tror att det finns utrymme för tolkningssvårigheter? Om avsikten är att gissa hur politikerna vill ha det – ja då är faran stor att vi går vilse bland alla dessa hänsyn och önskningar om att vara till lags.
Alternativet är att tänka fritt och hoppas på att grunden är stabil och kapaciteten tillräcklig. Just nu känns det som om många av mina kolleger är alltför ivriga att hoppa ner i lådan.
Tids nog kamrater…
Jag har tidigare tipsat om Sydsvenskans språkserie. Idag interjuas en av mina hjältar Eva-Kristina Salameh som reder ut några vanliga missförstånd.
– Jan Björklund är ute och cyklar, säger Eva-Kristina Salameh irriterat. Hon syftar på ett förslag från Folkpartiet att förbjuda undervisning i svenska skolor på andra språk än svenska.
– När jag började som logoped 1978 saknades kunskaper om de flerspråkiga barnens språkutveckling. 2009 finns kunskaperna, nu är problemet attityden.
Sant, sant, sant
Kulturutredningen sågar förslaget om att estetiska ämnen stryks som obligatorium i gymnasiet.
”Detta skulle enligt vår uppfattning kunna få allvarliga konsekvenser för gymnasiets förmåga att förmedla estetisk kompetens till alla elever”, skriver Kulturutredningen i sitt betänkande som presenterades på torsdagen.
Jag har tidigare skrivit kritiskt om Lärarutbildningsutredningen HUT:s syn på IT och genus. När det gäller det estetiska fältet är bristen på engagemang och kunskap om möjligt ännu mer himlaskriande.
Det ska bli spännande att se om alliansen kan sy ihop en skol- och kulturpolitik av detta. När Björklund vill förstatliga skolan väljer kulturministern Lena Liljeroth att presentera en utredning som förespråkar ökat kommunalt ansvarstagande.
Jan Björklund driver hos K G Bergström förstatligandet av skolan som en kommande folkpartistisk valfråga och det är med ganska rundahänta löften om höjda löner och ökad status han försöker locka väljare.
Jag, som är statligt anställd vid en högskola, vet att det finns en hel del kommunanställda lågstadielärare som genom generösa påslag vid kommunaliseringen fortfarande befinner sig högt över min löneposition. Vilka pengar är det Björklund tänker använda för framtida löneökningar?
Dessutom är jag nyfiken på hur han ser på de lärare som arbetar inom förskola och fritidshem? Omfattas de också av denna plötsliga generositet?
Troligen inte – troligen aldrig på tiden…
Läraryrkets status är komplicerad fråga. Förenklingsminister Björklund är inte lämpad att ta hand om den. Lärarutbildningsutredningen HUT:s allmänna och förvirrade tankar om statushöjning genom tester och höjda krav är inte ägnade att höja förtroendet för en regering som har gjort den ofrivilliga komiken till sin egen konstart.
När andra grupper beskriver status som en form av personlig frihet, flexibilitet och autonomi – då tror fp att vägen mot professionalitet går genom detaljstyrning, kontroll och hierarkier.
Spåren från Postverket, Televerket och Statens Järnvägar förskräcker. Utförsäljning och slakt är väl ord som först dyker upp – snarare än långsiktig välskött verksamhet.
Landsmöte?
Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av Lärarutbildningsutredningen och det som från början såg ut att bli en jämn och underhållande match håller på att urarta till rena slakten. Någon borde kasta in handduken nu innan utredningens alla brister avslöjas i Riksdagen. För det går väl inte att bygga en proposition på ett så här undermåligt underlag?
Den didaktik som intresserar sig för hur lärare väljer innehåll i konkreta klassrumssituationer eller hur innehållsliga och formmässiga val av abstraktionsnivåer i förhållande till elevens möjligheter att lära och förstå – den typen av didaktik finns inte alls representerad i förslaget.
Jag har tidigare relativt mångordigt beskrivit hur Lärarutbildningsutredningen HUT ser på genusfrågor och fenomenet män i skolan.
Länk
Om hållbarhet är ledord får det allvarliga konsekvenser på många plan och jag kommer att diskutera detta olyckliga ord från två perspektiv.
1) Den hållbara mansrollen.
Statistiska undersökningar och lösa spekulationer förstärker bilden av att männen är:
Kvinnorna antas då vara ointresserade av sådana bagateller som status, lön, flexibilitet och karriärmöjligheter – utsikten att få vara en del av traditionell omsorgskultur är kanske belöning nog.
2) Den hållbara skolan.
Förslaget befäster uppdelningen mellan grundlärare och ämneslärare och eftersom inte utredningen anser att förändring är möjlig eller önskvärd är det en naturlig konsekvens att männen ska lockas till de senare årens ämnesläreri – där de inte riskerar att utmanas i sin hållbara mansroll utan får ta del av den status som utredarna av tradition placerar hos ämne och äldre barn.
Eftersom varken skolan eller mansrollen beskrivs som föränderlig framstår det som ett mysterium varför män ska lockas att arbeta med yngre barn.
Jag ser det ur ett annat perspektiv. Framför allt stämmer inte utredarnas beskrivning av hur män egentligen är med mina erfarenheter. Diskussionen om manlighetens variationer går inte att föra utifrån förenklad statistik och spekulativa fördomar. Dessutom menar jag att dessa män även är en del av skolans ständiga förändringsarbete. De utmanar skolkulturens traditioner och hotar därigenom själva tanken på hållbarhet.
