It ain’t over ’til the fat lady sing

Vi är några som har förundrats över den rödgröna oppositionens ihållande tystnad och tolkat den som en undergivenhet gentemot Jan Björklunds kraftfulla retorik. Nu tycks det som om Marie Granlund & co har vaknat och samlat sig till en motion om propositionen till ny lärarutbildning.

Länk

Den viktigaste invändningen riktas mot förslaget om fyra åtskilda lärarexamina. Om det tas bort från propositionen är jag inte helt säker på vad som blir kvar. Men jag måste nog läsa noga!

Riksdagen avslår regeringens förslag att riksdagens tidigare ställningstagande om att det ska inrättas en samlad lärarexamen inte längre ska gälla utan att dagens lärarexamen i stället ska ersättas av fyra nya yrkesexamina; förskollärarexamen, grundlärarexamen, ämneslärarexamen och yrkeslärarexamen.

    Jag säger bara :It ain’t over ’til the fat lady sings

    50 förbättringsområden – för föräldrar?

    Jag stöter på en obehaglig ” leksak” i bokhandeln. Det är  bokförlaget MIGO som försöker omvandla Nannyakutens belöningssystem till en säljbar barnuppfostransmodell. Den manipulativa behaviorismen firar triumfer och en färgglad belöningstrappa utlovar snabba förbättringar av barnens beteende.

    Länk

    MigoTrappan är ett stöd för dig som förälder att coacha ditt barn på ett positivt och utvecklande sätt.

    Den ska hjälpa dig som förälder och ditt barn att sätta upp mål tillsammans för att underlätta samarbetet i familjen. MigoTrappan används till allt från att få ditt barn att själv vilja klä på sig, äta upp maten, hänga upp ytterkläder, göra läxor till att hjälpa till i hemmet eller begränsa datorspelande. Trappan är positiv, rolig och visuell. Den bygger på uppmuntran i stället för tjat. Steg för steg mot ett bättre samspel i familjen.

    Utan att förringa de problem som jag tror förekommer i de flesta familjer tror jag att det är viktigt att skilja på coach- och föräldrarollen. I den nya världen kommer barnen att  utsättas för åtgärder inom föreslagna förbättringsområdena:

    Göra läxorna. Vara snäll mot lillebror/lillasyster. Stanna i sängen efter läggning. Göra mellanmål. Ta eget ansvar för t.ex. gymnastik och aktiviteter. Packa i och plocka ur gymnastik- påsen. Komma ihåg sin skolväska. Göra rent akvariet. Gå ut med hunden. Mata katten. Vattna blommorna. Dammsuga. Slänga smutskläder i tvättkorgen. Lägg in tvättade kläder i sin garderob. Vika egen tvätt. Stryka (rekommenderas endast till äldre barn). Hämta posten. Gå ut med soporna. Upp-plockat i rummet innan läggdags. Hänga upp ytterkläder. Hänga upp kläderna man använt. Inte slänga på golvet. Sätta på sig de kläder som lagts fram – utan gnäll. Klä på sig själv. Packa skolväskan. Duka bordet. Äta själv. Äta upp allt på tallriken utan tjat. Plocka bort tallriken från bordet. Plocka i eller ur diskmaskinen. Diska efter middagen. Sitta ner vid middagsbordet. Sluta skrika och tala med normal röst. Sova i egen säng. Gå till dagis med gott humör. Sluta med nappen. Tillaga en enklare måltid t.ex. pasta och köttbullar. Plocka bort efter aktiviteter. Städa upp på rummet innan läggdags. Få tänderna borstade utan skrik. Borsta tänderna själv (barnen bör dock få hjälp av föräldrarna för att säkerställa att det är ordentligt gjort). Visa respekt, t.ex. inte störa när någon talar i telefon. Artighet, säg tack och varsågod. Gott humör i duschen eller badet. Inte använda fula ord. Äta grönsaker. Ha helt datorfria dagar. Utelek istället för dator- och tv-spel. Inget TV-spelande förrän mamma eller pappa sagt okej.

    En självbelåten föräldrageneration skyr inga medel att ta makten över sina barn. I bästa fall säljs Migotrappan med kräkpåse. Om vi omvandlar barnen till utvecklingsobjekt (eller s.k. projekt) med hjälp av den här målrationalismen kommer det att få svåra konsekvenser för möjligheten att skapa äkta subjekt-subjektrelationer.

