Ibland blir jag bara arg och det händer att jag drabbas av uppgivenhet inför skolans möjligheter att skapa ett rättvist samhälle.
Statistik hjälper mig att hålla huvudet kallt.
Är det någon som kan gissa vad den röda och gröna färgen representerar?
Anne-Marie Körling rivstartar skoldebatten. Få saker väcker lika mycket känslor som läxor och jag ane att ämnet är ständigt aktuellt på landets skolor.
Nu är ett bra tillfälle att diskutera frågan.
Jag försöker återskapa mig som skolintresserad. Just nu är jag fruktansvärt arg över behandlingen av Sture Bergwall och vill helst diskutera Hannes Råstams fantastiska bok.
Läs den!
På Retronaut hittar jag den här framtidsvionen från 1910
Det känns som om diskussionen om läsplattor och Jan Björklund har djupa rötter.
Många viktiga frågor i samma rapport.
Jag vaknar mitt i natten av att radion spelar högt. Det är baksidan av att somna till reprisen av Sommar.
I Huffington Post sammanfattas det finska skolundret:
What defines the Finnish system overall? Four points were made:
[1] collaboration [2] personalisation [3] equity [4] trust based professionalism were defining features on which consistent success had been achieved. What are the enemies of such success? Simply put:
Competition
Standardisation
School Choice
Test based accountability
Det låter bra. Pasi Sahlberg verkar ha slagit an en ton som många förstår.
Helena von Schantz (länk) beskriver träffande hur lärarnas metodiska frihet har kringskurits:
Den största skillnaden mellan finsk och svensk läroplan finns emellertid i styrningen av lärarna och undervisningen. I Finland är målen centrala, men inte metoderna. I Sverige är både mål och metoder reglerade av staten. Enligt Lgr 11 skall all undervisning genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt, baseras på varje enskild elevs önskemål, behov och intressen, ge möjlighet till fördjupning, till ämnesövergripande arbete, vara noggrant dokumenterad, väcka lust och motivation, öka elevernas ansvarstagande, ge underlag för yrkes- och studieval, bygga på samarbete med närings- och föreningsliv, individualiseras, ge utrymme för det ansvar eleverna kan och vill ta, beslutas i samråd med eleverna, vara ändamålsenlig och ägnad att leda till god måluppfyllelse för alla elever, ta särskild hänsyn till elever med inlärningssvårigheter, även ge utmaningar för den som lätt når målen, vara ett resultat av kollegialt samarbete, baseras på forskning och beprövad erfarenhet och samtidigt liksom i förbifarten genomsyras av fyra centrala förhållningssätt. Dessutom ska läraren garantera arbetsro, trygghet och trivsel för varje elev, fungera som mentorer, ha utvecklingssamtal varje termin, kunna dokumentera och förklara sin bedömning, skriva omdömen vid ett tillfälle och sätta betyg vid ett annat varje termin… När jag läser läroplanen nickar jag gillande. Nästan allt som står där låter klokt och rimligt. Men lägger man ihop alla tvingande formuleringar på det sätt jag gjort här blir det tydligt hur detaljerad, hur motsägelsefull – och hur ”centraliserad” – den svenska läroplanen är.
Jag är lite förvånad inför det relativt varma mottagandet av förslaget om obligatorisk förskoleklass.
https://twitter.com/marcusfriberg/status/219017962592550912
Aftonbladets läsare antyder att slaget inte är över.