Tänkt scenario
Höstens antagningar till Barndoms-och ungdomsvetenskapliga programmet har kommit tidigt och jag ögnar igenom listan. Några namn förefaller mig välbekanta från ett populärt teveprogram. Bland de sökande återfinns:
1) Hasse Aro som med sin målmedvetenhet och stabilitet gett hopp åt många brottsdrabbade personer. Här har vi mannen som förkroppligar värdegrundsarbetet på ett mycket handfast sätt. Bakom den barska ytan anar vi brunnar av empati. Bristerna i smidighet kompenserar han genom träningsvilja och uthållighet.
2) George Scott är den perfekta blandningen av otämjt vilddjur och ömsint familjefar. När motivationen sviker kallar producenten in hans barn som får peppa George i sambans virvlar. Bristerna i taktkänsla kompenserar han med fysisk styrka och ett vinnande leende
3) Carl-Jan Grankvist representerar en manlig omsorgskultur av storslagna och välorganiserade mått. En svårbestämd sexualitet kombineras med humor, verbal förmåga, djup yrkesstolthet och mänsklig värme.
4) Niklas Wahlgren är den tekniske läraren som med sitt förvånansvärt slitna pojkbandsansikte visar sig ha ett förflutet som såväl barnprogramsledare som musicalstjärna. Han är vikarien som vi kan slänga in i alla ämnen och stadier – kanske en aning ytlig, men alltid engagerad och väl förberedd.
5) Morgan Allinger är en annan favorit. För femton år sedan såg jag honom i föreställningen Clowner och det är fortfarande bland de roligaste teaterupplevelser jag haft. Morgan är rytmisk lekfull och levande – med en kroppsbyggnad som döljer oanade akrobatiska förmågor. Han har också varit barnprogramsledare och har en dokumenterad pedagogisk förmåga att skapa engagemang kring hållbar utveckling som programledare för Tippen.
6) Magnus Samuelsson är naturligtvis den givne stjärnan bland de nyantagna studenterna. Med sina två meter har han en naturlig överblick över undervisningen och den fysiska auktoriteten som världens starkaste man åtnjuter motsvaras av en inre styrka som tevetittarna börjar ana konturerna av. Magnus förenar machotangokavaljerens erotik med sambacharmörens glittriga sensualitet och det är inte bara Tony Irving som faller pladask. Den nye mannen har härmed fått både kropp och ansikte.
Som lärarutbildare är det en utmaning möta dessa erfarna mäns bilder av lärarens uppdrag – men jag ser fram emot terminsstarten med skräckblandad förtjusning. Vi kanske får tänka om i vissa undervisningsmoment…
Jag lyssnar på Studio 1 där Maria Wetterstrand mosar den folkpartistiske papegojpolitiker Christer Nylander i frågan om ämnesundervisning på modersmålet.
Samtidigt minns jag med en viss saknad en tid då det fanns ett stort statsbärande parti som hade en tydlig hållning i skolfrågor. Nu hukar socialdemokraterna nationellt och lokalt. Planen tycks vara att att undvika strider som avslöjar den inre splittringen samt att lägga sig så nära Folkpartiet som möjligt.
Jag försöker förstå hur Björklund och Franke tänker om skolans framtid. Bakom Lärarutbildningsutredningen HUT:s förslag finns kanske en karta över svensk skola. Frågan är vem som ritade den och när? Vem tog sig rätten att beskriva skolan i dessa grälla färger? När blev förenklingen politiskt möjlig?
Jag tröstar mig med en vacker karta över trakterna kring S:t Olof. Klicka och njut av detaljrikedom.
1812-1820 red den tappra fältmätningsbrigaden runt och kartlagde den skånska landsbygden. Resultatet blev en rekognosceringskarta. De mystiska tecknen markerar olika former av vegetation.
Jag vandrar runt och letar efter spår från den tiden. Mycket är förändrat men själva förändringen är också spännande och ofta vacker. Markerna bär på hemligheter.
Om jag vill veta mer om tomtgränser och avstyckningar går jag till häradskartan (förstora!):
Konstruktionismen använder liknelsen med inre kartor som ett sätt att åskådliggöra vad kunskap är och hur den förändras genom anpassningar till nya intryck. Våra världsbilder uppstår i samspel med omgivningen. Hållbarhet är inget självändamål.
Det jag kallar kunskap kan vara en vag föreställning om något som jag lyckas beskriva på ett sådant sätt att det framstår som meningsfullt för någon annan än mig själv. Dessa beskrivningar – eller yttre kartor – är tillfälliga konstruktioner och värdet högst tidsbegränsat. Jag behöver dem för att orka leva och våga handla -men den största faran är kanske om jag verkligen börja t-r-o på dessa kartor och förväxlar dem med verkligheten.
Inom militären finns ett talesätt om att ifall det föreligger skillnad mellan kartan och verklighet – då gäller kartan.
När jag är ute och vandrar blir glappet mellan kartorna och terrängen synligt. Någon form av kunskap uppstår i mina försök att tolka skillnaderna mellan de sinnliga intrycken och de yttre kartor som ritades för nästan 200 år sedan. Försiktigt lägger jag pussel.
Försiktighet tror jag inte finns på Björklunds dagordning.
Tysta tankar 