    Jag funderar på att skapa en motsvarande lista för föräldrar. Kan ni ge exempel på “förbättringsområden”?

    Anna - själv tredje

    “En onödig proposition”

    I bloggvärlden var det många som tidigt ifrågasatte värdet av en ny lärarutbildning. Inom det akademiska och pedagogiska etablissemanget tycktes det vara få som tog Jan Björklund på allvar och när professorerna väl samlade sig till ett upprop var det alltför sent och ängsligt. Rädslan för att stöta sig med makten satt djupt och i bakgrunden mullrade HSV. Utredningen HUT är presenterad, remissomgång avklarad och nu återstår riksdagsbeslut, examensbeskrivning och tillståndsprövning innan det hela rullar igång 2011.

    Anders Fransson är skoningslös i sin kritik av processen. Jag försöker plocka ut särskilt slående formuleringar ur hans text men rekommenderar er att läsa det hela. Kanske är det inte för sent att stoppa eländet.

    Länk till den omistliga nättidskriften Skola och samhälle

    Till slut. Mot bakgrund av den bild jag tecknat ovan framstår det som alltmer obegripligt att regeringen vill ersätta en väl fungerande lärarutbildning med ett helt nytt system, som kommer att brottas med inkörningsproblem och kvalitetsbrister under de inledande åren. Varför offra flera studentgenerationer i oträngt läge? I mina svarta stunder tänker jag att motiven för reformen måste vara helt andra än de som redovisas öppet. Kanske är det så enkelt som att utbildningsminister Jan Björklund vill resa ett monument över sig själv innan mandatperioden går ut.

    “Måste vi kunna alla målen utantill?”

    I en Bolognaanpassad högskola är målen grundläggande för verksamheten. Vi lärare lägger ner massor av tid på att skriva mål som fångar kursens kärna och försöker hitta formuleringar som både är precisa och öppna för tolkningar. Det svåraste är kanske konsten att skriva fram progression mellan kurserna. Vi vill att utbildningen ska vara utmanande och att förväntningarna skruvas upp under utbildningen.

    Det finns en uppenbar risk att denna målfokusering blir svårkommunicerad i förhållande till studenterna – även om vi ständigt tjatar om att “Det är m-å-l-e-n som är viktiga – fokusera på dem!” finns det en uppenbar risk att de använder gamla studiestrategier (Vad ska vi läsa?, Vad vill du jag ska kunna?, Hur många sidor? o.s.v…)

    En tankeställare för oss lärare var den student som inför omtentamen ställde frågan:
    – Måste vi kunna alla  målen utantill?

    Det var inte så vi tänkte.  Frågan tvingar mig att stanna upp. Jag hör ett nödrop och anar en brist på studieteknik som gör livet på svåruthärdligt. De gamla strategierna fungerar inte och vi lärare förstår inte hur stort glappet mellan gymnasium och högskola är.

    Sakta lägger båten ut från land

    Sakta lägger båten ut från land - vy från biblioteket Orkanen

    Adjö, koltrast!

    Vi diskuterar trummisar och åsikterna är förbluffande samstämmiga. Steve Gadd är bäst.

    Egentligen tror jag att han skulle värja sig mot den här formen av hierarkisering. Musik är något alldeles för viktigt och känsligt för att vi ska lägga våra klumpiga värderingar på konsten. Än så länge slipper jag bedöma trumspelet i lärandemål utifrån betygskriterier.

    Tack för tipset Jonas!

    464 andra versioner

    Search – bye bye blackbird -spotify!

    Gymnasieval och konserverad gröt

    När jag lämnar min arbetsplats är ljusgården fylld av färgglada affischer och i hörsalen spelar Idol-Calle Walkin in memphis inför förväntansfulla ungdomar. Det är Thoréns gymnasium (absolut ingen länk!) som använder en del av sin reklambudget på 400.000 för att locka framtida elever.
    Länk
    Jag känner mig gammal och gnällig. Nu räcker det inte med gratispennor och T-shirt. Dagens ungdomar frestas med bärbara datorer. I stället för kvotering kanske det vore läge att dela ut Ferraribilar till dem som söker tekniska linjer? Se där en lösning på samhällets problem!

