Min lille vän 25

mlvradio

Högskoleminister Lars Leijonborg avgår och min lille vän jublar framför radioapparaten. Han tror att det kommer en ny minister som inte vill politisera högskolan och som inte låter sig styras av varken HSV:s akademism eller Björklunds populism. Vännen drömmer om en person med hög integritet som har vett att diskutera akademiska professionsutbildningar utifrån ett brukarperspektriv. Hur ska vi skapa en lärarutbildning som möter barnen och föräldrarnas behov av kompetent och engagerad personal?

Det första en ny minister bör göra är att se över de signaler om HSV har sänt ut till landets lärarutbildningar. Just nu förbereds uppsägningar av erfarna adjunkter och detta beskrivs som en kvalitetshöjning.

Leijonborg lät sig utnyttjas i ett elakt spel om akademiska positioner. Må den kommande ministern uppvisa större integritet i förhållande till skolminister Björklunds hämndlystna skolpolitik.

DN 1, 2, 3, Svd 1, 2, 3, 4, Sydsvenskan 1, 2, 3

Själv är jag försiktigt avvaktande och tror att frågan är mer komplicerad än den lille vännen anar.

Varför är jag inte förvånad?

Jag läser sammanfattningen av Elisabeth Franks nya avhandling

(…) Resultaten visar att klasser inte bara skiljer sig åt med avseende på elevers hembakgrund och läsprestation. Skillnader finns även i form av olika tryggt klimat men också i vad mån föräldrarna är delaktiga i skolarbetet. Det framstår också klart att det finns skillnader med avseende på den undervisande lärarens kompetens. Mycket tyder på att det i denna kompetens inte bara ligger att främja god läsförmåga utan också att skapa ett tryggt klimat och ett positivt föräldrasamarbete.

Det verkar vara ett ambitiöst försök att fånga in något som inte enkelt låter sig beskrivas. Kanske måste jag läsa hela avhandlingen för att förstå förhållandet mellan de faktorer som bidrar till att barnen utvecklas.

Länk till Skolporten

Jag försöker hitta något kontroversiellt i avhandlingen och anar en positionering i intervjun:

– Det är viktigt att lärarna blir medvetna om vilken betydelsefull roll de spelar för hur eleverna presterar. Det har ju ibland pratats om att man kan sätta in vem som helst i lärarens roll och att det är andra saker som påverkar elevernas lärande, men så är det alltså inte. Det är läraren som är motorn bakom många av de viktiga faktorer, som samverkan och trygghet, som är så betydelsefulla för barnens lärande.

Den politiska nivån synliggörs inte. Om lärarna är så viktiga kanske det skulle finnas utrymme för ett litet ställningstagande när det gäller innehållsfrågor? Nu framstår undervisning som en fråga om teknisk färdighet.

Jag måste nog läsa avhandlingen…

ribb

Min lille vän 18

Programmet om Lennart Hellsing var ännu bättre än jag trodde.

Länk

Min lille vän, som alltid har varit misstänksam mot ord och bokstäver, går och gnolar på visorna och stavar sig igenom rimmet om Konstantinopelitanskan. Hellsings berättelse om sin egen ordblindhet ger hopp åt alla som har haft svårigheter i skolan. Det handlar om att hitta lusten, sa han på 40-talet.

Idag skulle sångerna antagligen avfärdas som flum.

mlvhellsing

Flumpemats

flumpeVad är det för människor som publicerar bilder på sig själv på nätet?  Jag har arbetat mig upp från skor och underkropp och nu nått den övre delen. Kanske borde jag ha rakat och klippt mig.

Egentligen vill jag visa upp den fina tröjan som jag har beställt från Janne (Länk) och samla argument gentemot dem som tror att flum är detsamma som dåligt. Kampen om att ge ordet en positiv innebörd har bara börjat. Björklunds tolkningsföreträde är över.

Kanske behöver jag också bygga upp modet inför det första mötet med de 300 studenterna som börjar på min enhet till hösten.

Min lille vän 15

mlv13

Det har blivit dags att introducera en annan figur: Vattenkannan. För oroliga läsare kanske jag måste påpeka att detta inte är inledningen till en ny pompös serie utan ett mycket tillfälligt inhopp. Jag ska försöka motstå frestelsen att göra om bloggen till en Staffan Westerbergsk orgie i figurer.

När den lille vännen är naiv och känslomässig, där är Vattenkannan illusionsfri på gränsen till cynisk. Han har förläst sig på poststrukturalistiska maktteorier och ser världen som en stor konspiration. Empati är inte Vattenkannans bästa gren, men ibland lyckas han sätta fingret på obehagliga samband.

Idag diskuterar de förslaget om en skärpning av skollagen när det gäller skolhälsovården.

Bakgrund

Undersökning kommun

Från 2011 ska alla skolor i landet inte bara ha tillgång till läkare och sköterskor utan även kuratorer och psykologer. Dessutom ska eleverna kunna få stöd av specialpedagoger.

– Det ska vara samma krav på skolorna oavsett var de ligger i Sverige, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) till Rapport. (TT)

Min lille vän, som har haft en ganska besvärlig skolgång, jublar. Äntligen tvingas kommunerna att se till att det finns resurser att hjälpa barn som far illa.

Vattenkannan däremot har redan genomskådat reformen. Först försämras villkoren i skolan. Genom att detaljreglera och avhumanisera verksamheten kommer fler barn att  slås ut. Därigenom ökar behovet av individuella stödinsatser i form av speciallärare, kuratorer, psykologer och skolläkare. I stället för En skola för alla har vi En utsorterad skola för några där de andra är föremål för åtgärder.

Jag själv undrar över vad som hände med det kommunala självstyret…

Min lille vän 14

Sydsvenskan skriver om det problematiska förhållandet mellan resultaten på nationella prov och de betyg som verkligen sätts.

Länk

I min värld finns det inget som heter “glädjebetyg” och det är svårt att bedöma skadorna av ett system som förvrider lärarnas fokus från det som borde vara skolans viktigaste uppgift: Att ge barnen barnen självförtroende och göra dem självständiga. Goda kunskaper är viktiga redskap i denna strävan.

Mål- och mätkulturen skapar rädda och kriteriefixerade individer som är lätta att kontrollera i vuxen ålder. Lärarna glömmer bort läroplanens portalparagrafer och ägnar sig åt att bryta ner de tusentals målen i bedömningsbara matriser

Jan Björklund menar enligt tidningen att det kan vara frestande för skolor att tulla på kravnivåerna för att framstå i bättre dager gentemot andra.

Han vill att skolorna granskas mer noggrant. Dessutom ska Skolinspektionen börja dubbelrätta de nationella proven för att komma åt alltför frikostiga rättningar av dem.

Förutsägbart, sa Bill. Obehagligt, sa Bull.

mlv5

Min lille vän gömmer sig bakom en trädstam. Han tror att om man inte syns så finns man inte.

Nästa vecka ska jag förklara för honom vad Piaget menar med objektskonstans.

Min lille vän 13

grad

Min lille vän har ett klent huvud (eller inget alls om man ska vara noga) Däremot är han både händig och uttrycksfull. Skolgången har varit en ojämn upplevelse och jag har ägnat många utvecklingssamtal åt att förklara hans kvaliteter för oförstående lärare som har velat göra honom till föremål för diverse åtgärder.

De praktiskt-estetiska ämnena (ja det är en problematisk benämning som delar upp livet i onödan) har varit andningshål för honom och som vårdnadshavare har jag varit tacksam att det funnits frirum i den hårt målstyrda skolan. Nu ska dessa täppas till och Skolverket föreslår åtgärder:

Länk

  • Skolverket får i uppdrag att ta fram bedömningsmaterial i något eller några av ämnena bild, musik, slöjd och idrott och hälsa. I ett första skede bör detta ske för grundskolan. Kostnaden beräknas till ca 2 miljoner kronor per ämne

Det var roligt så länge det varade!

Min lille vän 12

Tomas Kroksmark skriver Sveriges skarpaste utbildningsblogg. Där jag famlar, muttrar, ironiserar och skäller – där snittar Kroksmark elegant upp motsägelserna i den nya skolpolitiken och lämnar den blödande i vägkanten. (Okej, ibland låter jag mig ryckas med av bildspråket)

Länk

Jag ska inte försöka sammanfatta budskapet, men den nationella vurmen för målstyrning borde ha fått en avgörande knäck.

Min lille vän är lika imponerad.

mlv22

Ansvar, skam och skuld – jakten på Svartepetter

Tomas Kroksmark skriver om Skolinspektionens syn på lärarnas ansvar när det gäller att se till att barnen når målen.

Länk

I Nyhetsbrevet framgår att man tänker sig att det är skolornas ansvar – dvs lärarnas – att eleverna ska nå målen i alla ämnen. Det betyder också att man tänker sig att orsaken till att alla elever inte når målen har sin orsak i lärarnas kompetens. Det är naturligtvis ett rimligt antagande men kan vi vara så tvärsäkra att lärarna är den enda orskan till att målen nås av alla elever/inte nås av alla elever?

Den propagandistiska synen av målstyrningen är naturligtvis att försöka få skolorna att anstränga sig – men när det kommer till en verklig analys av bristande måluppfyllelse är det mer komplicerat.

Vi har alltså tre komponenter som var för sig eller tillsammans kan förklara den svaga måluppfyllelsen: 1) lärarnas bristande kompetens, 2) målbeskrivningarna (i kombination med kriterietexterna) är fel i förhållande till vad som är möjligt att realisera i den lokala skolan/det enskilda klassrummet och 3) elever i svensk skola saknar förutsättningar att lära det som finns angivet som mål för skolan.

Det är möjligt att en del lärares trivs i rollen som syndabockar – men det är motsägelsefullt att avkräva ansvar av en grupp som är så hårt reglerad. Verkligt ansvarstagande innebär också en viss form av frihet.

I högskolans värld är det lite annorlunda. Studenterna matas med retorik om eget ansvar och de väljer hur och när de vill ta del av undervisningen  – eller utöva sin rätt till inflytande. Men när svaga studenter misslyckas känner jag mig ändå som en av de utpekade grundskolelärarna:
– Jag borde ha ansträngt mig mer!

Fem målmedvetna klematisknoppar

Fem målmedvetna klematisknoppar

Spåren förskräcker

Mike beskriver i en kommentar  skolan  så här:

Skolan är hjärntvätt och indoktrinering och förvandla dig till en produkt inget annat.

Jag blir lite skakad och inser att jag har blivit en del av den utbildningsoptimism som genomsyrar stora delar av vårt samhälle. Kanske borde jag dra ut till försvar och hålla ett lite tal om skolans betydelse för individens utveckling?

I mörka stunder associerar jag till det fantastiska Förintelsemuséet  i Berlin. Där finns ett fält med dödskallar av järn som besökarna får gå ut på. Så kan man också känna inför skolans historia.

Klickbar bild:

förintelse