Undervisa för Sverige!

Jag läser om den amerikanska satsningen Teach for America och undrar om det är möjligt att översätta till svenska förhållande? Toppstudenter från Harvard och Yale slåss om att komma in på programmet som ser bra ut på deras CV och garanterar inkomst under lågkonjunktur. Jag tror de förbinder sig att undervisa under två år och kan därefter återvända till blivande topposter i näringslivet.

Länk till NY Times

Kanske har vi inte den traditionen av frivilligarbete och välgörenhet som delvis ligger bakom modellen – men det borde vara värt att pröva!

Jag är orolig för att ökade krav och akademisering av svensk lärarutbildning inte medför den eftersträvade statushöjningen av yrket.

Bloggens bevakningsansvar?

En journalistvän talar gärna om medias bevakningsansvar och ibland tänker jag nog att bloggen är en sorts tidning och att det finns saker jag bör skriva om. Sedan kommer jag på att detta bara är en blogg och att jag är inte är skyldig att göra någonting.

Just när utspelen om skolan haglar och partierna slår knut på sig själv för att ligga rätt i förhållande till folket i betygsfrågan – då tappar jag intresset! Kanske beror det på att jag inte är i Almedalen och får delta i alla dessa underbara seminarier och presskonferenser, kanske beror det på en viss övermättnad. Jag vill hellre prata innehåll just nu.

En tröst är att jag har hittat årets absoluta sommarhit:
Peter Belli – Istedgade

Detta är inget inlägg i debatten om  svensk prostitutionslagstiftning.

Sydsvenskan, DN, Svd

Skollagsdebatten och medierna

Som god medborgare läser jag naturligtvis protokollet från riksdagsdebatten om ny skollag. Så får man göra när de traditionella medierna prioriterar bröllop och trams. Jag beundrar politikerna som tar sitt uppdrag på allvar – trots att journalisterna tycks ha tagit semester. I bästa fall förbereder de en genomarbetad presentation av förslagets alla aspekter? En man tror jag vaknar ovanligt nöjd.

Marie Granlund (S) saknar den svenska traditionen av att söka enighet över blockgränserna i skolpolitiken:

Herr talman! För att det ska bli lugn och ro i skolan vill vi socialdemokrater ha en blocköverskridande politik när det gäller skolan och betygssystemen. Vi är inte ensamma om detta. Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och elevorganisationerna har krävt detsamma, för vi drivs av en gemensam övertygelse om att skolan behöver långsiktigt hållbara reformer som på riktigt är väl förankrade bland dem som varje dag finns i skolan.

Rosanna Dinamarca (V) betonar fritidshemmens utsatthet:

Vi vill att det ska framgå av skollagen att fritidshemmen ska ingå i de kvalitetsredovisningar som varje kommun ska vara skyldig att genomföra. Det måste också göras tydligare att det krävs vissa förutsättningar för att verksamheten ska hålla godtagbar kvalitet. Eftersom situationen i många fritidshem är akut och till och med hälsovådlig krävs det snabba åtgärder. Vi vill därför införa ett maxtak för gruppstorlekar på maximalt 20 elever och minst två pedagoger. Även inom fritidshemmen ska personalen vara utbildad och behörig.

Mats Pertoft (Mp) försöker lyfta fram flexibilitetens betydelse:

Det säger någonting om det som jag menar att vi som förtroendevalda är skyldiga att göra: att vidareutveckla svensk skola, inte snäva in. Det är precis där min kritik är starkast när det gäller det här förslaget. Det finns för mycket insnävningar, för mycket detaljregleringar. Det är som om alliansregeringen inte litar på våra skolor, inte litar på våra lärare, inte litar på våra elever. I stället ska vi reglera, reglera och reglera. Jag tycker inte det är framtidsinriktat. Jag tycker inte det är liberalt. Jag tycker inte det passar i vårt skolsystem.

Sofia Larsen(C) tror på den nya portalparagrafens betydelse:

Jag kan lugna Rossana Dinamarca vad gäller kunskapsrätten. Grundskrivningarna är precis likadana som de var tidigare, men vi har lagt till någonting mycket viktigt, en av portalerna i skollagen. Alla elever, oavsett i vilken form man går i skolan, ska kunna utvecklas till sin fulla potential. (min kursivering)Det gäller alla elever. Jag kan lugna Dinamarca på den punkten.

Dinamarca är inte så lätt att lugna:

Jag ska läsa direkt för betänkandet: Det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Marie Granlund undrar över det som inte finns med:

Det är som sagt var ingenting om överprövning av betyg, och det är ingenting om lärarlegitimation. Det finns fler saker som inte är med, till exempel betyg i årskurs 6. Av någon outgrundlig anledning har man valt att inte ta med det heller.