    I samma tidning (länk) läser jag också i en spaning av Emma Leijnse om vad skolan belastar budgeten med  i olika kommuner. Dessutom finns ett nytt sätt att mäta effektivitet:
    – Vad kostar varje betygspoäng per elev?

    Jag tänker att denna företagsekonomiska modell är ganska riskabel. Betyg som avkastning på insatt kapital? Okej – jag behöver nog bara vänja mig vid den krassa tanken på att barn är investeringsobjekt med hög eller låg lönsamhetsgrad.

    Min favoritgenuspedagog Anna

    Sydsvenskan toppar (?) sin serie om skolan med ett spännande och nyanserat samtal om pojkars och flickors skolprestationer. Jag njuter av att teorier prövas och att barnen får komma till tals. Bilden av invandrare som problembärare får sig också en nyttig knäck.

    Länk

    Varför har tjejer bättre betyg än killar?
    Daniel: Killar får lättare plugghäststämpel på sig. Killar ska hänga med kompisar istället. Fast just i vår klass finns det en del killar med bra betyg.

    Florence: Om en tjej får IG får hon en massa uppmärksamhet på ett negativt sätt, men för en kille är det helt normalt.

    Daniel: Tjejer som har en massa IG ses som slarviga. En tjej ska vara fin och ha en massa MVG, tycker många.

    Anna: Det finns en massa olika teorier. Om den duktiga ambitiösa flickan, om antiskolpojken som tycker det är omanligt att plugga. Eller att det undervisningssätt man har i skolan passar pojkar sämre. Men det finns väldigt lite forskning på området och inte så mycket är säkert. En sak vet man i alla fall, och det är att pojkar lägger ner mindre tid än flickor på läxläsning.

    I den avslutande faktarutan presenteras utbildningministerns förenklade analys:

    Katedern ska rädda killarna

    Skolan har på senare år gått i riktning mot mer eget arbete och eget ansvar. Flickor är i genomsnitt mognare och klarar bättre av den undervisningsformen, medan en större grupp pojkar slappar.

    Det är Jan Björklunds analys av betygsskillnaderna mellan könen. Botemedel: mer katederundervisning.
    – Den pedagogiska förändringen i skolans arbetssätt är boven i dramat. Då krävs det mer lärarledd undervisning. Detta är djupt kontroversiellt och många tycker tvärtom, men jag är övertygad om att det är så, säger han.

    Jag är rädd att de sedvanliga haveristerna i kommentarsfältet kommer att hålla med honom. “Populism” är ett väldigt milt ord.

    Tjejer som stötdämpare?

    Tjejer som stötdämpare?

    Orkar vi ett larm till?

    Jag vaknar med ett ryck av morgontidningens duns och möts av ytterligare ett larm om det dåliga resultatet (läs betygen) i Malmös skolor.

    Länk

    Fast om man ska vara noga är det ganska svårtolkade siffror och höstbetygen är en riskabel värdemätare. Många lärare använder s.k. IG-varning som en form av stimulanspaket.

    Om vi inte vet vilka nya elevgrupper som kommit till och hur stor andel förberedelseklasser som ingår i statistiken – ja då är det  meningslös statistik. Detta tycks inte bekymra debattörerna i kommentarsfunktionen. Det är aldrig för sent att hacka på skolan och här frodas vilda teorier om diverse syndabockar fritt.

    Just shoot me!

    Just shoot me!

    Därför finns journalister

    Jag möter studenter som inte läser dagstidningar. Ofta tar de del av nyheter på nätet och min moraliserande hållning är en smula omodern, men när jag läser Niklas Orrenius artikel om könsbalans och kvotering på högskolan jublar jag över vad en professionell journalist lyckas åstadkomma på en arbetsdag. Bakgrund, politiskt perspektiv, analys, personliga röster, bra bilder och förklarande grafik – allt detta samverkar i papperstidningen och jag är glad att någon vill betala reporterns och fotografens lön.

    Det kan finnas ett samband mellan min uppskattning och att jag nämns i artikeln. Dessutom har Niklas lyckats göra något sammanhängande av ett långt och vindlande samtal i ett svårt ämne.

    Artikel, Grafik

    Gårdagens artiklar i ämnet: Sydsvenskan, DN, Svd

    "Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie

    "Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie