“Därför måste vi diskutera bedömning i förskolan”

I ett annat inlägg reagerade jag snäsigt mot en debattör som uttalade sig nedsättande om svensk pedagogisk forskning. Kanske var min smärtgräns nådd när gäller påhopp mot lärarutbildning.

Jag läser senaste numret av Pedagogiska magasinet och njuter av en mycket välskriven och intressant text av min kollega Ann-Christine Vallberg Roth.

“Vår tidigare forskning har belyst hur dokumentation och bedömning av barn varierar beroende på var barnen växer upp och går i förskola. Kunskapsinriktade bedömningar visade sig dominera i stadsdelar där majoriteten av invånarna och föräldrarna hade etniskt svensk bakgrund. Medan socialt fostrande och svenskspråkig bedömning dominerade i stadsdelar där en stor andel av invånarna och föräldrarna hade migrationsbakgrund. Omsorgsinriktad och primärt kroppsnära behovsbedömning dominerade i en landsbygdskommun.”

20110917-061637.jpg

Stressade skånska barn

Det finns två teorier om skolan. Den ena menar att skolan är lösningen på samhällets problem.

20110913-072732.jpg

Anna Ekström i Lärarnas tidning

Alla älskar Skolverkets nya generaldirektör. Jag tycker att hon argumenterar underligt. Vad menar hon? Vem syftar hon på?

20110909-072059.jpg

Jag känner ingen som efterlyser fler karlakarlar i förskolan. Möjligtvis har utbildningsministern någon gång antytt att det skulle vara en snabb lösning på disciplinproblemen – men efter 35 år i branschen är det för mig ett främmande uttalande. De män jag möter på förskollärarutbildningen hör definitivt inte till denna kategori.

Jag tror inte heller att män är bärare av några ” mystiska egenskaper” – däremot menar jag att det finns en hel del manligt kodade erfarenheter som är underrepresenterade i förskolan. Det är alltså ett mångfaldsproblem som blir till ett kvalitetsproblem.

Jag vill inte heller att männen ska reduceras till “representanter för manskönet”. Tyvärr är det nog alltid minoritetens lott att tilldelas den här funktionen. Ansvaret ligger på majoritetskulturen att inte exotisera avvikarna.

Generaldirektören fortsätter att beskriva läraryrket som könsneutralt och sig själv som duktig flicka. Det är en riskabel kombination. Jag efterlyser en normkritisk ansats. Vilka värderingar styr verksamheten under ytan?

De som inte kan eller vill spela spelet ramlar av vagnen och får skylla sig själv.

Efter många debatter med Zoran har jag lärt mig att känna igen en halmdocka. De åsikter Anna Ekström polemiserar mot är konstrutioner som försvarar bristen på kraftfulla rektyteringsåtgärder.

I Norge samarbetar stat och kommun. I Sverige kritisera GD kommunerna för att de inte gör något.

Sydsvenskan belyser problemet utifrån högskolevinkeln

Björklund analyserar?

Jag lyssnar på ministerns förklaring till elevernas dåliga resultat och häpnar över den förenklade analysen.

Vi är helt överens om att det är ett problem att barnen sitter tysta och räknar sida upp och ner i boken.

Jag är chockad över att han tror att katederundervisning är lösningen.

“Regeringen går därför in med sin satsning och styr själva den pedagogiska metoden — didaktiken — i skolorna. Det ska bli mer “katederundervisning”, där läraren undervisar och förklarar mer.

– Det är nytt att staten går in och påverkar didaktiska metoder, men det är av så stort nationellt intresse att vi inte stillatigande kan titta på när det har slagit så fel, sa Björklund.”

Det finns fler metoder att öka barnens matematiska kunskaper.

Många fler!

Jag uppskattar engagemanget men bekymrar mig över att matematik utses till det viktigaste ämnet. Hur påverkar det synen på den övriga undervisningen?

20110906-071858.jpg

https://twitter.com/thinkper/status/110993987220946944

Nu kan det sägas

“Hans Albin Larsson är professor i historia, överdirektör för Statens skolinspektion och ofta anlitad av regeringen för uppdrag som gäller skolans omvandling. Hans bok Mot bättre vetande – en svensk skolhistoria är en debattbok, som endast nödtorftigt är utklädd till saklig historieskrivning.

Mot bättre vetande ifrågasätter själva fundamentet för det socialdemokratiska och liberala skolbygget: föreställningen om att skolan är till för hela befolkningen och att ”en skola för alla” är till gagn både för den enskilde och för samhället i stort.”

Frågor på det?

20110809-082840.jpg

Ett saknat gäng!

Sådant jag funderar över

Per T. Ohlsson skriver fint om kampen mot extremismen. Jag blir nyfiken på förhållandet mellan liberalism och socialdemokrati.

“Med tanke på den europeiska liberalismens ganska svaga ställning, rent partipolitiskt, skulle man rent av kunna betrakta socialdemokratin som ett slags ställföreträdande liberalism. Den italienske socialisten och antifascisten Carlo Rosselli, mördad 1937, skrev en gång:

”Socialism är inget annat än den logiska och yttersta utvecklingen av frihetens princip. Socialism, när den förstås i sin grundläggande mening och bedöms efter sina resultat som den konkreta rörelsen för proletariatets frigörelse, är liberalism i handling; den betyder att friheten kommer in även i fattiga människors liv.”

Folkpartiet – vart går du? Idag blir det allt svårare att hävda någon form av monopol på liberala idéer.

20110731-115723.jpg