Margareta Pålsson (M) är inte bekymrad över att inte förskolorna omfattas av skrivningarna om skolbibliotek:

Jag har aldrig varit på en förskola som inte har haft tillräckligt med böcker. Nu har jag inte varit på alla Sveriges förskolor; det behöver säkert bli bättre någonstans, precis som det behöver bli bättre i många grundskoleklasser.

Efter de inledande uppvärmningsronderna kliver minister Björklund själv in i matchen och tillrättavisar församlingen i landsfaderlig stil. Marie Granlund är inte nöjd:

Återigen försöker utbildningsministern få det att låta som att den stora skiljelinjen i svensk utbildningspolitik går mellan dem som är för kunskap och dem som är mot ordning och reda. Jag kan lova utbildningsministern att jag är övertygad om att alla i denna kammare är för både kunskap och ordning och reda.

Men vad vi inte är överens om är att allting inte var bättre förr. Jag har aldrig sett Jan Björklund blicka framåt, utan det är 50-talets lösningar som hela tiden är förhärskande. Det handlar om att införa nya hemmafruar och stänga ute barn från den svenska förskolan. Det handlar om polishämtning av skolkare.

Som helhet var det nog en ganska klargörande debatt – fri från större överraskningar. Marie Granlund antydde att oppositionen stöder 90 % av lagförslaget och det räcker  långt. Motståndet är luftat och nu handlar det om genomförande.

Min lille vän 88 och den nya skollagen

Idag har riksdagen behandlat skollagen. Media har inte ansträngt sig för att lyfta fram denna historiska händelse och jag erkänner att min läsning av de 1100 sidorna har varit översiktlig – för att inte säga ytlig.

Svd, Lärarnas nyheter

Riksdagsbeslutet – inte lättläst men nyttigt. Förhoppningsvis kan någon förklara detaljerna för mig.

En del bloggare fäster stora förhoppningar till den nya lagen – andra är mer slentrianmässigt Björklundkritiska. Jag unnar mig den tillfälliga lyxen att inte ha en åsikt.

Min lille vän är däremot full av synpunkter på tavlan som jag köpte på loppmarknaden i Onslunda. Han menar att det borde finnas regler om vem som får kalla sig konstnär och driver en kampanj för något som han kallar konstärslegitimation. Möjligtvis kan han tänka sig ett konstnärligt provår.

Björklund, Sjögren, Svensson och betyg

Den här bloggen lever ett dubbelliv och jag känner hur det blir allt svårare att upprätthålla ett seriöst skolfokus. Därför blir jag glad över att det finns andra som granskar regeringens krumbukter i utbildningspolitiken. För några veckor presenterade Anna Sjögren en rapport som “bevisade” att betyg är bra för arbetarklassens barn. Björklund trumpetade och den pedagogiska forskarvärlden teg.

Thomas Svensson, som är professor i matematik, granskade”undersökningen” och hittade besvärande brister. Är någon förvånad?

Länk

Hot och mutor

Jag gillar rektorn i Klågerup som lovade att bada i Pudesjön om alla niorna blev godkända i kärnämnen.

Länk till artikel med underbar bild

Det personliga engagemanget är viktigt och måttet på rektorns värde är kanske elevernas resultat. Belöningar funkar.

På lärarutbildningen lovade den numera pensionerade professorn att bjuda alla på champagne den dagen han såg en korrekt litteraturlista i en doktorsavhandling. Det hände aldrig.

Vad tänker Jan Björklund göra om svensk skola blir bäst i världen? Vad får vi då?

Vad ser du?

Vad ser du?

Dagens Waldorfskratt – betygsfrågan igen

Länk till Nyhetsmorgon.

Jag är lättlurad. Ett bubblande barnskratt på morgonen och hela dagen känns lättare. Missa inte reportaget från Waldorfskolan Länk.

“Jag är som en tussilago”, sådant behöver jag höra!

Just när jag håller på att tröttna helt på betygsfrågan vaknar den till liv inför valrörelsen med en Maria Wetterstrand i högform och Jan Björklund som… Äsch – jag vet inte vad han är i för form men gissar att han försöker ikläda sig den värdige ämbetsmannens dräkt. Länk till debatten

Universitetskansler Flodström avgår – heder åt honom!

Länk till pressmeddelande:

Under det senaste året har Högskoleverket framför allt haft fokus på regeringsuppdraget att utforma ett nytt system för att utvärdera kvaliteten på högskoleutbildningarna. Systemet har utvecklats i nära samverkan med högskolesektorn. Under arbetets gång har det blivit allt tydligare att Högskoleverket och Utbildningsdepartementet inte är överens om hur systemet ska utformas för att driva svensk högre utbildning framåt. Detta har lett till en förtroendekris.

— Skillnaden i synen på hur man bäst mäter kvalitet i högre utbildning i kombination med en nära styrning av utvecklingsarbetet, som inte är förenlig med relationen politisk styrning och expertmyndighet, gör att jag väljer att avgå, säger Anders Flodström.

Konflikten handlar främst om att regeringens fokus ligger på att studenternas självständiga arbeten ska utgöra grunden för bedömning av utbildningarnas kvalitet. Också Högskoleverket menar att resultaten från de självständiga arbetena är en viktig bedömningsgrund men anser att även innehållet i och examinationen av utbildningarna måste granskas.

Det är på samma gång sorgligt och hoppfullt. För oss som arbetar med akademiska professionsutbildningar har det varit en plåga att kvalitet skulle mätas enbart genom bedömning av det avslutande examensarbetet. Flodström tar strid för att se utbildningar som en helhet och då måste även andra delar bedömas. Kanske finns det en gnutta hopp i och med att bandet mellan akademin och regeringen nu synas.  Det är dags att ta strid för Högskolornas frihet från politisk styrning.

Vi börjar med lärarutbildningen.

DN, svd1, svd2, Sydsvenskan, LN

När jag blir pensionär…

…ska jag också skriva arga artiklar i känsliga ämnen!

P-A Orstadius är pensionerad lärarutbildare och har starkt kritiska åsikter om det pågående vetetenskapliggörandet  av lärarutbildningen som det idag tycks råda en uttalad politisk och facklig enighet om.  Skola och samhälle släpper fram denna avvikande röst och det tycks ske med en viss tvekan:

Effekterna av forskarnas dominans inom lärarutbildningarna borde också närmare belysas.

I varje annan yrkesutbildning utgår man från de praktiska situationer, som kan möta den studerande i arbetslivet. Man ordnar inlärningssituationer, som kan bidra till att de studerande klarar dessa situationer. Så icke i Lärarutbildningen. Man utgår där i pedagogikundervisningen från teorier, som de undervisande forskarna ofta har svårt att anknyta till skolans vardagspraktik.

Omfattningen av pedagogikundervisningen har också skurits ner, bland annat till förmån för en obligatorisk utbildning i forskningsmetodik och uppsatsskrivning på C-nivå. Detta har givit forskarna mängder av arbetstillfällen som föreläsare och handledare. Om det leder till bättre lärare kan dock ifrågasättas.

Efter att ha undervisat i forskningsmetodik och ha examinerat något hundratal C-uppsatser är jag övertygad om att detta bara ytterst marginellt förbättrat kandidaternas förmåga att klara av lärarjobbet. Därtill kommer att denna forskarutbildning leder till att fler studenter fortsätter att forska.

Om tio år är jag pensionär. Det ska bli spännande.

Förskollärarna vinnare i den nya lärarutbildningen?

Magnus Hulthén från Stockholms universitet beskriver den nya lärarutbildningen i starkt kritiska ordalag på Skola och Samhälle men lyckas hitta en ljuspunkt:

Men det finns trots allt en vinnare i detta, förskollärarutbildningen. Den fick, i turerna efter utredarens förslag, en helt egen examen som man kan styra över utan att behöva ta hänsyn till andra lärarkategorier. Detta kommer göra förskollärarutbildningen mer sammanhållen än idag, något som ger bättre förutsättningar för dessa lärare att finna en tydlig professionell identitet och som i slutändan kan leda till ökad status för professionen.

Den stora förloraren är då grundlärarna som förlorar både yrkesidentitet och akademisk status:

Så till de tydliga förlorarna, grundlärarna, de blivande lärarna i förskoleklass till årskurs 6 (för inriktningen fritidshem finns särskilda svårigheter som jag väljer att inte ta upp här). Grundlärare är en lärarkategori som inte funnit sin plats i förslaget till ny lärarutbildning. Grundlärarna faller mellan stolarna. Å ena sidan läser de alldeles för få poäng i varje ämne för att deras läraridentitet rimligen ska kunna läggas i ett ämne, å andra sidan finns det ingen annan bas, utan deras utbildning utgörs i övrigt av ett gytter av kurser hopplockade från områden som didaktik, pedagogik, juridik, psykologi m.m., ett hopkok av ”bra att ha kurser”. Denna lärarkategori blir alltså i det närmaste identitetslös. Grundlärarna blir vare sig pedagoger eller ämneslärare eller något annat heller för den delen.

Jag är inte säker på att vinsterna blir så stora för förskollärarna. De gemensamma delarna är fortfarande stora och reglerade. Frågan är hur vi ska göra med momentet “Betyg och bedömning” som är gemensamt för de olika utbildningarna? Usch – det är en soppa och jag hade nästan lyckats förtränga den deadline 28/6 då våra ansökningar ska vara inne.